Ovanstående är från sången "Where have all the flowers gone", Joan Baez sjöng den på
60 talet, en sk protestsång för fred.
Dock kan meningen användas dagligen när man hör på nyheterna om alla onödiga olyckor
som sker runt om. Nu senast två unga killar, snabbt borta för alltid efter att ha åkt på ett biltak.

Killar ja, och män i olika åldrar, det är allt från ovanstående olycka, till att glömma sitt barn
i stekhet bil,  dumdristigt låta sina små barn göra saker som utan tvivel leder till olyckor,
att åka ut med småbåtar på kalla sjöar utan flytväst, köra bil och scooter på osäkra isar,
köra bil riktigt fort 387 meter under havet så både man själv, sina medpassagerare och
den stackars föraren i den mötande bilen dör på kuppen. De verkar heller inte tänka
så mycket på att omgivningen kan drabbas. Det finns hur många sådana historier som
helst, där killar och män chansar av någon underlig anledning.

Ja det är oftast män (utan att generalisera) som står bak dessa otäcka rubriker. Varför?
Vad fattas som gör att så många inte tänker några steg längre, att impulsen tar över 
och man inte kan se att detta man tänker göra kan sluta illa, riktigt illa.

Är det uppfostran, gener, allmän ansvarslöshet eller bara dumdristighet?
Jag undrar över det när jag läser dessa fasansfulla onödiga rubriker så undrar jag,

when will they ever learn.

Har tittat på minneshögtiden nu i kväll.  Underbart och vackert, både alla tal
och alla artister.  Det är ju så att Michael var vår tids Jesus. Han nådde ut
till folket med sin sång, Jesus med sitt tal. Det gemensamme var godheten,
att vilja väl och ena världen.
En fantatastisk människa har lämnat oss, men hans sånger lever kvar,
som Jesu ord.

Igår kväll  kom Ann förbi och vi gick ner till Skänkstugan som vi hade pratat om tidigare.
Det kändes  verkligen somrigt när vi gick genom skogen och slogs med myggen
som absolut ville ha en bit av oss. Väl nere vid Nygårds Värdshus satt vi ute och
drack kallt vitt vin i värmen.  Härlig sommarkväll.

Tredje dagen på min semester hemma. Detta är bara så bra.
Varför måste man alltid åka i väg på semestern? En hemmavecka
med Kasper nu när vädret bara är så underbart varmt är det bästa jag
har planerat hittills i år.
Sitta på terassen och skriva i bloggen, äta jordgubbar med Anne här ute
som vi gjorde nyss. En kort promenad med Kasper, han orkar inte mer i
värmen, och klippning av gräsmattorna. Det har jag åstadkommit de
senaste dagarna. Sedan träning och en grillkväll i Lövsättra.

Tänk att man ändå kan uppskatta så mycket vila och lugn. Jobbet? Har inte
skänkt det en tanke förrän nu.
Enda saken som får adrenalinet att rusa en aning är Marline och Erikslunds
fotbollsmatcher i Italy Cup. Nu har de två oavgjorda matcher och en förlust.
Vad det rycker i ledarådran, jag vill bestämma taktiken, jag vill placera
tjejerna på rätt position. Herregud ska det vara så svårt att vinna mot ett
mediokert lag från gnällbältet någonstans?  

Nej nu ska jag hellre fundera på att få i gång cykeln vi hämtade i Lindholmen.
Semesterveckan blir fullbordad, om jag får cykla en sväng.