Idag pratade jag med Marline, hon har varit där en  vecka nu
och har tre veckor kvar. Så skönt att höra att hon har det bra
och trivs. Fast idag tyckte hon det var kallt och då  har de
ändå  plusgrader.
Men hon kommer hem och har massor med erfarenhet av
Spanien och spanskan. Hennes kompisgäng i klassen har
en blogg där de skriver lite om hur de har det och vad som
händer, www.magiskstuga.blogspot.com, Hay patatas heter
bloggen.   

Eller vintras skulle jag kanske skriva. Från att ha släpat sig efter mig på våra
promenader i höstas då temperaturen var något mildare, så skuttar han ut i
kylan och snön. Han rullar runt, han kör nosen i snöhögar och pinnar på så
jag är rädd att halka på nyplogade gångbanor. Han vill helst ligga ute efter
promenaden och det får han göra på helgerna. Inne tycker han det är för
varmt och flåsar ogillande. Risken är när våren kommer om den nu gör det,
så kommer han att sjunka ner i sin vanliga lunk igen. Men sen kommer det
ju en ny vår, förlåt vinter, och då får vi hoppas han fortfarande är med oss.

I måndags var en sorgens dag i Kyrkbyn. En ung pojke dog, påkörd av
tåget. En pojke man inte kände men hans syster, en söt tjej som brukade
spela med Marlines lag i IK frej och fortsatt spelar med Mimmi och Kim,
känner vi. Då blev det så nära så nära och då det visade sig att Marline
satt på detta tåg på väg till skolan kändes det så hemskt.

På kvällen kom våra kära vänner från Lövsättra över på en kopp te och
norska lefser. Det kändes bra att få sitta ner och prata i lugn och ro.
Att få sjunka ner i funderingar och tankar tillsammans. Att sända våra tankar
till denna drabbade familj. Att känna och försöka förstå hur livet plötsligt
kan vända.  Att inte få ett svar på frågan, varför? 

Vi har oftast så mycket trevligt tillsammans, men det är skönt att känna
att man kan sörja tillsammans. Tack för att ni kom hem till Marline och
mig i måndags kväll.

Har precis kommit in efter en kvällspromenad med Kasper. Det var skönt, inte så kallt.
Skall upp tidigt i morgon bitti för att krama om Marline. Hon åker till Spanien och Lugo.
Kasper och jag får  köra ensam en månad.
Fotot är taget av Marline nere vid Vallentuna sjön i somras.

En månad har gått, jul och nyår har passerat. Veckorna före jul var fina, mycket förväntan, trevlig sammankomst hemma med goda vänner. Julafton med Marline och Magnus och Kasper förstås. Varannan jul har vi tre varit samlad sedan 1998. En harmonisk kväll med mat, klappar och prat. Mina barn är vuxna så nu undrar jag om vi kommer fira jul tillsammans så här om två år. Annandagen var Marline och jag i Immanuelskyrkan och hjälpte till med att bre mackor, ösa gröt, diska, bära ut frukt och mycket annat. Det var mycket folk där, från hemlösa till ensamma. Stämningen var trevlig och alla verkade uppskatta denna mötesplats under julhelgen. Vi kan tänka oss göra om det. Man får perspektiv på livet och är tacksam för det liv man lever. Nyårsafton i Lövsättra hos Anne och Mulle. Lugnt och skönt, kanske för lite raketer att kolla in men bra för Kasper som ändå tog det lungt. Kanske för att hörseln inte är den bästa. Avslutade nyårsnatten med att hämta Marline och Hanna som var i Kyrkbyn och skjutsa familjen Ring hem som glada kom vandrande i nyårsnatten med David på snowracern.