I måndags var en sorgens dag i Kyrkbyn. En ung pojke dog, påkörd av
tåget. En pojke man inte kände men hans syster, en söt tjej som brukade
spela med Marlines lag i IK frej och fortsatt spelar med Mimmi och Kim,
känner vi. Då blev det så nära så nära och då det visade sig att Marline
satt på detta tåg på väg till skolan kändes det så hemskt.

På kvällen kom våra kära vänner från Lövsättra över på en kopp te och
norska lefser. Det kändes bra att få sitta ner och prata i lugn och ro.
Att få sjunka ner i funderingar och tankar tillsammans. Att sända våra tankar
till denna drabbade familj. Att känna och försöka förstå hur livet plötsligt
kan vända.  Att inte få ett svar på frågan, varför? 

Vi har oftast så mycket trevligt tillsammans, men det är skönt att känna
att man kan sörja tillsammans. Tack för att ni kom hem till Marline och
mig i måndags kväll.