Tvärs över vägen från mitt radhus står skogen tät. När Kasper och jag tog våra rundor
så var vi plötsligt i Vallentuna kommun efter som vägen är gränsen mellan Vallentuna
och Täby. Det var så vi upptäckte de idylliska stugorna och husen vid Vallentunasjön
som kallas Uthamra. Stigarna dit är antingen trånga med tät växtlighet omkring eller
breda och steniga med stora tallar och granar. Här har vi gått sedan 1997 i alla väder.
Nere vid sjön ligger hus och stugor om varandra på var sida av vägen. Det fanns en
brant stig från sjön som gick längre upp i skogen, kantad med gamla stugor. Så idyllisk,
lite trolsk. Vi gillade att gå där Kasper och jag.

Det var ett tag sen vi gick där, någongång förra sommaren, tog vi den kortaste rundan
för sista gången. Det hade börjat byggas lite här och var. Ny väg, den branta stigen hade
bllivit en gångväg och nu var den kantad med stora chabrak till hus. Någon stackars
stuga stod inklämt här och var.

Så i kväll tog  jag för första gången en ensam runda till den idylliska platsen vid
Vallentunasjön. Jag gick den breda, steninga stigen, villade mig bort lite för jag ville
kolla på stugan man kunde skimta mellan träden. Den är vit och den ligger så
ensam precis vid branten. Jag hittade den inte och vända mig och fick en chock. Flera
stora hus tornande sig framför mig och stod precis i vägen för min stig.
Jag fick krångla mig genom skogen och då såg jag den vita stugan! Halvvägs riven
för att göra plats åt chabraken. Det var ingen sliten gammal stuga utan verkade ha
varit i bra skick. Jag hasade mig ner på en asfalterad väg som för drygt ett år sedan
var slutet på min trånga stig med tät växtlighet. Jag gick ner till sjön, stora hus reste sig
överallt. Fast en del av de gamla stugorna och husen stod kvar.
Blev glad när jag såg att huset av sten och glas med den gamla Mercan stod kvar i hörnet mellan
förra grusvägen, numera asfalterad och branta stigen. Huset med de ilskna rottweilerna stod
även det kvar. De brukade skälla som galningar på Kasper.

Jag gick upp för den branta stigen. Ville kolla om min andra stig verkligen var avbruten.
Skulle jag inte kunna komma in i skogen bakvägen på något sätt.
På toppen av branta stigen såg jag början av stigen, den breda och steniga, och som ett
under var hela stigen kvar! Var det trolleri? Husen som hade spärrat vägen för mig från
andra hållet hade flyttat på sig. Hur som helst, jag gick hem på min breda, steniga stig.
Runt mig tornade huschabraken, men det finns en hel del skog kvar. Gud bevare den.