Hem från Oslo fick jag köra ensam. Dottern har alltså flyttat dit på ett år.
Man blir trött på en så lång resa som sju timmar så när jag kom till Örebro
körde jag in på parkeringen vid Eurostop för att vila. Jag lutade mig tillbaka
i sätet en kvart, sen gick jag över till Statoil för att köpa en latte. På väg
tillbaka till bilen, snätt bakom, passerade en korsning bernersennen/bordercollie.
Min Kasper? Nej, men så lik honom och med en husse som höll hans koppel.
För en kort stund kunde jag inbilla mig att han var tillbaka, men så var det förstås inte.

I lördags körde min dotter och jag till Oslo. Hon bor där nu i sin fina
lägenhet och har redan börjat jobba. Det känns konstigt men nu har
mina barn flyttat ut och jag är ensam kvar. Jag fick en försmak på det
i vintras när hon bodde i Frankrike och Spanien så just nu känns det
ok. I somras när hon bodde hemma, kom och gick hon, dörrar öppnades
och musik spelades.
Jag har varit förberedd på detta och nu är tiden här att vara helt själv och
leva mitt liv. Det fixar nog sig.