1986/87 i början av ett nytt flygbolags uppstart träffades en massa nya
människor som kavlade upp ärmarna och fick flygplanen upp i luften för
att flyga turister till olika charterdestinationer.
Hårt arbete blandat med gott humör och glada skratt gjorde att vi blev
väldig tighta. De första åren var de bästa sedan planade det ut när bolaget
växte och fler anställda kom in.
Bland de första flygvärdinnor och stewards fanns det härliga personligheter.
Ett tjejgäng var helt outstanding. Jobbade och slet, det var inga lätta flygplan
på den tiden men det goda humöret och uppfinningsrikedomen hjälpte dem.
Med åren har kontakten nästan försvunnit, någon enstaka har jag träffat
helt kort.
En av dem, den gladaste, började på mitt nuvarande jobb för många år sedan
men slutade sedan. Hennes glada skratt och skämt i kontorslandskapet försvann
och jag saknade det. Drabbad av hjärntumör försvann hon helt för något år sedan,
helt in i sig själv.
Så blev det 50 år fest som skulle firas. Hennes man och barn hade ordnat så fint,
och där, vem mötte jag? Jo flera av dessa härliga flygvärdinnor, hennes närmaste
väninnor. Lika glada, tuffa, och omsorgsfulla var de. Inget hade ändrats.  
De hälsar på sin väninna ofta och stöttar henne. Jag blev tårfylld. Vilka vänner.
De har fullt upp med sina egna liv men ställer upp för henne och hennes familj. 
De visar hur vänskap fungerar.

 

Kallt i några veckor nu, fast inte alls som förra vintrarna. Inte mycket snö heller.
Men det är vinter och ljuspunkterna mellan jobben är lunch med sonen, fika med
väninnor och pubbesök som förra lördagen.
Längtar till våren, saknar min dotter och väntar bara på ljusa dagar.
Vill börja träna igen men benet ställer till det fortfarande. Måste ta mig till läkaren
igen och se vad som kan göres.
Det är som jag bara väntar på att tiden skall gå fast det är ju inte helt bra. Då
blir jag bara äldre. Märkligt hur man egentligen vill ha det. När man lever här
i kalla nord som väntar man ju hela tiden på våren och sommaren och då går
ju faktisk tiden och livet så fort. Våren och sommaren  går alltid så fort, man vill
hinna så mycket och så hinner man inte.