Jobbade hela dagen i går och fick svänga förbi även i dag. Några problem som skulle lösas. Det blev först

frukost med grannen och det är alltid trevligt. Åkte till sonen med rullväskan han skall ha till London och fick

hälsa på katten Loke. Jättesöt men så skygg och döv är den också. I morgon skall vi skjutsa honom till en

kompis till sonen. Sedan blir det att ta sig till Arlanda och vår julresa till London. Pratade med väninnan i

Uppsala. Hon skall jobba men ledig på julaftton. Hennes två döttrar har inte tid att komma till henne under

juldagarna. De har pojkvänner och föredrar deras familjer. Julen är ju ändå på flera dagar så de borde

kunna kika över en dag. Men så här blir det när barnen växer upp, föräldrarna är inte lika viktiga längre.

Det kan jag komma i håg själv. I vuxen ålder firade jag ändå jul med mina föräldrar några gånger när det

var möjligt.  Min Londonjul med mina två barn kommer att bli oförglömlig, något att minnas just för att även

mina barn är vuxna och så småningom får andra att intressera sig för när julen kommer. Hoppas bara

att jag får träffa dem då och då.

I morgon är det fredag och sen får jag även jobba lördag. Sedan blir det julledigt och det har jag väntat på länge nu.

I drygt tretton år har jag jobbat här, det har varit hårdt och mycket men så vansinnigt trevligt. Nu i dagarna börjar

folk sluta efter omorganisationen och det känns märkligt mitt i stressen att det inte blir gemensam avtackning

utan det har tagits omhand internt på respektive avdelning. Märkligt, som om folk smyger iväg, de har ju inte gjort

något utom att förlorat sitt jobb. Det är annorlunda nu, det känns. Många som är kvar har fått nya jobb inom bolaget

och de är inte nöjda vilket jag förstår och det snackas hit och dit.

Fick en läkartid häromdagen då jag plötsligt kände mig dålig och villa kolla mig innan Londonresan. Men allt var ok

som tur var. Ändå har jag lite svårt att andas men kanske det är efter all stress och press jag har känt de sista två

månaderna. Nu när jag har lugnat ner mig märker jag av min kropp. 

Jag är ju lite tokig  jämfört med många andra har jag märkt för jag älskar ju att jobba trots situationen på jobbet.

Jag stannar gärna lite extra och ser fra emot varje dag,  och jag skall gå i pension om ett och ett halvt år!.

Förmodligen jobbar jag kvar ett tag till, vi får se hur det ser ut då.

I lördags träffade jag inte en enda människa. Jag började med att smsa grannen för att höra om vi skulle ta en tur med hundarna men fick inget svar. Förstod så småningom att min kompis från Uppsala inte skulle komma över trots att hon på facebook hade skrivit att hon nu var pigg och rask igen. Hon ville se oss tanter från Täby i Kista på lördagen, men vad skulle vi där och göra? Jag är så besviken, hon drar sig verkligen för att komma hem till mig utan föreslår träffar på andra håll.  Det har blivit jobbigt det här. Jag har vid några tillfällen påpekad att det är jag som oftast åker till Uppsala men det verkar inte gå in. Jag tog en promenad i snövädret för att få frisk luft. Jag var våt och blöt när jag kom hem men det var skönt. Så kvällenblev lugn och det är faktisk skönt i bland att ha en lördag kväll själv.

Söndag morgon vaknade jag sent och hade andningssvårigheter och jag undrar om jag på nytt har fått lunginflammation.

Det har blivit bättre under dagen så jag får se hur jag känner det i morgon när jag vaknar. Jag åkte en sväng över till vänner i Lindholmen på fika och det var skönt att få komma ut och träffa folk.

Nu är det sista veckan innan julveckan tar över och London hägrar. Skall bli skönt att komma  bort från jobbet ett tag och skall bli så skönt att vara i hop med mina barn i hela fem dagar.

Inga lucior än har jag sett men trevlig luciafika blev det på jobbet i morse.

Dagen har varit lugn för en gång skull. Har jobbat i lugn takt, Skall hem om en stund och

har inga planer,  det kanske blir en lugn kväll hemma eller så träffar jag någon av mina

vänner. I morgon  vet jag inte, kan tänka mig en lång promenad för det behöver jag.

Massor med frisk luft i lungorna. Kanske kommer min Uppsala kompis på besök. Det är

mycket svårt att få henne hitåt, hon vill hellre att jag åker till henne. Det har gjort att jag drar

mig för att åka till Uppsala fast jag tycker det är trevligt när jag väl är där men jag tycker även

att hon kan hälsa på hos mig ibland. Jag har många vänner runt omkring mig i närmiljöet så

jag behöver inte vara ensam om jag inte vill. Så vi får se vad helgen bjuder på.

Jag var i Syd-Afrika 1973 mitt under apartheid och fick uppleva det på postkontor och hotell i första hand. Jag visste knappt vem Nelson Mandela var och att han satt fängslad på Robben Island. Jag visste dock vad apartheid betydde och var självklart en motståndare till det.  Många tyckte att man inte skulle resa till ett sådant land utan visa solidaritet med folket och stanna hemma. Jag tycker tvärtom, det lärde mig mycket att vara där, att se hur de svarta levde. Vi åkte bl a på en propagandatur arrangerad av någon turistbyrå i Johannesburg till Soweto. Vi fick se allt från fina villor till ruckel och vi besökte ett dagis där barnen sjöng för oss.  Vi var förstås i Krueger parken och det var ju alldeles fantastisk med alla djur och att vi övernattade i parken.

Vi besökte Swaziland och Mocambique som var portugisisk koloni på den tiden. Mocambique var helt fantastisk och en

stor kontrast till Syd-Afrika. Här blandades svarta och vita hur som helst. Rhodesia, nuvarande Zimbave var otroligt vackert, Vi åkte till Vicktoria fallen och det var magnifikt.  

Nelson Mandela blev sedan en välbekant person även för mig. En intressant person som ville gott och som hade en tro på det goda i människan som inte många har. Tyvärr så är det inte många av världens ledare som är som honom. De har inte respekt för människor,de ser hellre  till sin egen maktposition och är mest upptagen att behålla den. Specielt är det en vanlighet i de afrikanska länderna, t ex Mugabe i det vackra ZImbave. Jag kommer ihåg vi träffade en svart familj vid Victoriafallen som vi kom i snack med. De var glada och harmoniska, jag undrar hur de har det idag och hur de har haft det i sina liv  sedan Mugabe kom till makten och började förstöra landet. Många sörjer Mandela och det kan vi göra för med honom dog en stor del av godheten i Syd-Afrika.

Sitter i lugn och ro söndag kväll. Veckan var tokig med mycket jobb, missförståelser i mänger med irländska bolaget och jag känner att jag snart ger upp. I fredags när jag kom hem kollade jag på min email och blev orolig. Jag hade mardrömmar om jobbet och kände att jag var tvunget att åka dit i  lördags men först blev det trevlig frukost  med grannen.

På jobbet var det stökigt och jag fick rycka in och hjälpa tjejerna i skiftet.På väg från jobbet så handlade jag massor med god mat och sen kom vännen Anne och grannen och det blev mycket trevligt med godt vin till.  Skall upp tidigt i morgon för att börja redan halv sju. Får se vad veckan kommer med men nu närmar julen sig.