Jag var i Syd-Afrika 1973 mitt under apartheid och fick uppleva det på postkontor och hotell i första hand. Jag visste knappt vem Nelson Mandela var och att han satt fängslad på Robben Island. Jag visste dock vad apartheid betydde och var självklart en motståndare till det.  Många tyckte att man inte skulle resa till ett sådant land utan visa solidaritet med folket och stanna hemma. Jag tycker tvärtom, det lärde mig mycket att vara där, att se hur de svarta levde. Vi åkte bl a på en propagandatur arrangerad av någon turistbyrå i Johannesburg till Soweto. Vi fick se allt från fina villor till ruckel och vi besökte ett dagis där barnen sjöng för oss.  Vi var förstås i Krueger parken och det var ju alldeles fantastisk med alla djur och att vi övernattade i parken.

Vi besökte Swaziland och Mocambique som var portugisisk koloni på den tiden. Mocambique var helt fantastisk och en

stor kontrast till Syd-Afrika. Här blandades svarta och vita hur som helst. Rhodesia, nuvarande Zimbave var otroligt vackert, Vi åkte till Vicktoria fallen och det var magnifikt.  

Nelson Mandela blev sedan en välbekant person även för mig. En intressant person som ville gott och som hade en tro på det goda i människan som inte många har. Tyvärr så är det inte många av världens ledare som är som honom. De har inte respekt för människor,de ser hellre  till sin egen maktposition och är mest upptagen att behålla den. Specielt är det en vanlighet i de afrikanska länderna, t ex Mugabe i det vackra ZImbave. Jag kommer ihåg vi träffade en svart familj vid Victoriafallen som vi kom i snack med. De var glada och harmoniska, jag undrar hur de har det idag och hur de har haft det i sina liv  sedan Mugabe kom till makten och började förstöra landet. Många sörjer Mandela och det kan vi göra för med honom dog en stor del av godheten i Syd-Afrika.