Ja fick åka hem.

Igår fanns det några blodtrycksmätare på jobbet som skulle läggas i våra
flygplan. Bra att ha när vi får sjukdomsfall ombord och det finns läkare
eller sjukskötare  som kan hantera detta.
Men så klart skulle det mätas blodtryck på oss på kontoret och första kvinna
ut fick ett rejält högt blodtryck. När det blev min tur var det samma sak, jättehögt
undertryck som är det mest farliga har jag lärt mig. Vi skrämdes upp lite och
min kollega som hade haft svårt att andas dagen innan åkte till akuten och
hade fortfarande högt tryck, dock lägre än på kontoret. Nu är hon hemma och
vilar och skall få medicin.
Jag själv åkte hem i lugn och ro och kände inget obehag. Jag började sortera i
mina papper, en del skulle slängas och det är ju bra. Vännen Ann kom över
en sväng och vi satt och pratade en stund.
Idag var det fortfarande snack om blodtryck och eftersom kollegan skulle vara
hemma hela veckan och börja äta medicin så ville några att även jag skulle
kolla mig. Ok, jag tog tåget till stationen, hämtade bilen och ga mig iväg till
akuten. Då hände något, jag fick svårt att andas i bilen och blev orolig. Jag
förstod att jag jagade upp mi själv eftersom jag inte hade känt något innan.
Jag kom snabbt in på hjärtakuten och sköterskan bad mig sätta mig och vila
i 20 minuter innan hon tog trycket. Jag slappnade av och när trycket togs
var det helt normalt med undertrycket och lite högt med det övra.
Det togs EKG och sedan nytt tryck. Undertrycket hade stigit lite och över-
trycket hade sjunkit en hel del. Sedan snack med doktorn, de tog blodprov
och sedan fick jag  åka hem. De lugnade mig och berättade att innan man
tar ett blodtryck skall man vila ca 20 min då blir det mest korrekt. Inte
springa från skrivbordet, ta trycket och bli uppskrämd.
Vad som gäller nu för mig, är att börja motionera mera, dvs skita i min
hälsporre (mer eller mindre), ta det lugnt och njuta av livet. I princip gör
jag det redan. 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0