Slipping through my fingers.
Min dotter är vuxen nu, 20 år och har redan bott ensam i Oslo ett år. Märkligt nog bodde
även jag ensam i Oslo när jag var i hennes ålder. Nu är hon hemma någon vecka innan
studier i Spanien väntar. I dag hämtade jag henne på flygplatsen och hon hade sin norska
pojkvän med sig.
Jag tänker på ABBA sången och konstaterar att jag hann en del med min flicka trots
mycket jobb och ensamstående med två barn och en hund. Vi hann resa en del till-
sammans, vi hade fotbollen gemensamt under många år och vi fick vänner som vi
umgås med så fort det låter sig göras. Eftersom min son är åtta år äldre än dottern
så var han till mycket hjälp under de år hon var liten och jag jobbade mycket. Åren
då min son var liten blev det även en hel del resor men då tillsammans med min
dotters pappa och hans son. Något jag i dag kan känna är att jag och mina barn kom
aldrig till Kolmården men något skall man kanske missa under tiden man lever
tillsammans med sina barn.
Jag tycker jag har jobbat mycket genom hela mitt yrkesliv, alltid heltid och lite till. Jag
vet man inte skall ha dåligt samvete för att man inte har hunnit med allt med sina
barn, därför är jag glad att jag känner att jag har hunnit en del. Hoppas bara att även
de tycker det.
Kommentarer
Trackback
