Skilda världar
Sitter och kollar på ett program på TV2. Det handlar om utbyggnaden av
Altälven, en vacker älv som flyter genom en canyon i Norges nordligaste län,
Finnmark, det län jag kommer ifrån. Alta ligger i västra delen av Finnmark, jag
kommer från den östra delen, där ännu en vacker älv, Tana flyter genom dalen.
I slutet av 70, början av 80-talet bestämde den norska regeringen att Altaälven skulle
byggas ut och det blev stora protester, dels på grund av miljöhänsyn men även att
detta var samernas land. Samerna som hade känt sig åsidosatt i det norska samhället
hade här sin chans att visa att de fanns.
Jag hade förlängst flyttat till Sverige och fick följa demonstrationenar på håll via TV och
tidningar. Därför är detta programmet jätteintressant att titta på för nu får jag hele bilden.
Idéen att bygga ut älven skulle aldrig att tagits. Regeringar gör fel ibland, då som nu.
Älven ble utbyggd.
Några samiska personer i min ålder berättade om hur de under skoltiden hade svårt att
som endast samisktalande lära sig något i skolan då lärarna endast kunde norska.
Kom man från ställen med samiska som huvudspråk blev det svårt att växa upp i ett för-
norskat Finnmark.
Det är här skilda världar uppstår i det nordligaste av Norge. Jag lärde mig aldrig samisk,
då min mor endast pratade norska. Min far var trespråkig. Han talade norska, finska och
samiska. Många i bygden kunde samiska så det hörde jag varje dag. Nu i efterhand kan
jag bli förvånad att jag aldrig snappade upp så många ord.
Jag blev väldig duktig i norsk däremot, jag hade alltid högsta betyg. Jag upplevde min
uppväxt som norsk, jag har aldrig dold mitt samiska, finska och norska ursprung. Dock
har jag aldrig upplevd längtan att hitta det samiska i mig det måtte gälla språk, kultur
eller annat samisk. Jag kan mer relatera till mitt finska ursprung, men det är norsk jag är
och känner mig som trots mina många år i Sverige.
Programmet i kväll var mycket bra. Jag såg en gammal klasskompis bli intervjuad. Han
var med i aktionen. Jag tänkte aldrig på honom som same fast vi gick i samma klass i
många år. Vi pratade norska i klassen och visst hörde jag säkert att han pratade samiska men
det var inget jag tänkte speciellt mycket på. Man hörde inte mycket samiska i skolan.
Programmet gav mig insyn i vad som hände under aktionen och även hur samerna har
fått framsteg i det norska samhället. Det är bra. Jag märker när jag reser till mina hemtrakter
att det samiska har utvecklats och brett ut sig. Jag kan bli lite irriterat över vissa saker ibland,
då mitt Tana var för mig ett norskt samhälle jag växte upp i. Det är som om de inte respekterar
min uppväxt utan vill pådyvla mig sin.
Jag är stolt över att komma från Finnmark, samtidigt har mina resor runt i världen har lärt mig
att se längre bort om horisonten. Vad är ca 80.000 samer och norrmän från Finnmark det kalla
nord mot en hel värld av olika människor. Kulturer korsar gränsar, vi lär av varandra.
Så skall det vara, då kommer människorna närmare varndra..
Kommentarer
Trackback
