Systrar från helvete
Jag fattar inte varför det har blivit så här, att vi fem syskon är så olika och vad
värre är inte kan umgås på ett normalt sätt, inte värdesätta vår uppväxt och att
vi är en familj. Det är minst femton år sedan vi alla var i samma rum, som jag minns
det fungerade det bra. Numera skulle det vara omjöligt att träffas allihopa. Vi är
så mycket äldre, våra föräldrar är borta sen länge vi borde ta vare på varandra.
Jag har sätt mig mig själv som den som har kunnat umgås med alla, okey min
storasyster har i flera år upplyst mig om att hon aldrig har gillat mig men vi kan
vara i samma rum. Min fd svägerska, som jag gillar mycket, brukar säga att jag
är diplomaten i familjen som försöker vara alla till lags och vill att alla skall tycka
om varandra och umgås. Det fungerar tyvärr inte så bra. Jag har definitivt gett
upp med det uppdraget. Vi har så olika bakgrund genom livet så några av oss
har svårt att nåt fram till varandra.
Min yngsta syster som jag verkligen kämpade för att få med till Marbella visade
igen sitt rätta ansikte när hon efter en middag där hon surade för att det var
fel restaurang, hoppade på mig och verkligen berättade vilken dum och stöddig
person jag var. Hon hade förstås druckit en del och argumentationan till varför
jag trodde jag var något blev lite otydlig men hon meddelade att jag gick runt
och meddelade att " I can, I can" vilket jag tolkade som att jag är en stöddig
typ som tydligen går runt och förmedlar hur duktig och mycket bättre jag är.
Det är hemskt när man själv inte uppfattar sig själv så och då funderar man ju
på om man har en så dålig självbild.
Hon meddelade ändå att hon kunde tänkas umgås med mig, och det förstår
jag att hon vill för hon sitter ensam i Oslo det mesta av tiden, hon är lite
beorende av att jag flyger över till henne då och då. Hon har nu fått bättre kontakt
med den andra syrran som var med och det passar mig för jag har ingen lust
att åka över och umgås med henne.
Det förbryllar mig lite att den andra systern som var med inte grep in och för-
svarade mig när hon kastade så mycket skit över mig, eller bara bad henne sluta.
Jag skulle har gjort det om det var hon som blev smutskastad. Jag vet ju själv hur
vår yngste syster har snackat skit om min syster och hennes familj och de har
inte umgåtts på säkert tjugo år förrän jag förde dem sammans för några år sedan
i Oslo. Lite konstigt då att yngsta systern hellre valde att slänga skit på henne i stället.
Hon har hatat henne i alla år föratt hon har blivit utesluten från hennes familj och inte
fått träffa barnbarnen och inte blivit hembjuden. Så är det jag som får skiten som har
umgåtts me henne på vänskaplig basis i alla år. Som inte har hängt med i övriga
syskons avståndstagande.
Kommentarer
Trackback
