Önskar att vi kunde.

Vi är fem syskon, brorsan som är äldst och så vi fyra systrar. Eftersom det är 14 år mellan brorsan och yngsta syrran så blev det ju så att vi inte umgicks allihopa samtidigt. Brorsan åkte i väg och gick på gymnasiet lång bort och äldste syrran började jobba tidigt så vi tre andra gick i skolan. Det var mest jag och min yngste syster som umgicks mest.
Vi lämnade föräldrahemmet i omgångar. Vi växte upp i Norra Norge och alla vi fem hade en längtan att flytta söderut vilket vi gjorde. Några av oss flyttade norröver igen. På somrarna möttes vi igen hemma i föräldrahemmet där mor och far fortfarande bodde. När far dog var mamma kvar och vi åkte upp och råkade ibland vara där samtidigt men oftast var vi där en åt gången och då förstås med våra familier. När min mor fyllde 80 år ordnade hon med stort kalas och tre av oss syskon var där med familier. Även mor är borta sen många år och vad har hänt med oss syskon? Jo vi kan aldrig mötas samtidigt och umgås på ett naturligt sätt. Några är ovänner för livet, någon älskar att trakassera speciellt min yngste syster men även jag brukar få en släng av sleven. Några av oss har en normal relation: I somras när jag besökte barndomshemmet som min bror har övertagit så hade vi två en fantastisk tid tillsammans. Jag skulle önska att vi fem syskon kunde träffas där tillsammans och umgås och prata om vår barndom, våra liv, våra barn vi som har barn.
Vi skulle kunna ta ett glas vin tillsammans utan att någon skulle dricka sig full och börja kasta skit på varandra. Sånt händer idag när några av oss träffas och försöker ha trevligt.  Jag skulle önska vi bara kunde ses allihopa, sist vi gjorde det var i slutet av 90-talet i Oslo hos äldste syrran och det gick relativt bra som jag kommer i håg. Så jag skulle önska.....

I somras

Tana

Min hemkommun har tydligen problem

Jag flyttade från min hemkommun när jag var 16 år för att börja på gymnas längre söderöver. Jag växte upp i en bygd som var tvåspråkig, samisk och norsk. I min familj kunde bara min far båda språken samt finska. Eftersom min mor bara kunde norsk och även i skolan var det norska som gällde så var hela min uppväxt norsk. Man hörde samisk pratas varje dag och min kusin som hade två föräldrar som pratade samiska så lärde hon sig det. Inget var konstigt mer än att farmor pratade dålig norsk så det var väl egentligen henne man hade svårt att kommunicera med. I övrigt pratade alla norska som jag var i kontakt med. Jag har under åren åkt till min hemkommun så ofta jag har kunnat. Det är en ro där, naturen är så vacker och det är där mine rötter finns. Mina barn har fått följa med, jag har velat att de skulle lära känna sin mors hembygd, att även en del av deras rötter finns där uppe. Fast de har väl knappt hört någon pratat samiska under tiden vi har varit där. De verkar gilla våra långa bilturer men kanske nu i vuxen ålder vill de göra annat. Min hemkommun har förändrats under alla år har jag märkt, ja inte bara att den bygd jag växte upp i knappt har några åretrunt boende kvar utan man kommer dit på sommaren och bor i de hus man växte upp i.. Nej, det har blivit en splittring mellan de som anser sig vara samer och de som är norrmän. Jag skulle tro att de flesta i min hemkommun har både samisk, finsk och norsk blod i ådrorna men skillnaden är att en del kan samisk och andra inte. Det uppstår då en del menigsskilaktigheter av olika slag. Det känns mycket märkligt för mig, Istället för att se att världen förändras och blir mindre så håller man på och blåser upp konflikter som inte borde finnas i en sån liten kommun. Jag har aldrig varit speciellt intresserad av mitt samiska blod, vet inte riktigt var det kommer i från heller, men det skall visst vara min farmor som är född på den finska sidan som var same. Däremot mer intresserad av det finska. Finland är ett land jag känner för och vet och har träffat slektningar därifrån. Slektningar på min farfars sida. Även min morfar kom fån Finland någonstans. Jag kommer att fortsätta åka upp till min barndomsbygd i min hemkommun men tänker inte bry mig om eventuella konflikter mellan samer och norrmän. Jag är för mycket världsmedborgare för det,

Vet inte vad som väntar mig.

Vilken fin helg. Spontankväll med vänner på kvartskrogen i fredags efter jobbet. Underbart trevligt  och det
var ett jazzband som spelade. Bra musik, gott vin och lite mat. I lördags var det Ladies Night och det var
mycket bra. Mingel på ett hotell i Farsta med  mina två kollegor och bra show. Fast 8000 skrikande damer
ger en lite hörselskader. I dag söndag lunch med kompis Anne och fika hos annan kompis. Sedan hem och
försöka röja här  hemma. Har sorterat och ska fortsätta få lilte ordning i hyllorna.
I morgon jobb igen. Det drar i hop sig med uppstart av inhyrd flygplan och det är definitivt inte allt som är på
plats. Skall försöka sova ordentligt och ta fatt på sakerna så gott det går. Räknar med att det blir en stressig
vecka. 

Privatlivet pausad

Nu i den mörka perioden vi precis har gått in i så är det skönt med lite kickar att t ex åka till vänner för att kolla på fotbollen ikväll. Men orkar inte, det blir en hemmakväll i stället och omgänget med vänner blir via Facebook. Det är så mycket jag har lagt åt sidan, bla annat att kolla på ny bil och även byta till vinterdäck  på min gamla. Jag fick en fin julklapp av min son förra julen med spabesök. Nu i de mörka höstdagarna skall jag och två av mina vänner åka dit och njuta men det är jag som skall boka och jag har inte haft tid ännu. Det måste bli av nu i december. Fast nu till helgen blir det Ladies Night med två jobbarkompisar. Vi är inbjudna av en hotellkjedja så det kan bli en bra kväll. Det tråkiga är att båda dessa tjejer skall sluta på jobbet efter omorganisationen. I morgon blir det i allafall lunch med sonen, även det en
bra stund.

Lugn helg med mycket frisk luft

Nöjd med helgen, först blev det fem km spåret i lördags och idag Rönningesjön runt. Två härligt soliga dagar att vara ute och vandra. I går blev det kaffepaus i Täby Centrum med en god vän. Vi brukar träffas både på turer i  milspåret och hemma ibland med ett glas vin. Vi har mycket att ventilera av både familjeliv men även det viktigaste, jobbet. Just nu har både hon och jag en hel del att prata om. Hon är nog den jag kan vara mest öppen mot när det är problem av jobbkaraktär. Vi försöker ge varandra råd och stöd.
I morgon är en ny jobbdag, full av bekymmer det vet jag. Det är mycket problem att lösa och nu när alla uppsägningar är klara så blir ju nästa steg att sätt upp nya riktlinjer. Jag förlorar min bästa medarbetare och det känns helt enkelt för jävligt. Jag vet att viktiga arbetsuppgifter hon har nu kommer att falla på mig. Det blir en riktigt tuff period fram till jul.

Det drar ihop sig.

Tackade nej till Dublin resa, kände att det var lugnast att ha kontakt via mail och telfon. Irländare är inte min favoritnationalitet just nu. Vistades ju där i ca fyra veckor när jag var mammaledigt med  Marline. Hon lärde sig faktisk gå där i Malahide var vi bodde. Det var faktisk en fin vistelse, det var fint väder och vi tog även en sväng med bilen längs kusten söderut.
På  jobbet verkar uppsägningsbreven leverars ut och det är tråkigt, speciellt  när de som har varit med länge får sluta och det av mycket konstiga orsaker.  Det är vid sådana här tillfällen man verkligen ser vilken ledning som finns i företaget.   
The show must go on heter det ju och för min del är det en mycket tung och jobbig show. Märkligt nog ser jag ändå fram emot att gå till jobbet.

Mitt i veckan redan

Känns som det är bara jobbetär  just nu. Var grytidigt uppe i morse och körde till stan i ingen kö alls.  Kom sent hem och kom i håg som tur var att någon säkring gick i går kväll så kyl, frys och spis slutade fungera. Jag försökte byte i säkringsskåpet men det hjälpte inte. Åkte förbi ICA och köpte några nya säkringar och när inget fungerade fast jag bytte fick jag ringa några kompisar i närheten. Jag fick hjälp av kompisen och det visade sig att det var en huvudsäkring som var i elskåpet utomhus. Ja, ja, det har inte hänt förut så alltid lär man sig något.

Såg på fotbollsgalan i går, kul med Zlatans priser men nu får faktisk någon annan ta över snart. Jämlikhetslandet fungerade inte heller i går då fotbollsförbundet bara hyllade Anders Svensson men inte Therese Sjögran. Inte förvånad det minste, det är bara gubbar som bossar där, så där 58-65 år gamla tror jag.

Resten av veckan kan bli hur som helst, jag kanske får åka till Dublin och flygbolaget där för diskussioner. Vi får se, känner mig för stressad för att fara iväg. Ser fram emot helgen redan, fast det nyss var helg.

Hur skall jag orka?

Kom hem sent från jobbet, var där sen halvsju i morse. Det är svårt just nu att få i hop allting innan
uppstart med nytt flygplan i december. Känner ett stort ansvar att det skall fungera men 
känner mig ensam om ansvaret. Många som borde förstå allvaret gör det inte. Förutom oron
med uppsägningar och omorganisationer så är det så mycket jobb och svårt jobb.
Jag längtar så till London och julfirandet med barnen men det känns så långt borta. Jag vill
planera för tjejkväll i november och glöggkväll i december men just nu har jag ingen ork.
Mörkret sveper runt mig och det känns som det är mörkt dygnet runt. I morse regnade det så
mycket och det var svårt att köra till jobbet. När man vet att mörkret kommer att vara i så
många månder kännst det svårt. Som tur är så brukar jag rycka upp mig så inte allt är
nattsvart.

Äntligen helg

Tvingade mig själv att faktisk lämna jobbet kl 1400 då det var halvdag. Tog en sväng förbi
Täby Centrum och stannade där ett tag. Det blev lite shoppande och en fika på Coffe Corner.
När grannen kom hem tog vi ut hundarna och sedan bjöd jag henne på lite mat och vin.
Vi hade mycket att prata om med jobb och annat. Trötta som vi var efter veckans slit så gick
hon tidigt till sig och jag tänkte somna i soffan men då ringde goa vännen med dotter och frågade
om det fanns te. De kom förbi och det blev en trevlig stund i soffan. Älskar når vänner bara dyker
förbi så där. Nu på morgonen har jag tagitr ena schärfern ut på promenad i skogen. Det var jätte-
mysigt.  Ikväll blir det Halloweenfest och i morgon blir det fotboll med sonen. Skall bli sp trevligt.

Inga Halloweenbarn på dörren i år. De här är från förra året.

RSS 2.0