Uppsala igen
Efter en lång och jobbig vecka var det skönt i fredags tt få åka hem
och slå sig ner i soffan. Då fick jag ett sms från kompisen i Uppsala. Orkar du komma,
det spelas blues på Hijazz? Normalt skulle jag tycka nej orkar inte, men detta blev lite
piggpiller och kändas bra att få tänka på annat, sitta ute bland folk, äta gott och dricka
vin. Det blev ett fin kväll i Uppsala och bra musik. Det avslutades det med lite shopping
på Chilli dagen efter och sedan hem.
Idag har utemöblerna åkt in i förrådet, jag har gått en jättelåmg tur med grannens schäfer
uppe i Byle och jag har gjort indisk kycklinggryta. Märkligt vad jag har haft mycekt energi idag.
Jag stod upp redan klockan åtta i morse och det händer inte så ofta.
I morgonär det ny arbetsvecka och frågan är hur den kommer att se ut.
Umgås med barnen
Sonen och jag har varit på IKEA och handlat lite av varje. Det blev en fin kväll
med lite folk så man kunde kolla runt ordentligt. Det blev även en måltid på Max.
Om en vecka far jag till London för att träffa dottern och det skall bli så trevligt.
Jag har inte sätt henne sedan juli så nu längtar jag. Jag är så glad jag har min
son på nära håll så vi kan ses oftare Jag har sagt det förr, mina barn är vuxna,
självständiga individer: Jag låter dem leva sina liv men vill förstås att de skall
vilja umgås med mig då och då och det vill de.
Vänner är också bra att ha. Skönt att bara sticka en måndagkväll till vännerna i
Lindholmen och fika. Sedan har det även varit middag med vin förra fredagen
hos kompis som bor på gångavstånd och även kräftskiva förra lördagen. Det gick
bra att sitta ute ändå och det blev en mycket trevlig skiva.
Ett och ett halvt eller två och ett halvt år kvar
till pensionen. Det känns varken läskigt eller skrämmande. Oftast känns det bara skönt att
få göra annat och ha lite lugn och ro. Alla mina yrkesår i olika flygbolag har ofta varit
hårt arbete och långa dagar. Och ändå funderar jag på att stanna ytterligare ett år, helt
enkelt för att jag trivs på mitt arbete. De sista åren blir dock turbulenta på grund av ned-
skärningar. Det känns inte riktigt bra just nu av den anledningen men jag vet man får jobba
sig igenom det och förmodligen ljusnar det om ett tag igen. Fast idag kanske det känns som
jag vill sluta om ett och ett halvt år.
Jobb och funderingar över livet.
Tre dagar med sena ankomster hem. Det är mycket just nu så det skall bli
skönt med helg och äntligen kräftskiva. Vädret skall bli hyfsat, inget regn
och runt 16 grader. Det är mörkt så det märks att hösten och den kommande
vintern är i antågande. Det får gå som vanligt men nu när man har levt så här
länge så ser man mönstret vi lever efter. När sommaren är slut är det julen man
ser fram emot med ledighet och mer umgänge med familj och vänner. Egentligen är
julen något man måste passera för att på ett bra sätt komma över på andra sidan,
det vill säga det nya året och den nya sommaren som hägrar några månader längre
bort. Det är alltid sommaren man väntar på, de tre månaderna på året som betyder
allt och som allra helst skall vara varma och torra. Så blir det höst och det börjar
igen, väntan på julen för att komma in på nyåret och en ny sommar. Joda vi lever
i mellanperioderna men de två höjdpunkterna hägrar år efter år.
Kulturnatten i Uppsala
Hade en fin eftermiddag och kväll i Uppsala med vänner. Hann med konserter, fika, körer i domkyrkan, strida på stan och lite vin. Detta har blivit en tradition.
På norska ambassaden och sedan på jobbet
Nu vill jag hem snart. Känns bra att veta att bilen står i garaget på jobbet och jag slipper
ta buss och tåg. Jag upptäckte häromdagen att mitt pass var försvunnit. Jag har vändt upp
och ner på hela huset utan att hitta det och troligtvis har det åkt ut med tidningar i pappers-
insamlingen. Jag skall åka till London för att träffa min kära dotter om tre veckor så nu blev
det bråttom. Åkte till Norska Ambassaden för att fixa nytt pass och de var snälla där så det
skall nog gå snabbt. Det som är lite udda i sammanhanget är att jag troligtvis har varit
statslös ett tag, kanske flera år. De upptäckte nämlig vid införande av ett nytt datasystem
att norrmän som flyttade från Norge i perioden 1965-1972 hade fallit ut ur systemet på
något sätt, så nu är jag snart norsk medborgare igen.
På jobbet har det varit upp och ner, har fått en hel del info som kräver en hel del av mig.
Det är jag i och för sig van vid så det skall nog gå. I morgon blir det Uppsala och kultur-
natten. Ser verkligen fram emot det.
För tio år sedan
För tio år sedan var jag i Havanna på Cuba. Vi flög för cubanska flygbolaget Cubana till Paris, London
och Madrid så det blev en hel del samarbete. Det var andra gången jag var på Cuba. Det var förstås
mycket intressant att komma dit, ett land som ligger så många år efter t ex Sverige. Vi träffade många
trevliga personer på Cubana, problemet var att det var svårt att kommunicera då dera engelska inte
var så bra. Jag kommer i håg att jag skulle hålla en kurs i tjänstgöring på engelska och hade med mig
en steward från vårt bolag att tolka till spanska. Det var svettiga lektioner.
Mina två vistelser där var mycket trevliga, våra crew som var där ofta drog mig med engång för att
köpa cigarrer. Vi hamnade i ett litet eländig hus där en familj i stort sätt levde på ett rum och kök.
Vi blev väl mottagna och de drog inte lite pengar på cigarrerna.
Idag för tio år sedan blev Anna Lindh mördad på NK i Stockholm. Då var jag alltså på Cuba och fick
reda på detta. Det blev förstås en chock för oss som var där just då. Anna var en politiker på väg
att bli Sveriges första kvinnliga statsminister. Medan kvinnor blir statsministrar i övriga nordiska
länder har Sverige ännu inte lyckats. Utan att sympatisera med den politik som Anna föredrog så
tycker jag det är en stor skam att Sverige aldrig har erkänt att mordet var politisk utan man anser
att det var vilket överfall som helst. Mördaren visste vem han gav sig på, han hade lyssnat å ett
tal hon hade hållit någon vecka tidigare. Mördaren visste vem hon var.
September
Vilken första vecka i september det har varit. Underbart varmt och soligt på dagarna,
fast kalla morgnar gör att man måste ha en jacka på sig som man sen får bära på
när man skall hem på eftermiddagen. Sedan dalar temperaturen hastigt innan kvällen
och påminner om att sommaren är slut och vi får bara känna lite av den på sluttampen.
I onsdags fick jag hela eftermiddagen i solen. Sonen kom hem för att hjälpa till att
måla huset och vi fick en härlig lunch ute . Det var jättevarmt och jag kunde bara
njuta. President Obama har varit i Stockholm och gjorde det lite svårare att ta
sig till jobbet. Jag är inte längre så imponerat av varken USA eller Obama och
samtidigt som jag skriver detta så undrar jag om mitt lilla inlägg blir googleöversatt
till engelska. Om någon söker på Obama så kommer ju detta upp. Det känns läskigt
men samtidigt skall det ju inte betyda något så länge man bor i ett demokratisk land
och få utrycka sina åsikter utan att något händer.Är jag optimist eller naiv när jag tror det.
Man undrar verkligen var världen är på väg nu när internet kan avslöja det mesta.
Från i söndags, det blev fem kilometern
Minnenas promenad.
Minnenas promenad.
Sensommar, eller början på hösten. I går kväll tog jag en powerwalk runt i Kyrkbyn.
Minnena slår emot mig där jag går. Cykelstigen genom Runborg, här har Kasper och jag vandrat
tusentals gånger, lekplatsen vid Jarlabanke, här var det en vanlig lekplats när dottern var liten,
nu snyggat till i vikingastil. Jag går vidare och passerar hem där någon av sonens skolkamra bodde
och jag kan inte låta bli att svänga in på den gata där det ligger en liten villa som jag och barnen tänkte
köpa efter skilsmässan. Arbetslös som jag var tvekade jag med tanke på lån och kostnader och
så ångrade ägarna sig och det blev inget av. Jag går vidare ner mot centrum, högstadieskolan
där mina barn gick. Så många år, först sonen, sedan dottern, stod jag på morgonen på tågperrongen
och tittade på skolan. Jag står fortfarande där varje morgon men nu tittar jag inte för nu är det andra
barn där.
Jag vänder hemåt och minns så mycket som har hänt flera år tillbaka. Åren går så fort säger manoch
ändå kanske inte. Det är nog det där att man har barn, i början ser man alla år framför sig tillsammans
med barnen och så händer det så mycket och plötsligt är de tonåringar och då går det snabbt tills de
är vuxna. Det är då minnena kommer över en för det man kommer i håg de där åren med barnen.
Vackert i Täby Kyrkby i söndags.
