Redan söndag och dags för jobb i morgon. Fem dagar ledigt har snurrat på ordentligt fast lugna stunder emellan. Julafton börjde lugnt här hemma och jag hann både handla och göra en Jansson innan jag åkte över till exets hem där dotter och exets sambo väntade. Det blev en trevlig stillsam kväll, där vi pratade lite om dotterns bror och mindes honnom. Jag får ett intryck av att man inte skall prata så mycket, jag förstår om det är smärtsamt men det är så man minns en person med att prata om personen, att nämna hans namn.  Jag ser att min dotter vill behålla sina tankar för sig själv och jag hoppas hon vill öppna sig mer och prata om sin fina goa bror. Hon och jag åkte på midnattsmässa tillsammans med vänner och det blev en fin stund.

Juldagen blev det mitt firande med min två barn, sonen kom över rätt så tidigt och vi fick som vanligt en underbar fin dag med god mat, julklappsutdelning och lite TV tittande. Förra julen var vi i London och i år hemma som vanligt.

Annandagen kom goda vänner över på julfrukost. Vi försöker hålla denna tradition vid liv varje år. Det blir inte alltid på samma dag, men någon dag runt julen brukar det bli. en jättefin tradition som vi har hållti på i ca 10 år.

En annan tradition blev det lördag kväll. Tacoskväll med goda vänner. Vi började med  den traditionen för många år sen när våra fotbollsflickor gick i högstadiet men har tappat bort den de sista åren då min dotter har varit utomlands mest hela tiden efter studenten. Normalt brukade vi ha denna tacokväll på hösten men nu blev det på julen då dottern ju är hemma en längre period.

Det blev snö och kallt denna jul, dt är vackert men jag vill ha plussgrader och barmark så det hoppas jag kommer nu i veckan. Jag kommer minnas denna jul som mycket fin och jag ser framemot det nya året, trots att jag vet att nu snurrar tiden vidare snabbt, snabbt.

Slutet på veckan och jag skall hem till lugnet och det känns bra. I går blev det teater, jag hade bjudit med mina barn på engelska Christmas Carol. Det uppskattade de båda två och det gjorde mig glad. Vi käkade på en italiensk restaurang innan. Det är härligt att ha dottern hemma, hon har jobbat några gånger men tar det lugnt annars, träffar några av kompisarna som fortfarande bor i stan, vi tränar hon och jag och det är så skönt att komma hem och veta att hon är där.

Idag åker hon med sin pappa till Hälsingland för att ta ett sista farväl av sin bror. Släkten är där med henne och jag vet hon blir väl omhändertagen för det blir en trist stund. Sedan får hon åka snowboard och njuta av lite vinter men det blir inte det samma för planerna var att hennes bror skulle vara med i backarna och julen skulle firas där. Så tragiskt, så förfärderlig tråkigt att en så ung människa skulle gå bort. Jag själv lever i en förnekelse fortfarande, jag kan inte förstå att han är borta.

Julen är här nästa vecka och jag skall jobba dagarna innan. Det brukar vara lugnt. Julafton blir hemma hos exet och hans sambo tillsammans med dottern förstås. Sonen jobbar till sena kvällen och juldagen blir vårt julfirande. Sedan skall vi väl planera med vänner under mellandagarna. Det blir långledigt och det ser jag fram emot.

 

Fredsprisvinnaren Malala påminner om hur många flickor världen runt som inte får gå i skola och utbilda sig eller bara välja sitt eget liv. Få slippa bli bortgifta vid 9-10 års ålder,få slippa bli bortgömda i ett hus som gift och aldrig få vistas ute på egen hand, ja helt enkelt vara underställda sina fädre, sina brödre, sina äkta maker. Det är ingen nyhet visst, det här vet vi pågår i omvärlden. Ja även pojkar missar skolgång och får jobba vid tidig ålder, däremot har de i många delar av världen all makt över sina mödre, systrar och sina fruar. Ojämlikheten genomsyrar stora delar av världen.

Så finns vi här, vi som hade turen att födas i det lugnaste hörnet av världen. Där vi klarade av krig, ojämlikhet och fattigdom för hundrade av år sedan. Där vi i lugn och ro har kunnat utvecklas till sunda demokratiska samhällen med ekonomiska fördelar, med jämlikhet mellan könen där alla har rätt att få utbilda sig. Ingen ifrågasätter att flickor går i skolan, utbildar sig, väljer sin egen väg i livet, väljer själv vem man vill gifta sig med och när. Jag ser på mitt liv som ett långt liv av egna val.  Självständigheten har varit mycket viktig för mig och det är något jag har överfört till min dotter.

Så står hon där, Malala 17 år gammal, och påminner om 66 miljoner flickor jorden runt som har små möjigheter att få utbilda sig. Hon som i Swat dalen i norra Pakistan kämpade för att flickor skall få gå i skola, som blev beskjuten av tailbaner så att hon nästan dog. Hon ber oss här och nu börja få slut på att barn inte får gå i skolan. Vi måste börja hjälpa till. Det är hon värd.

Att jag i kväll fick ha mina två älskade barn hos mig. Vi hämtade min dotter på Arlanda ikväll tillsammans med hennes bästa väninna. Vilken lycka att se henne komma och få krama om henne. Väl hemma fick vi en stund runt bordet i köket där vi pratade om allt möjligt även hennes sorg över förlusten av hennes andra bror. Nu sover vi i samma hus, alla tre som vi gjorde för sju år sen innan min son flyttade till sin första lägenhet. I morgon blir det frukost och andra planer men just nu är vi tre tillsammans.

Igår på väg hem eller lite innan blev jag frusen och matt och mådde inte bra. Det blev sängen och soffan idag istället. Har inte mått speciellt bra på hela dagen och har inte någon ork att göra något. Vill ju putsa lite mer i huset innan dottern kommer men får se om jag orkar i morgon. Sonen kommer över i morgon och vi äter middag tillsammans innan vi plockar upp dotterns väninna och åker ut till Arlanda. Det blir först sen på kvällen hon landar. Jag pratade med henne på mobilen idag och hon tycker det blir lite jobbigt att komma hem, det blir så verkligt då hennes bror vid det här laget skulle ha varit hemma från Asien. Vi får stötta henne så gott det går, Hon ska vara hemma till slutet av januari så för mig känns det bra.

I onsdag var jag i begravning till en kär mor till min väninna. Denna fina person tog hann om min dotter  och sin dotterdotter när de var små och jag jobbade så mycket. Hon var en glad person, älskade att spå i kort och gillade fester. Hon var över 80 år och somnade in i sömnen. Jag hade fixat  en bukett vackra blommor från min dotter till henne. Jag är glad jag var hemma hos henne i somras på fika och det slutade med att kortleken kom fram. En mycket underbar människa.