Hela veckan har varit för mycket, speciellt på jobbet förstås. Jag har varit lättretat och irriterat för att jobb inte blir tillräckligt bra gjort och jobb har inte  blivit gjort överhuvudtaget. Jag sitter i en grupp med flera personer och jag känner att folk inte känner för att jobba. Att lätt lämna över det till andra, ta ledigt när det är som mest att göra. Oftast är det jag som går hem sist och bekymrar över att arbete inte blir bra. Men veckan tog slut och jag avbokade ett sminkparty hemma hos mig då jag kände att det skulle ta för mycket tid. Många som skulle komma avbokade så det hade ändå inte blivit bra. Det blev en kväll med  nära tjejkompisar istället och det blev helt underbart. Vi satt runt barbordet och drack vin och åt lite plockmat. Samtalen korsade alla möjliga väger, det blev helt magiskt.

Idag blev det lite tvätt och plock innan goda vännen Anne kom förbi och vi drog på julmarknad här i Kyrkbyn.

Lite shoppande i TC och sen hem och njuta ensam av kvällen.

Om en vecka kommer dottern och sonen, en väninna till henne och jag ska hämta henne på Arlanda. Det blir liv i huset igen samtidigt som sorgen kommer att vara med oss.

Bara för att kunna vara i köket själv utan att bli störd så gjorde jag en fiskgryta till middag och det blev även lunch tills i dag. Nu på sena mörka höstkvällar är det faktisk trevligt att stå i köket och fixa. Nägra ljus på bordet och i fönstren och min nya  platta i CD spelaren då blir det stäming. Skivan jag köpte hittade jag i Ronda en bit utanför Marbella. Vi tog en dagstur, dottern, hennes pappa och jag. Det var en mysig stad uppe i bergen och vi kom till en utsiktsplats i slutet av en lång gata och där satt två sydamerikanska indianer och spelade panflöjt och harpa och sjöng på spanska. Jag blev helt tagen, det var en sorglig melodi och jag började tänka på dotterns bror och hans tragiska bortgång. Jag köpte en av deras skivor och just nu är det den som spelas. Närmare jul, jag faktisk om en vecka när advänt har börjat då blir det även julskivor på CDn. Veckorna före jul spelar jag mycket julskivor och då kommer man in i den härliga julstämningen. När dottern kommer hem då blir det bakning av lussebullar och julgodis, kanske även pepparkakor. Så återerövningnen av köket blev jättebra.

 

Resan till Marbella med dotterns pappa blev lyckad. Pappa och dotter fick krama om varandra ordentligt och vi fick några bra dagar tillsammans. Sorgen var där så klart men ljusa minnen från barndommen, då båda brorsorna lekte och bodde tillsammans, gjorde att det blev en hel del glada skratt. Hon har en bror kvar och jag vet att de kommer att stå varandra ännu mer nära än förr. Om två veckor är hon hemma och kommer vara det i en och en halv månad. Julen blir trist såklart men vi, hennes familj och hennes vänner kommer att se till att det blir så bra som möjligt. Jag har redan en liten överraskning för henne och brorsan och förstås mig själv veckan innan jul.

Hemma är bäst? Snart isåfall. Jag har sedan slutet av januari haft en inneboende i dotterns rum samt tillgång till allrummet med TV och soffa, ja ett helt vardagsrum. Killen är fotbollsspelare, tränar varje dag på eftermiddag och kväll och sedan match hemma och borta på helgerna. Det har varit sådär med facit i hand. Killen är vårdslös, har haft sönder en hel del saker, han brer ut sig på flerområden i huset än han skall. Flickvän som kommer ibland på helger är ok och kompisar som lämnar huset i vettig tid är även ok, men när villt främmande personer lämnas ensam i huset och både han och jag är borta är inte acceptabelt. Heller inte att kompisar sover över i veckan och även flickvän skall stanna kvar i veckan. De regler som sattes upp när han kom har han tummat på efterhand så i oktober fick jag nog och sa upp kontraktet med hans fotbollsklubb. Så nu flyttar han i morgon och det kommer att kännas bra. Då kan dottern flytta in i sitt rum och umgås med sina vänner i allrummet. Dörrar som öppnas, glada steg i trapporna, here we go again. Jag ser fram emot det

Veckan har rusat iväg, jag kommer knappt i håg att jag har jobbat. Det har varit upp och ner. Jag mår ok som mest men frågorna och att man inte fattar att denna unga glad kille är borta, mal i mig. Det har blivit många samtal med dottern som även hon har ok dagar men bryter ihop och blir så förtvivlad. På jobbet är det så där, inte riktig bra stämning så det blir bra att få några dagar ledig nästa vecka. För då åker jag och dotterns pappa och hälsar på henne i Spanien. Det här var en resa planerad av mig för att få några dagar med dottern men nu blir det en sorgeresa. Vi får ta hand om henne, hon får ta hand om sin pappa och jag får stötta båda två. Det blir säkert bra tror jag.

Nu reagerar vi olika, jag  inser att jag själv och sonen börjar få lite distans till olyckan. Vi bestämde oss båda att göra vad vi hade tänkt i helgen. Jag på 50 års fest hos goda vänner. Det blev så trevligt, visst i början blev det en del frågor och beklagande från närmsta vännerna men det var precis lagom. Det var ju faktisk fest och firande.

Sonen var på bröllopp till bästa kompisen och det visade sig att han kände för att roa sig och det blev väldigt lyckad. Livet måst gå vidare.

Men min fina dotter och hennes pappa, de har det fortsatt så svårt. Jag åkte hem till honom och hans sambo tillsammans med en av hans goda vänner och hälsade på. Det visade sig göra honom gott och vi bestämde att han följer med mig till Marbella och hälsar på vår dotter. Hon behöver oss. Hon har blivit väl omhändertagen av sin pojkvän och hans mamma. Jag berättade för henne i dag att visst, jag hade kunnat rusa ner till henne förra veckan men när hon berättade att hon skulle hem till pojkvännens mamma tyckte jag det var bra. Som jag sa till henne, jag tillåter andra människor att älska mina barn. Hon får mycket stöd från vänner och från skolan och det är skönt att höra.  Det skall bli så skönt att träffa henne, att få krama om henne ordentligt.

Min lilla flicka har förlorat sin ena bror och hon är förkossad just nu men samtidigt är hon så orolig för sin pappa och vill att han ska ha det bra.

Min dotters bror är död. Inte min son men mitt ex son. Hon är förkrossad, hennes pappa är förkrossad och jag själv förstås så obeskrivlig förtvivlat. Hon ringde mig i morse, hon är i Spanien så det kändes så otroligt att inte få krama henne, få trösta nära. Nu blev det mycket gråt både från hennes och min sida. Hennes pappa ringde, helt i chock förstås.

I tio år fanns han där hos mig och exet och min son. Vi blev en familj som var tillsammans i allt, vi reste mycket, vi gjorde saker tillsammans. Min son och han var som brorsor. Så småningom kom vår dotter och deras gemensamma lillasyster som blev vår allas solstråle, vilket hon fortfarande är. Tyvärr blev det skilsmässa och jag och min son tappade kontakten med honom. Vi har förstås träffats i vuxen ålder vid gemensamma middagar och haft bra kontakt vid dessa tillfällen.

Sen i januari i år pluggade han och hans tjej i Bali och idkade sin favoritsport surfing. På väg hem nu i höst åkte de till bla VietNam och nu Sri Lanka, där han idag drunkande i en olycka. De skulle komma hem i december, de skulle åka snowboard han och min dotter. Allt har rasat nu, hur närmasta månaden ser ut vet vi inte. Nu vill jag bara att mina närmaste blir omhändertagen. Min dotter har sin pojkvän i Marbella och de åker till hans mamma nu i helgen. Det känns bra för i slutet av nästa vecka åker jag dit till henne. Min son och jag har träffats och pratat och det kändes så underbart skönt. Han träffar någon kompis för att prata. Själv sitter jag på jobbet, omgiven av mina kollegor och det känns också bra. I kväll går jag över till grannen och pratar lite. 

Något gör så otroligt ont inne i mig, för jag fick farhågor att något kunde hända. Han hade börjat med fridykning och han var lite våghalsig. Det känns så jobbigt att jag har haft den där känslan och vill försöka få bort den. Det hände en olycka och ingen kan göra något åt det. Vila i frid min lille bonuspojke. Jag glömmer dig aldrig.