I kväll hängde jag på en reunion på flygbolaget jag jobbade på som hade sin operation i England. Ett gäng flygvärdinnor har varit duktiga att genom åren skapa reunion och bortsett från helt i början efter slutet för bolaget så har jag inte varit med. Nu var det i varje fall dags att träffa gamla arbetskompisar som jag inte har sett sedan 1996.

Bolaget var stort det var hundratals anställda och som åren har gått så har man glömt många namn och ansikten, mest kanske alla dessa flygvärdinnor. Några utmärkte sig positivt och det var kul att få träffa några av dem igen. Tyvärr kom det inte så många så jag hade snabbt pratat med de flesta och det var kul att komma ihåg roliga och jobbiga minnen. Det var ett komplext flygbolag, svenskt men med operation utomlands, många flygplan och personal, både svenskar och utländska. Hur jag klarade att hålla i hop det där är mig en gåta idag. Utan datorer, mobiltelefoner som inte hade räckvidd jorden runt och det behövde vi verklligen. Vi hade flygplan och crew över hela världen och märkligt nog så fungerade det någotsånär.

Tillbaka till minnenes gata. Alla minnen man har från sitt liv, alla människor, det måtte vara familj, släkt vänner eller kollegor. Man vill så gärna resa tillbaka i tiden då allt det spännande hände och med hjälp av reunion kan man skapa lite av det livet man levde då. Det räcker dock inte med dessa träffar. Ja det är kul de korta ögonblick man pratar runt och kramaa men man känner att det blev inte riktigt som man tänkt sig. Jag är ändå glad för ikväll, det är minnen att ta med sig, det var ju faktisk 18 år sen jag så de flesta senast.