Det känns hyfsat bra. Jag tränar hos sjukgymnast här i Täby två ggr i veckan och har ett program jag ska göra hemma. Röntgen av nesan nästa vecka så det händer saker. Näsan är mitt största problem, jag vill inte precis ut i folkmassor och speciellt inte där jag träffar bekanta. Missar därför hemmamatcherna på Vikingavallen. Dock har jag goda vänner som hälsar på hemma. I går vågade jag mig till Täby Centrum och hade lunch med sonen på Melanders och sen latte på Coffee house. Jag var bjuden till vänner som bor nära på kvällen men tackade nej då jag var trött. Hade sovit en del efter TC. Vid åttatiden kom två vänner hem till mig med räkor och tillbehör. Jag vaknade till liv och det blev en trevlig spontan kväll.

Jag skriver inte så ofta nu, det beror på mina nervsmärtor i händerna. Det är bland det värsta man kan få efter en operationi ryggen. Det strålar ner från operationssåret och som tur är  mest ner i vänstra hand. Jag känner av det även i höger hand men  inte alls lika mycket. Nervsmärtor kan man ha hur länge som helst och det är jobbigt. När jag håller igång händerna så mjukas händerna och då kan det kännas nästan helt normalt speciellt i högerhanden. Så jag försöker hålla igång och att laga mat hjälper en hel del så det får bli några middager ed vänner. 

Jag oromenerar på dagarna i skogen, det ska hjälpa mig med att hålla balansen. Jag är för frisk för att träna ¨på spinalkliniken och väntar nu på annat alternativ. Tills dess så får jag lita till Täby rehab. Jag har varit hos öron,näs läkaren och jag ska få komma till plastikkirugin fö att snygga till min näsa som inte ser så rolig ut just nu. Så det tar sig och går framåt så jag kanske kommer till jobbet redan i december. 

Sen en vecka är jag hemma igen. Efter 33 dagar på sjukhus. Efter en härlig solig vecka i Portugal kom jag hem och skulle bara cykla till affären och köpa ett månadskort, jsg skulle ju börja jobba dagen efter. Jag cyklade rakt på en bom som inte hade varit där en vecka innan och det blev ambulans till sjukhuset. Jag blev oprerat i nacken, min nesa bröts så jag var rätt så skadat i ansiktet. Jag var nersövd det mesta av första veckan, min son, min klippa under alla dessa dagar, besökte mig varje dag, min dotter kom upp från Spanien och hon besökte mig två dagar. Efter en och en halv vecka kom jag till en rehab för ryggskadade och började min träning. Efter tre veckor där fick jag komma hem men måste fortsätta min träning. Det var underbart skönt att få komma hem. Både på sjukhuset och här hemma har jag fått besök av vänner och det hjälper mig i min rehabilitering att få sitta och prata och skratta. Jag vet inte när jag kan börja jobba igen men det oroar mig inte så mycket. Jag vill bara bli lika stark i kroppen som jag var tidigare. Jag går promenader varje dag för hålla i gång och stärka kroppen.