I dag gick kusin Inga och jag till vår sjö Harrevann, en stor sjö man kan fiska i men det var vi inte så intresessad av. Vi ville kolla på hjortron och måste då gå längs med hela sjön, Då tog den bra vägen slut och det blev smala stigar och mycket gräs och höga växter. Hjälp vad jag fick kämpa. I detta ulända terreng blev jag klar över att kroppen inte är helt återställd efter olyckan, men det var nyttigt att veta. Att gå på fina breda grusväger fast med backar är inga problem men med smala stigar och stenar och gropar då märks det. Vi kom oss tillbaka till eldplatsen där vi grillade korv över öppen eld och även kokade kaffe. Så underbart efter mardrömsvandringen till norra sidan av Harrevann och tillbaka. En trevlig tjej kom i bil upp till platsen och vi pratade länge med henne, såklart hade vi gemensamma bekanta. Hon hade hund som brorsans hund Delko kunde leka med men han var slut efter allt springande och var mer intresserad av den goda korven. Efter lång vila startade vi på de sista tre kilometrarna och nu vilar Delko och jag helt slut. Hjorttron då? Inte ett bär så långt ögat kunde se, så det gäller att jaga vidare. Fast nöjd med att vandra 1,3 mil.

Sen snart två veckor tillbaka är jag på plats i Harrelv hos brorsan. Har redan hunnit med mycket och turistat i Vardö, Norges östligaste stad som ligger på en ö rakt ut mot Barents hav. Normalt är det svinkallt där även om sommaren men denna gång var det strålande sol och gott över 20 grader. Jag har varit på ett litet ställe som heter Lavonjarg och dit kommer man endast med båt. Det var en samling just då och jag träffade många personer jag inte har sett sen skoltiden. Sen har jag och två kusiner haft en roadtrip till Mageröy där Nordkapp ligger. Vi ses ungefär vartannat år så det var mycket att prata om och minnes tillbaka då vi var barn och ungdom. Jag är så glad vi kan ha kul i hop fast vi bor på olika håll och har utvecklats på olika håll..

Åkte med två vänner för att fira en annan väns 60 års dag. Vi stannande en vecka och det ble en fantastisk vecka trots regn, storm och sol om vartannat. Det var som att komma till en stugby där kusiner hade tagit över stugorna efter sina föräldrar och från början var det en farfar som byggde detta ställe. Det låg ute vid en vik i St. Annas skärgård. Nu var nästa generation på gång med sina barn. Det blev en blandad kompott av släkt och vänner, äldre och yngre och det blev en del nattsudd. Så underbart att sitta uppe och se solen komma fram. Jag är så glad ja åkte dit och fick umgås med så många härliga människor.