I dag gick kusin Inga och jag till vår sjö Harrevann, en stor sjö man kan fiska i men det var vi inte så intresessad av. Vi ville kolla på hjortron och måste då gå längs med hela sjön, Då tog den bra vägen slut och det blev smala stigar och mycket gräs och höga växter. Hjälp vad jag fick kämpa. I detta ulända terreng blev jag klar över att kroppen inte är helt återställd efter olyckan, men det var nyttigt att veta. Att gå på fina breda grusväger fast med backar är inga problem men med smala stigar och stenar och gropar då märks det. Vi kom oss tillbaka till eldplatsen där vi grillade korv över öppen eld och även kokade kaffe. Så underbart efter mardrömsvandringen till norra sidan av Harrevann och tillbaka. En trevlig tjej kom i bil upp till platsen och vi pratade länge med henne, såklart hade vi gemensamma bekanta. Hon hade hund som brorsans hund Delko kunde leka med men han var slut efter allt springande och var mer intresserad av den goda korven. Efter lång vila startade vi på de sista tre kilometrarna och nu vilar Delko och jag helt slut. Hjorttron då? Inte ett bär så långt ögat kunde se, så det gäller att jaga vidare. Fast nöjd med att vandra 1,3 mil.