Så blev det zumba igen i fredags, dansade trots lite ont i vänster knä men det verkar vara på väg att gå över nu. I lördags ny tur till gymmet där en väninna anslutade. Hoppas hon hållar igång nu och inte lägger av som förra gången. Träffade min tidigare PT från Cuba och vi pratade länge och han var så glad att jag hade tagit upp gymmet igen efter olyckan.Han var bekymrad över min andra väninna som jag gymmade med före olyckan, hon har helt lagt av tyvärr. Hon säger hon inte har råd men i förlängningen är det hälsan som vi ska kosta på oss och heller dra in på annat som inte är lika viktigt.

Nej det är jag inte men jag har kollat på första programmet om muslimer på TV. Ett mycket intressant program och redan i första delen får jag bekräftat det jag alltid har trott. De är människor som vi, några tar lätt på att vara muslim, andra tar det mer allvorlig. Som religiösa kristna ungefär. Jag skulle som kvinna aldrig kunna vara muslim med de regler som följs för flertalet muslimer. Det ska bli intressant när kvinnans roll tas upp i programmet. Vad säger Koranen om kvinnans ställning och vad har sen kommit till i efterhand på grund av kultur och heder. Som barn gick jag och mina syskon i söndagsskola ditskickad av vår far som inte var speiellt religiös. Han var nog mer en sökande person. Vet inte om söndagskolan gav så mycket men min far brukade berätta mycket från bibeln och det som fastande var Johannes döparen och Jordanfloden och mycket om Jesus förstås. Man hade ju förstås kristendomskunskap i skolan så det sitter i en mycket fast jag inte har läst Bibeln. När jag och min dotter var på resa i Jordanien fick vi se Jordanfloden och stället de menar Jesus blev döpt. Det gav stort intryck på mig. Någon barnatro har jag i mig men som muslimer, judar och kristna tror att det finns en Gud någonstans på riktigt har jag mycket svårt att tro. Jesus var en snäll person som gick runt på jorden och gjorde gott. Att han fick fiender och torterades till döds är inget konstigt för den tiden men också idag sker brutalt dödandet. Om det finns en gud så finns han inom oss så meningen är att det är vi som ska göra gott för varandra. Tänk att något så enkelt ska vara så svårt.

Har haft en trevlig vecka där jag har träffat många människor jag inte sätt på ett tag. Mötet på en pub på Fridhemsplan med pensionerade piloter blev mycket trevlig. Jag har känt dem i många år genom jobbet och har fått en bra relation. Nu som pensionär fick jag äntligen till ett möte och det är kul att se att de lever bra liv trots sjukdom bland några av dem. Det blev en lyckad kväll och jag kommer gå dit igen på nästa möte. I går var det middag på stan med två tjejer, tidigare kollegor. Vi träffas två-tre gånger per år och har en trevlig kväll där vi pratar om deras jobb, mitt pensionärsliv och allt där emellan. Sen har jag dansat zumba igen, säkert fyra år sen senast och det gav mersmak. Tyvärr ramlade jag i en nerförsbacke när jag och en väninna gick en mil häromdagen. Det var min första mil sedan olyckan för ett drygt år sen sådet var underbart att klara av det. Väl hemma började det göra ont i vänstra knä så nu får jag ta det lugnt några dagar. Hoppas det går över.

Inget vikariejobb som lärare ännu och mitt flyktningeprojekt med en väninna tar tid. Försöker få fotbollsklubben intresserad men även de är måttligt intresserade. Vi vill få in flyktningebarnen som flyttar in till Kyrkbyn att börja idrotta så vi måste få folk runt fotbollen oh innebandyn intresserade. Även kommunen måste vara med, men än så länge har inte husen byggts så hur som helst tar det lång tid. Jag går till gymmet och ser till att träffa vänner då och då. Sedan har jag en del röjjobb i huset. Mycket som kan slängas. I helgen kom sonen och hjälpte mig ta bort utemöbler och lägga in i förråd och garage, så nu är sommeren över för denna gång igen och åren går. Fast nu väntar jag på nästa somar och få åka upp till min hembygd och träffa goda vänner igen.

Jag körde ut till Mälaröarna och begravningen till min goda väninna. Det var så vackert, solen sken från blå himmel, höstfärgerna glänste och kyrkan var så fin. Det blev en fin begravning, tårarna rann men efteråt kändes det som ett avslut trots att chocken och sorgen kommer att sitta i ett bra tag. Att jag inte hann träffa henne nu när jag kände jag hade tid. Varför tog jag meg inte tid tidigare? Jag har tusen svar till det men det håller inte. Det var så skönt att krama om hennes vuxna barn och berätta några minnen. De är så fina, sonen och dottern. Hon hade två barnbarn men de är så små så hon hann inte umgås med dem så mycket. Så otroligt trist. Andra vänner på närmare håll hade bjudit med mig till Dansens hus och Nötknapparen. Det var en jättefin underholding och ett fint avslut på dagen.