Dagen i går

Jag körde ut till Mälaröarna och begravningen till min goda väninna. Det var så vackert, solen sken från blå himmel, höstfärgerna glänste och kyrkan var så fin. Det blev en fin begravning, tårarna rann men efteråt kändes det som ett avslut trots att chocken och sorgen kommer att sitta i ett bra tag. Att jag inte hann träffa henne nu när jag kände jag hade tid. Varför tog jag meg inte tid tidigare? Jag har tusen svar till det men det håller inte. Det var så skönt att krama om hennes vuxna barn och berätta några minnen. De är så fina, sonen och dottern. Hon hade två barnbarn men de är så små så hon hann inte umgås med dem så mycket. Så otroligt trist. Andra vänner på närmare håll hade bjudit med mig till Dansens hus och Nötknapparen. Det var en jättefin underholding och ett fint avslut på dagen.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0