En av mina äldsta vänner sen över 20 år har nyss flyttat till eget stort härligt hus efter skilsmässa. Nu blev det tjejmiddag för fem gott vuxna kvinnor med olika yrken men ändå rätt så lik bakgrund. Det blir väl så när alla bor i Täby. Men vi har olika åsikter och det gillar jag. Som nordnorska (ränderna går aldrig ur) har jag lätt för att uttrycka mig och också säga vad jag tycker och det kanske inte alltid är så politisk korrekt. En av mina vänner, norrländska med norska rötter är även hon frispråkig. Vi matchar varandra bra medan några av de andra är mera svenska, de är mer försiktigt i sina åsikter och vill hellre försvara tokigheter i samhället. Men det gillar jag, när det blir diskussioner som handelsbalans, banker, samhälle och Metoo debatten. Vi har alla döttrar i samma ålder och döttrarna är kompisar men denna gång hade vi knappt tid att diskutera dem som vi ofta gör. Även ämnet karlar fick ge vika denna gång och det gillar jag. Vi är kvinnor från feministgenerationen på sjuttiotalet, jämställda, självständiga, allihopa. Tre av oss är singel, en särbo och en gift. Vi är vana att klara oss själva, vi vågar ha åsikter.