Malou efter tio

Har ju tid då och då att kolla på hennes program och det är mycket intressant som tas upp men ibland förstår jag inte var världen är på väg när många unga människor har så mycket problem eller skapar sina problem. Psykisk ohälsa tror jag man kan drabbas av, ingen tvekan om det men varför så många. Skapar man det själv för att slippa vardagen? Man skyller ofta på sociala medier och kraven från omvärlden att man måste ha ett perfekt liv och det ser man att alla andra har på sociala medier och då måste man själv anstränga sig. Men hallå, vart har den enskilde individen tagit vägen som känner sig stark nog att stå emot och leva sitt liv som man själv vill. Sen är ungdomsåren svåra och det är ups and downs men är det psykisk ohälsa. Har funderat lite över mina egna tonårsår, dels högstadiet där man faktisk var ledsen mellan varven av olika anledningar men det gick över och de glada stunderna tog vid. Gymnasieåren först i Elverum och sen Oslo var inte bara en dans på rosor. I Oslo bodde jag ensam i ett inackorderingsrum, hade långt till skolan i city, fick ha extrajobb och tyckte skolan var jobbig. Jag hade vänner och hade även mycket roligt mellan varven men var även ensam i storstan och jag deppade mellan varven. Men deppande tog aldrig överhand så jag kunde bli stark att som 17-18 åring bo ensam i en storstad och klara det och kunde gå vidare i livet med bra framtidstro. Min dotter som efter studenten flyttade till Oslo och jobbade ett drygt år berättade för mig att hon hade mellan varven känt sig ensam då hon bara jobbade och sen drog hem till sin lägenheten. Hon hade vänner på jobbet men speciellt på sommaren var många på semester och hon var kvar i stan och jobbade. Hon berättade för mig att hon tyckte det hade varit bra för hon hade blivit starkare som person och hon hade lärt sig leva ensam. Det ledde henne till studier i Spanien, praktikjobb i London, Mexico och Sevilla. och nu jobb i München där hon bor i kollektiv och har skaffat sig massor med vänner. Jag är så stolt över henne hur hon har blivit en sån självständig person som inte låter sig påverka av de ideal som ställs. Jag tror hon har fått en trygghet hemifrån.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0