Vi har väl allihopa vänner och bekanta. Många har få, andra många och några kanske ingen. Man måste våga för att få vänner och bekanta. Man måste visa vem man är, våga vara sig själv och kunna se vem man kan få en fin kontakt med så det kan utvecklas till vänskap, annars blir det bara en bekant. Det är inte lätt att vara vän, man ska stötta vid problem, man ska vara där när vännen behöver en och ha förväntan att vännen ska göra det samma för en själv. Det är viktigt att kunna skratta tillsammans, skratta åt sig själv, kunna ge kritik och kunna ta emot. För ingen är perfekt. inte heller vännen. Men det fungerar inte alltid så, man blir besviken, arg och snackar skit bakom ryggen. Nej, det är det man inte får göra, man ska tala direkt till personen vad man tycker har gått snett i vänskapen. Försöka klargöra, lyssna även till vad vännen har för åsikt. Det är alltid två sidor av en sak men tyvärr så fungerar det inte alltid. Jag har många vänner, några få nära och flera som jag ändå kan prata med om det mesta. Jag är så glad över det så därför blir det inte så dramatisk när någon vän försvinner uti periferin. Jag har fått rådet av min kloka dotter, använd inte energi på negativa personer eller personer som du märker inte bryr sig. Gör inte det.

I fredags blev det en oplanerat tur till Dramaten. En väninna hade biljetter och hörde av sig dagen innan. Jag blev jätteglad för just de dåraktiga engelska krigarkungarna läser jag om just nu. Historiska romaner som jag blev intresserad av när jag såg några engelska serier på TV om dessa kungar på 14 och 1500 talet. Rosornas krig är spännande och pjäsen var avskalad, inga kostymer men talet var gammalmodigt. Bra skådespelare gjorde det hela. Jag var jättenöjd men min väninna som inte var med i sammanhanget tyckte det blev lite drygt.

Har varit några fina höstdagar sen i måndags och jag har promenerat både till Vallentuna Centrum och här hemma till Vallentunasjön. Det är en fin sjö men tyvärr med dåligt vatten så bada är inte kul. Fast när vi bodde med våra två pojkar, mitt ex och jag, då cyklade vi ner till sjön på helger och killarna kunde bada och vi hade picknick. Så förfärligt länge sen. Jag stack inom mina två goda vänner som bor nära Kyrkby centrum för en fika innan jag traskade vidare hem. Så skönt att kunna bara gå hem till någon och ta en fika mitt på dagen. Är lite ledsen över att ena väninnan flyttade från Kyrkbyn så nu blir det att åka bil till henne. Fast några till vänner har jag på gångavstånd men de jobbar ju på dagarna. Det var höststädning i samfälligheten i lördags och som vanligt var det många som inte ställde upp. Jag jobbade och stod i trots lite småsjuk. I söndags var det jobb på Klaragården, men stack inom Täby Centrum och fikade med god väninna. Vi hade inte sätts på ett tag så det blev mycket prat. När jag kom hem var det bara att städa min egen trädgård. Fick ju passa på eftersom containern skulle hämtas på måndag. I går var jag och såg filmen om Björn Borg. Den var bra. Man fick en inblick i hur han var som tennisspelare, hans koncentration och förmågan att lämna allt utomstående när det var dags för match. Att han hade ett så häftigt humör när han var yngre är något man inte vetat något om. Jag såg honom i en match i Båstad i början av 70-talet och då kan han inte ha varit mer en ca 17 år. En mycket duktig idrottsman värd att beundras.

Helt oplanerat hamnade jag i Visby över helgen. Ett gäng tjejer som umgås i en grupp blev inte fulltalig och eftersom jag känner några av tjejerna i gruppen så tänkte de på mig när det fanns en plats kvar. Det blev båttur över och sen checka in på Scandic hotell. Lördagen tillbringades i Visby med marknad i gamla kyrkoruinen och modeshow på Adelsgatan. VI gick sen till Lindgården för att lyssna på Di sma under jordi och käkade lite. Därifrån gick jag själv på nostalgipromendad till St. Pers gränd där min sons farmor bodde i ett mysigt hus som låg i en triangel. Gränd och gator går runt huset. Nu var huset i ny gul/orange färg istället för det ljusvita som jag kommer i håg det var. St Hans och St Pers ruin låg på andra sidan gatan precis som jag minns det. Tänk det var mer än 30 år sen jag var där senast, innan min son föddes. På kvällen åt vi middag på en trevlig restaurang och tog en sväng till Munkkällaren, en klubb med flera barer och dansgolv. Det var ett mysigt ställe. På kvällen var det att vandra tillbaka i ösregn till hotellet. Dagen efter var perfekt med ösande regn och kraftig blåst. För då tillbringade vi dagen inomhus på spa med bad i jacuzzi, massage och även 50 min på gåbandet på gymmet. Sen båttur hem på kvällen i stormvindar, fast det gick bra i vilstolarna. I Nynäshamn blev vi hämtad av en limousine som körde oss hem. Detta fixat av en av tjejerna vars son kör limousine. En härlig helg blev det och jag är tacksam över att tjejerna frågade mig.

Inte jag, men min dotter. Hon spelar fotboll i München där hon bor och jobbar. På träningen häromdagen hände det och nu är det kryckor, operation och rehab i sex månader. Lider med henne men hon är en tuff tjej så det ska gå bra. Hon är en tiger min kloka dotter.

Jag gillar vin, alla färger, rose på sommaren, helst rött till mat och så vitt då och då. Sen har vi bubblet, så lyxigt och uppfriskande. Visst har jag varit full, aldrig aspackad men nu på äldre dagar tycker jag det ska drickas med måtta. Bli lite glad och på gott humör, aldrig så det svänger åt det tråkiga, elaka, trista. På nära håll har jag upplevd det ibland och det är ingen vacker syn. Jag vill helst undvika det. Elakheter som sägs och som man ska uppfatta som skämt. Någon sa en gång att från barn och fulla folk får man höra sannheten om vad folk tycker och tänker om en. Då förstår man ju att den personen tycker illa om en och de personerna kan man ju undvika. Onödigt att slösa energi på. Nu skriver jag kvinna i rubriken men detta gäller ju även män, fast de gånger jag har fått uppleva elakheter av fulla personer så är det av kvinnor.

Idag blev det en tur till stan och luncha med tidigare kollegor på Sushi Room. De har absolut den bästa sushin och där har jag lunchat många gånger men nu blir det bara några enstaka gånger per år. Det är alltid kul att komma till gamla arbetsplatsen och träffa de som jobbar kvar där. Det har hänt mycket och bolaget har blivit mindre så jag känner att jag slutade i rätt tid för ett och ett halvt år sen. Jag har alltid jobbat med utmaningar och haft mycket att göra så förmodligen hade jag tyckt det varit lite tråkigt och för lugnt som det är nu. Jag är glad jag fick ett så bra avslut på jobbet när jag gick i pension. Det är skönt att efter fikat och alla kramar bara ge sig ut på stan och ge sig hemåt. Jag passade på att ta en lång promenad längs Brunnsviken till stationen vid universitetet och sen hoppade jag på Roslagsbanan till Kyrkbyn. Jag saknar inte jobbet men jag kan sakna jobbatmosfären i bland. Sen blir vi fd kollegor bjudna på 20 års jubileumsfest i november och det ska blir riktigt kul.