Sonen drog till München förra helgen för att umgås med sin syster som bor där. Jag blev så glad när jag hörde att de skulle ses utan att jag skulle följa med. Jag vill att de umgås bara de två för att upprätthålla sin syskonkontakt, det är ju faktisk åtta år emellan dem och de bor i olika länder. Skönt att det inte är långt till München men man vet aldrig var min dotter tar vägen härnäst. Hon är inte klar för att slå sig ner ännu. Sonen har en god och härlig vit katt, Loke och jag fick ta hand om honom under tiden. Loke är döv och ängslig så det tog ett tag innan han kom ner från sitt gömställe på ovanvåningen innan han smög ner trappen och kom till mig i soffan. Sen gick det bra hela helgen och han charmade mig totalt.

Började med att jag äntligen fick min troligtvis sista näsoperation. Det har tagit tid, nu två år efter cykelolyckan. Blodig och lite allmänt dizzy tog jag mig till en god väninna som bor i närheten av sjukhuset. Där blev jag väl omhändertagen med god lunch och fick vila, ja jag somnade faktisk innan jag tog T bana och tåg hem. Tåget blev strömlöst på en station som ligger lite udda till så där kom nästa goda väninnan och körde mig hem. Tänkte efteråt att jag inte fick någon information om hur jag skulle hantera näsan tills jag nu på måndag ska ta stygnen. Jag skulle ju redan på onsdagen vara hos tandläkaren men det gick bra, fast inte kul att ha missfärgade ögonlock och blod som syns genom plåstret. Har tagit det lugnt hemma men i kväll blev det tur till stan med några väninnor på klädvisning. Det blev något inköp där. På söndag ska jag jobba på Stadsmissionen igen med kyrkfrukost. Har inte varit där sen i juni så ska bli kul att träffa volontärer och kyrkbesökarna. Sen på eftermiddagen kommer min nya hyresgäst. En trevlig kille från Egypten. Han har jobb och bil och har bott i Sverige i snart fyra år.

Kände jag behövde lite mer av familjen, märkligt nog så jag tog bilen och stack till Tönsberg där två av mina systrar bor. Min ena syster och hennes man där jag bodde har en stor stuga i nordvästra Telemark så dit bilade vi. Det var så vackert och man kunde märka hur hösten visade sig ju längre upp på vidderna vi kom. Vi fick ett trevligt dygn i deras välutrustade stuga. Det var en riktig stor stugby, vet inte hur många stugor men de har ett fint miljötänk där alla stugor måste vara målade i olika nyanser av brunt och svart och med gräs på taket. Det gjorde att stugorna smälte in i naturen och inte störde. Vi plockade lingon på vägen tillbaka till Tönsberg och där tog vi en båttur i skärgården och Oslofjorden. Det var en vacker solig dag och vi hade fika med oss. Helt enkelt underbart. Sista dagen besökte jag min andra syster, hon är äldst av oss systrar. Hon har dålig hälsa, har svårt för att gå och har blivit opererat för cancer. Vi tog en lunch på en thairestaurang och fikade hemma hos henne. Jag ömmar verkligen för henne, hon har dålig hälsa, umgås inte med min andra syster fast de bor så nära, och har få vänner i närheten. Min syster och hennes man där jag bodde, åker snart till Turkiet och stannar där till jul så det var kul att fä träffa dem. Jag har inga planer på att åka dit och hälsa på dem där. Sen bilade jag hem till mitt paradis i Kyrkbyn.

Tänk vad Facebook är bra, inte i första hand för att skriva statusar på vad som händer och vad man gör, fast det kan ju även vara lite roligt. Har någon vän gjort något trevligt så blir man glad och om någon skriver något tråkigt har hänt så försöker man stötta. Men fördelen är ju att oftare ha kontakt med vänner och släkt långt borta. Det är något jag verkligen uppskattar. Det finaste är dock att hitta gamla vänner som av någon anledning har varit borta från ens liv i flera decennier. Så träffas man igen som här om veckan när jag var hemma hos en kollega som jag jobbade med för över 30 år sen. Nu har vi umgåtts sen ett år tillbaka och det känns som förr faktisk. Det roliga är att nu jobbar min och hennes son på samma företag. Sen att få träffa min exsvägerska från Skåne och hennes man som jag inte har haft kontakt med sen jag flyttade därifrån 1978 och nu via Facebook träffas igen i Stockholm. SÅ trevligt och så mycket att prata om. Visst man fyller igen de långa luckorna på alla år som gått, förstås hinner man inte med allt på ett möte men det ger ju anledning att fortsätta träffas. Sen övergår ju den nya vänskapen att bli här och nu och vad som händer just nu. Jag måste uppsöka, vänner jag vet kommer bli kul att ta upp bekantskapen med. Fast ikväll blir det middag hos en god väninna jag har känt nu i ca 17 år. Det roliga är att hemma hos henne finns två amerikanska vänner till henne där hon och den ena har varit vänner i över 30 år. Vänskap är viktigt.