När man inte lyssnar på varandra

Ibland kan jag undra om det är jag som inte lyssnade. Att motparten faktisk hade rätt, att hon hade minsann inte hört mig säga det.. Det har hänt mig några gånger där jag har varit fullständig övertygat att jag har sagt en sak, att budskapet måste ha kommit fram. Så säger motparten att så är det inte och då blir jag ställd och går tillbaka till situationen och undrar är det mig det är fel på. Eller har jag blivit manipulerad. När jag tänker på de situationer som har uppstått så är det med människor  jag inte  alltid har haft fullständig förtroende för. Min sk väninna genom faktisk 30 år har jag ingen kontakt med längre och det känns bra. Min ena syster har jag inte haft kontakt med på snart fyra år och det har varit år av lugn och frid. Sen ville hon tillbaka in i mitt liv och som syster vill man ju försöka en gång till men det skar sig rätt så snabbt pga missförstånd som hon hävdar är mitt fel. Så nu är jag tillbaka på ruta ett och ska försöka få tillbaka lugnet igen men jag vet det kommer ta tid. Det intressanta vad gäller både min fd vän och min syster är att båda gillar att se sig som ett offer av olika orsaker som drabbar dem. Där skiljer vi oss mycket, jag har aldrig känt mig som ett offer i någon situation.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0