Fotboll från fredag till måndag

Det blev en del matcher att kolla på i helgen, Djursholm-Bele Barkarby,
Frej-Hässelby, IFK Täby-Värmdö, Erikslund-Sundbyberg. Så många
fotbollstjejer i aktion, kortärmade tröjor, shorts, bara ben, håret i svans
fladdrande i vinden.
Morsor och farsor, killar och tjejer om vartannant som kollar på och
kommer med glada tillrop och frustration när det inte går så bra.
Jag ser det men ser det ändå inte, för den där bilden är så självklar.

Det fanns ingen annan bild för mig förrän jag halkade in på TV-programmet
Fotboll under slöjan, en dokumentär om ett tyskt tjejlag som åkte till Iran
och mötte ett iransk tjejlag. Det vara bara inte att åka, de fick motstånd överallt
och för de iranska tjejerna var det heller inte lätt. Det finns tjejer som tränar
fotboll men de får inte spela matcher. Sista matchen var 1979 innan
revolutionen.
Tjejerna som tränade fotboll visade sig vara mycket hängiven fobollen,
de älskade att spela foboll helt enkelt. Man blev lite förvånad, man tror
att tjejer i muslimska länder inte bryr sig och man blir så glad när man
upptäcker att det inte stämmer.
En mamma till en av flickorna spelade fotboll på 60 talet, Iran hade då
ett landslag långt före många europeiska länder, bl a Tyskland. Det blev
alltså tvärt slut 1979 och nu hoppades hon att dottern skulle få spela.
Tyskorna, varav några var muslimer, gav sig inte och fick åka till Iran och spela.
Både de tyska och iranska tjejerna var klädda frå topp till tå, verkligen
inpackade i tyg, obekvämt och otympligt.
Det fick inte komma in några män på matchen som slutade 2-2.
Däremot var det många kvinnor som såg matchen och de hejade och
släppte loss ordentligt. Då jälvar ropades över högtalaren att de fick sansa
sig och uppföra sig. Moralväktarna som var utplacerade på stadion ombads
hålla koll och rapportera de som inte skötte sig i publiken!
Det hjälpte inte så mycket, talkörer kom igång där tjejerna ropade hur få
rättigheter kvinnor har i Iran, hur männen får göra som de vill, medan
kvinnorna får hejda sig och blir kritiserade.
Utanför stadion stod en hel del karlar och var nyfikna på matchen.
Meningen var att iranskorna skulle åka till Berlin för en returmatch året
därpå men de blev nekade.

Till helgen är det matcher igen, tjejer som kämpar om bollen, i bara ben
och armar, med håret i hästsvans fladdrande i vinden.
Jag är så tacksam och kommer härefter att skicka några tankar till
fotbollsälskande muslimska tjejer i trångsynta länder.
Måtte eran tid komma.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0