Första dagen då jag vågade mig på lite trädgårdsfix. Gamla plantor ner i sopsäckar och beskärning av en nyponbuske. Vill att det gröna ska börja visa sig. Tog en kopp kaffe i solskenet och även grannkatten Panther smög upp i sin stol och lapade sol. Älskar mina grannkatter som smyger omkring. Bra väder även i morgon så ska fortsätta rensa i trädgården. Hade varit fint med en trädgårdshjälp men det kostar.  Var på Ålandskryssning för att handla öl. Jag planerar en stor fest för sonen som fyller 40 år i maj. Mycket att planera men har god tid på mig.

När jag tänker tillbaka och konstaterar att åren går kan det bli svårt att få alla minnen i kronologisk orden. Jag har tappat kontakt med vänner genom åren. Några känns det ok att inte ha kontakt med medan andra känns det underbart att återknyta kontaken med. Min son tappade kontakten med sina systrar för så många år sedan då han bröt kontakten med sin far.

De är äldre än honom och var mitt i sitt vuxna liv med giftermål och bilda familj vilket jag förstår tog sin tid. Det var aldrig några hard feelings mellan syskonen men ibland så blir det bara så. Sonen hjälpte inte heller till att hålla kontakten.

Men nu är de återförenade. Jag fick följa med på lunch hemma hos en av systrarna och det bev en fin stund tillsammans. Det var så att åren emellan inte hade någon betydelse, kontakten var där direkt. De kunde prata obehindrad om sin far, sina liv och allt annat. Jag är så glad över att de har kontakt igen och kan umgås. 

 

En vecka har gått sen min syster och hennes familj var här på kalas för ett av barnbarnen som fyllde 20 år. Det blev ingen lunch, vi träffades inte överhuvudtaget. Min syster hörde inte av sig till vår planerad lunch. Till slut fick jag tag på hennes dotter som verkade inte veta någonting om någon lunch. Min syster ringde till slut, hon hade glömt sin mobil hemma och ett dygn senare kom hon på att använda sin mans telefon. Det verkade inte vara något intresse av att träffa min son och mig varken från min syster, min svåger och deras dotter. Tydligen hade de se<aaaaaaaatt fram emot en helg i Stockholm där en födelsdagsfest var inblandat. 

Jag var så ledsen, så besviken och förstod att varken jag eller min son var något att inkludera i deras vistelse. Så jag har väl  rätt, de gillar mig egentligen inte.

Släkten kommer över hit en långhelg. Min syster och svåger och deras dotter och son ska fira sonens dotters 20 års dag.  Dottern och mamman bor här i Stockholm, de övriga kommer från Norge. Jag och min son är inte bjudna på kalaset, vilket kanske är lite konstig. Eller det är faktisk konstigt tycker jag. Vi är ju släkt. Det är min syster, jag är moster till hennes barn som är kusiner till min son. Är vi för långt ut i släkten kanske? Hur ofta kan man ha släktträff när vi bor i olika ländar.

I princip aldrig numera. 

Jag undrar hur många som kommer från den andra sidan av släkten, någon moster elelr morbror. Jag har märkt att min syster på något sett har distanserat sig från mig de senaste åren. Det är inte lika avslappnat de få gånger vi ses. Nu har hon föreslagit att vi ses på en lunch i stan en av dagarna de är här. De vill inte komma hem till mig, de tycker jag bor för långt från stan. Så en lunch några timmar blir bra tycker de.

Kan det helt enkelt vara så att de inte tycker det är så trevligt att umgås med mig. Att det inte ger något trots släktskapet. Det kanske är så enkelt.

Min dotter sa i julas att hon och hennes sambo kunde konstatera att min generation hade haft det så mycket bättre när vi blev vuxna och startade våra liv. Det är väl delvis sant. Vi kunde plugga, skaffa jobb och bostad på ett lättare sätt, iallafall bostad, lån och jobb. Tror även dagens generation har lätt att få utbildning fast man blir bekymrad över hur skolorna fungerar idag. Är glad att mina barn hade bra grundskolor och gymnasier när de gick där. Idag har min dotter ett bra jobb  i Tyskland och sonen har till slut bestämd sig för att plugga till lärare och på universitetet verkar det fungera. Jag själv är nöjd med mitt arbetsliv där jag själv efter studenten jobbade upp mig i flygbranschen och hade bra chefsjobb helt till jag gick i  pension. Som pensionär är jag nöjd med den pension jag har. Känner att jag har jobbat mig till den och det är kanske även ett resultat av min generation. Så de unga i dag kanske har det svårare men det gäller att inte ge upp.