Soffan invigd på terassen och mitt kinesiska körsbärsträd börjar blomma

(null)

(null)

Vandring vid Vallentunasjön

(null)

Lite besviken eller nej, mycket besviken

Vad är vänskap och vad har man vänner till? Denna fråga dyker upp ibland, speciellt när vänner i närheten bara försvinner eller dummar ut sig till den grad att man säger upp vänskapen för man vill ha sin energi till annat . Så har man förstås några vänner som man har haft i olika längd i sitt liv och man känner att man kan lita på dem, eller inte. För mig är vänskap att stötta varandra, kunna prata om mer eller mindre allt och hjälpa varandra. Kunna ge och ta och inte notera vem som har gett mer eller mindre. I förlängningen brukar det ge sig. En av mina vänner är bortrest och jag har lånat hennes vatten (ja vattnet har jag ju fått), vattenslang och högtryckstvätt. En otrolig fin gest tycker jag men ändå, vi är vänner vi hjälps åt. Så ringer hon och frågar om jag kan gå in och vattna hennes blommor för hon blir längre borta än tänkt. Så säger hon att hon har försökt få dit sin bror som bor inne i stan att åka förbi men han kunde inte!!!! Jag försäkrade att jag såklart skulle gå över gränden till hennes hus, låsa upp och vattna blommorna, varför ringa sin bror? Jag gjorde så men sen började jag fundera. Anser hon inte att jag kan hjälpa till med något. Är jag oduglig medan hon kan komma över till mig och skruva ihop möbler och fixa avloppet. Hon är superbra på sånt och jag med mina nervsmärtor i händer och fingrar har svårt för detta numera. Vill hon känna sig duktig som kan göra allt och jag är hjälplös och behöver all hjälp jag kan få. Att vattna blommor är till och med svårt för mig? Ja hade kunnat bli arg men jag blev så besviken. Det snurrar i huvudet på mig om detta, jag vet att jag kommer ta upp det med henne när hon kommer hem. Jag vill inte förlora vänskapen för vi har det trevligt tillsammans men hon är en mycket känslig person så jag får ta det försiktigt. Men jag är en rak person och vill ta upp saker direkt och inte gå runt och reta mig.

När man inte lyssnar på varandra

Ibland kan jag undra om det är jag som inte lyssnade. Att motparten faktisk hade rätt, att hon hade minsann inte hört mig säga det.. Det har hänt mig några gånger där jag har varit fullständig övertygat att jag har sagt en sak, att budskapet måste ha kommit fram. Så säger motparten att så är det inte och då blir jag ställd och går tillbaka till situationen och undrar är det mig det är fel på. Eller har jag blivit manipulerad. När jag tänker på de situationer som har uppstått så är det med människor  jag inte  alltid har haft fullständig förtroende för. Min sk väninna genom faktisk 30 år har jag ingen kontakt med längre och det känns bra. Min ena syster har jag inte haft kontakt med på snart fyra år och det har varit år av lugn och frid. Sen ville hon tillbaka in i mitt liv och som syster vill man ju försöka en gång till men det skar sig rätt så snabbt pga missförstånd som hon hävdar är mitt fel. Så nu är jag tillbaka på ruta ett och ska försöka få tillbaka lugnet igen men jag vet det kommer ta tid. Det intressanta vad gäller både min fd vän och min syster är att båda gillar att se sig som ett offer av olika orsaker som drabbar dem. Där skiljer vi oss mycket, jag har aldrig känt mig som ett offer i någon situation.

Runt Rönningesjön

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

Ut i vårvädret

Äntligen vår sen någon vecka tillbaka och jag känner det är dags att ge sig ut och promenera. Efter Las Palmas där jag gick runt 7 km till över milen varje dag så blev det totalt stopp när jag kom hem till kylan i slutet av februari. Hela mars försvann i tråkigt kallt väder men sen april så är ju kylan borta. Lite regn emellanåt får man tåla. Det finns många ställen att vandra runt på i Kyrkbyn så det är bra att välja. I går blev det en runda runt Rönningesjön, ca 7 km är sträckan. Man passerar Ängsjöbadet, Skavlöten där det är lite sportgrejer, kafé, bastu och förstås badplatsen dit vi drog med ungarna på sommaren. Sen har vi Rönninge by där det finns allt av djur, hantverk, ja allt vad en gård innehåller. Dit kan skolelever komma till Naturskola, på helgerna är det mycket folk, familjer med barn o, det finns en gästgård där man kan ta en fika. Sen är det julmarknad, midsommarfirande och andra arrangemang. Jag var på bröllop där för några år sen. Riktigt trevligt var det, en kördag i augusti med vackert väder. Jag gillar verkligen att vandra runt den här sjön och ta lite pauser. Ibland går jag med vänner och då hinner man med mycket prat under tiden.

Snart nitton år har gått

För så länge sen är det jag och mina då unga barn flyttade hit till radhuset. Jag hade mina gamla möbler med mig från huset vi flyttade från och ensam med två barn gjorde att jag inte hade råd att börja med nya möbler på en gång. Huset var fräscht då, alla rum mer eller mindre nymålade men badrummet var en katastrof. Så slitet och fult. Jag kommer inte ihåg hur tvättstället såg ut men duschkabinen var gammal och skitig. Så badrummet fick jag kosta på mig med hjälp av exet och en kompis till honom. Sen gick diskmaskinen sönder rätt snabbt och jag tvingade mina barn att diska för hand i några år innan de sa stopp och en ny diskmaskin köptes in. Sen gick det några år där min relativt goda lön gick år till att försörja mina barn och vår härliga hund Kasper. Vi körde på semester till Tana varannan sommar. Sonen blev ju äldre och ville inte följa med mig och dottern men vi hann med några resor även utomlands. Det blev både Kreta, Marocko, Palma och Egypten och Jordanien och Indien med vänner. Sonen åkte till Thailand några gånger med kompisar. Det blev ju bättre med ekonomin efterhand så jag fixade en stor terrass på ena sidan radhuset. Vitvarorna började bytas ut efter hand. Sen började barnen bli vuxna och flytta ut och det märktes ju på ekonomin så nu efterhand har det blivit lite mer förbättringar i huset. Jag får ju inte glömma min dotter som i princip har målat alla rum i huset förutom vardagsrummet som jag fick ta hjälp till av en målare. Så huset har blivit snyggat till efterhand och när jag väl gick i pension hade jag tid och råd att köpa nya möbler till vardagsrummet. Det var förstås väldigt nostalgiskt när matsalsbordet försvann, ett runt furubord som jag behöll länge för barnens skull. De ville att det skulle vara kvar. Värre var det och montera ner min Avanti bokhylla som jag hade haft sen tiden i Falsterbo när jag bodde där på 70-talet. Den har följt mig genom många hus och lägenheter och har blivit upp och nermonterat flera gånger. Det märktes när jag tog ner den, den hade gjort sitt efter 38 år. Så nu bor jag fint med även ny terrass på andra sidan huset och njuter av att våren är på väg och i morgon kommer en snickare och gör om taket i köket så jag får dit fina spotlighs. Det behövs verkligen.

60-års fest och tiden flyr

I fredags hade en god vän till mig 60 års fest här i Kyrkbyn. Vi har känt varandra i snart 19 år och träffades via fotbollen där våra båda döttrar spelade i IK Frej. Det är lätt att få kompisar via idrotten när föräldrar träffas och börjar prata. Vissa får man extra bra kontakt med och denna kvinna och jag har hittat varandra. Vi brukar vandra en mil i idrottsspåret och prata om allt möjligt, våra barn, speciellt döttrarna då och jobbet såklart. Vi har mycket gemensamt där och kan diskutera i timmar. Sen är det så trevligt att vi bor på gångavstånd så vi kan slinka in hos varandra en vanlig kväll i veckan och ta ett glas vin. Är det middagar så är det bara trevligt satt gå hem på sena kvällar och slippa taxi eller bil. Festen var mycket trevlig, jag känner förstås en del av de som var där men även nya bekantskaper. Det blev bra samtal men även mycket skoj. Sen hade hon ju mixat sin favoritmusik som gjorde att dansgolvet blev fyllt på en gång. Jag hade själv min 60 års fest där för snart åtta år sen i samma lokaler och det känns hemskt att så många år har gått. Man ska ju inte kolla så mycket på åren som rinner i väg och jag känner att jag har kommit till ett stadium där jag kan njuta av livet här och nu.

Kom hem till fina tulpaner fått av god vän

(null)


Vem tror på Gud?

Tidigt upp i morse och jobb i St Pauls kyrka på Mariatorget. Jag gillar verkligen mitt volontärgäng jag jobbar med. Vi ses var femte söndag och fixar frukost till hemlösa och andra behövande som kommer till gudstjänst och frukost. Vi har blivit ett sammansvetsat grupp nu och allt bara flyter på. Det är olika präster som håller gudstjänsten och prästen i dag, tillika även högsta chefen för Stadsmissionen vill att vi volontärer läser ett stycke ur Bibeln. Det var andra gången jag gjorde det och det är ok. Någonting från Gamla Testamentet. Men jag har ju ingen tro och just Gamla Testamentet är föråldrat. Vad kan man tro på i det som är skrivet? Nya Testamentet är något helt annat, som jag ser det och nu har jag inte lästa mycket ur det sen skoltiden, men det är lite ljusare, lite mänskligare. Sen att Jesus fanns som en profet som gick runt och gjorde gott är säkert sant men att han for upp till himmelen och Gud det är något jag inte tror på. Man får respektera de som tror men det kan vara svårt att förstå det. Det är trevligt att få servera de som besöker kyrkan och få en prat. Jag gillar ändå lugnet i kyrkan, det är mera tradition för mig än religion. Ibland undrar jag över vad Jesus skulle tycka om hur den kristna religionen har utvecklat sig med stora utsmyckade kyrkor och allt runt omkring. Han gick runt och predikade, stod på en kulle med folk runt omkring sig. Jag skulle vilja se prästerna göra det samma. Idag var det bra temperatur så jag gick Hornsgatan ner till Slussen och sen till T Centralen och tog mig hemåt. Trött men nöjd med dagen.

Tittade in i Klara kyrka, så vackert

(null)

Jarlabankes bro i Kyrkbyn. Fin runsten

(null)

Sjukvården

Visst har man varit förvånad länge över hur sjukvården fungerar idag. Den är nog både bra och dålig och det har ju jag erfarenhet av. Det fattas sjuksyrror i första hand vilket ger stängda avdelningar och alla får inte plats. Jag kollar på Malou på TV4 och där sitter tre läkare och är mycket bekymrad. Det slutar alltid med att det är politiker som inte förstår hur det fungerar och de lyssnar inte på personalen som jobbar med problemen. Jag blir inte förvånad när jag hör det och att även där används det konsulter som inte har en aning. Min erfarenhet från min bransch är den samma. Konsulter kommer in och ska förbättra men de lyssnar inte på de som jobbar där. Skrämmande att det är så inom sjukvården som är så viktig för sjuka människor. Jag kommer ihåg min cykelolycka för två och ett halvt år sen. Allt fungerade perfekt (tror jag) från ambulansen till akuten på KS. Sen ryggmärgsopererad och nersövd i sex dygn. Men jag hade knappt vaknat på intensiven förr jag blev skickat över till allmänvård på Danderyd. Jag var så svag, jag kunde inte lyfta mina armar, händerna smärtade och där låg jag helt hjälplös. Personalen var precis så stressade som jag hade hört och läst om. De hade inte tid. Jag fick hjälp att äta av min dotter och sen vänner som kom på besök. På natten behövde jag hjälp men ringklockan fungerade inte. Jag var där i tre/fyra dagar men tack och lov kom en läkare över från KS och sa jag skulle tillbaka dit och börja på rehab. Vilken tur att de hade koll på mig därborta. Jag kom tillbaka till KS och började min rehab och stannade där i tre veckor. Det var helt fantastisk med hjälp och bra personal. Men de var ju nöjda för de jobbade bara på denna relativt lugna avdelning och lärde känna patienterna som var där i veckor och gjorde sin rehab. Så stora problemet är nog akuten och saknaden av sjuksyrror som gör att alla avdelningar inte kan hållas öppna. Och politiker i landstinget som inget fattar och tyvärr inte tar reda på vad som är problemet.

Dexter, en god schäfer som dog för några veckor sen

(null)

Påskledigt

Ja jag är ju ledig hela tiden men visst är det ändå speciellt när påsken kommer. Vänner som jobbar är ju lediga flera dagar så man kan umgås och ha tid med varandra. Det blev faktisk både grill på långfredagen och en sväng till söder på påskdagen och god väninna som jag kan prata med hur länge som helst. Sen är det sonen, det blev långlunch med honom på påskafton. Jag gillar våra lunchar och middagar där vi har så mycket att prata och ventilera så tiden flyr. Jag är så glad att jag har den kontakten jag har med honom. Annandagen blev vila och bara en sväng intill grannen för fika. Vädret var ju så fint de första dagarna men sen kom kylan tillbaka. Nu väntar jag bara på varmare vårdagar.

Två fantastiska artister är borta nu

För mig är både Jerry Williams och Lill Babs det svenskaste som finns. Nu är väl Jerry och hans rock något som jag verkligen gillade. Jag fick se honom på två olika konserter som var helt fantastiska. Hör jag han sjunga kan jag inte sitta still, jag måste röra på mig. Lill Babs har man sett överallt och visst, många av hennes låtar är sköna att lyssna till men riktig fan har jag inte varit. Men dessa två, det är en del av Sverige för mig , de tillhör den svenska kulturen, så något viktigt försvinner med dem men tack och lov så finns deras musik och sång kvar.

Lite detaljer från matrumsdelen av vardagsrummet

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

Roade med att ta några bilder av mitt nya vardagsrum

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

Sjuk vecka

Förra torsdagen började förkylningen smyga på och från i fredags och sen i helgen kom hela influensan. Har inte varit så sjuk på år och dag. Ont i halsen, kunde inte svälja. Var ändå i fredags kväll med på jazzkväll på kvarterskrogen med vänner. Det var trevligt men jag drog hem efter 2200. Lördag var det som värst men jag fick ändå dra mig ner till ICA och handla. Hade inte så mycket hemma. Sen dess har jag inte varit utanför dörren och där har det varit sol och plusgrader har jag noterat. Halsont gick över och då började snorande och nysande. Man kan tydligen nysa åtta gånger på raken. Febern tog nog slut i måndags men snorande fortsätter och är fortfarande inte riktig stark i kroppen. Hoppas jag kan ge mig ut en sväng i morgon. Hoppas det dröjer länge innan jag åker på en sån här grej igen.

I hemlöshet

Jag har kommit in i en helt annan värld än den jag har levat och lever. Glamouren från flygbranschen och det sociala livet jag lever i Täby är så långt från vad jag upplever när jag jobbar som volontär i Stadsmissionen. Det finns så många hemlösa människor i Stockholm, många fler än vad jag har förstått. Uteliggare har man alltid hört talas om och då alkoholister och knarkare som i många fall vill leva så. Men så är det inte, det finns så många olika orsaker till att folk inte har ett hem att gå till. De flesta vill såklart ha ett hem att går till. Att stå i kö till herbergen och andra tillfälliga sovplatser som arrangeras är inte optimalt. Många drar sig för att söka sig dit då det kan vara ett jobbigt klientel där. Alla har inte missbruksproblem utan har hamnat på gatan pga arbetslöshet, ekonomiska problem och andra orsaker. Jag har mött så många olika öden när jag jobbar som volontär. På ställen där Stadsmissionen bjuder på gratis frukost eller lunch kommer även äldre pensionärer som har en låg pension och har svårt att klara sig ekonomiskt. Det är tragiskt att de ska behöva göra det. Det snackas om att sänka skatten för pensionärer eller skjuta till extra tillskott och det måste göras och tillskotten måste märkas i plånboken. Stadsmissionen jobbar hårt för att få hemlösa tillbaka till ett bra liv med boende och jobb. De jobbar tillsammans med de sociala myndigheterna. Många klarar detta men bara att hitta en bostad är jättesvårt i Stockholm. Man skulle kunna tro att antalet hemlösa skulle sjunka men tyvärr verkar det öka.
RSS 2.0