Tårarna rann på mig och på många av mina kolleger. Vi fick äran att
lyssna på en brandman som var med om discotequebranden på
Backaplan, Hisingen 1998 då 63 ungdomar dog. Han berättade helt
fängslande om sina upplevelser som rökdykare den natten. Han kom
in i lokalen där det låg döda ungdomar överallt och han och hans
kolleger hann rädda runt 50 ungdomar. Hans beskrivning av hur han
fick ut en flicka genom ett fönster två meter upp från golvet, hur han
när han satt ner för att spara på syret,  märkte hur han kände en
tjej som var vid liv låg under alla döda, var utroligt svårt att lyssna på.
Efteråt träffade han överlevande och anhöriga som hade mist sina
barn i branden.
Han berättade en timme och trekvart i följd och man vara totalt
matt när man gick ut ur rummet..
Såna här människor måste man lyssna på ibland för att få
perspektiv på livet man lever och hur man har det med sina närmaste
Jag skulle vilja att alla fick möjlighen att lyssna på honom.

Killen heter Reine Carlson och har en hemsida som heter
www.reinecarlsson.com 
 

Det blev en del matcher att kolla på i helgen, Djursholm-Bele Barkarby,
Frej-Hässelby, IFK Täby-Värmdö, Erikslund-Sundbyberg. Så många
fotbollstjejer i aktion, kortärmade tröjor, shorts, bara ben, håret i svans
fladdrande i vinden.
Morsor och farsor, killar och tjejer om vartannant som kollar på och
kommer med glada tillrop och frustration när det inte går så bra.
Jag ser det men ser det ändå inte, för den där bilden är så självklar.

Det fanns ingen annan bild för mig förrän jag halkade in på TV-programmet
Fotboll under slöjan, en dokumentär om ett tyskt tjejlag som åkte till Iran
och mötte ett iransk tjejlag. Det vara bara inte att åka, de fick motstånd överallt
och för de iranska tjejerna var det heller inte lätt. Det finns tjejer som tränar
fotboll men de får inte spela matcher. Sista matchen var 1979 innan
revolutionen.
Tjejerna som tränade fotboll visade sig vara mycket hängiven fobollen,
de älskade att spela foboll helt enkelt. Man blev lite förvånad, man tror
att tjejer i muslimska länder inte bryr sig och man blir så glad när man
upptäcker att det inte stämmer.
En mamma till en av flickorna spelade fotboll på 60 talet, Iran hade då
ett landslag långt före många europeiska länder, bl a Tyskland. Det blev
alltså tvärt slut 1979 och nu hoppades hon att dottern skulle få spela.
Tyskorna, varav några var muslimer, gav sig inte och fick åka till Iran och spela.
Både de tyska och iranska tjejerna var klädda frå topp till tå, verkligen
inpackade i tyg, obekvämt och otympligt.
Det fick inte komma in några män på matchen som slutade 2-2.
Däremot var det många kvinnor som såg matchen och de hejade och
släppte loss ordentligt. Då jälvar ropades över högtalaren att de fick sansa
sig och uppföra sig. Moralväktarna som var utplacerade på stadion ombads
hålla koll och rapportera de som inte skötte sig i publiken!
Det hjälpte inte så mycket, talkörer kom igång där tjejerna ropade hur få
rättigheter kvinnor har i Iran, hur männen får göra som de vill, medan
kvinnorna får hejda sig och blir kritiserade.
Utanför stadion stod en hel del karlar och var nyfikna på matchen.
Meningen var att iranskorna skulle åka till Berlin för en returmatch året
därpå men de blev nekade.

Till helgen är det matcher igen, tjejer som kämpar om bollen, i bara ben
och armar, med håret i hästsvans fladdrande i vinden.
Jag är så tacksam och kommer härefter att skicka några tankar till
fotbollsälskande muslimska tjejer i trångsynta länder.
Måtte eran tid komma.

Upp tidigt i morse för att åka till Gardermoen och ha en information
till nya cabin crew. Tyckte jag hade god tid på mig men det blev
stressigt värre när de hade flyttat runt automaterna och jag bara
kan hämta ut mitt boarding kort i två av dem. Dit var det kö och när
jag väl kom fram fick jag ut min biljett men kunde inte checka-in
och få boarding kortet. Fick hjälp av en från SAS till slut.
Sedan genom säkerhetskontrollen och förstås var den flyttat.
Herregud det var ju bara i slutet av mars vi åkte till Aqaba och
då var den inte flyttat.
När jag väl kom igenom den, och hade halvt klädd av mig (inga pip)
så tyckte jag att jag hade kommit väl långt in på nya F-piren och jag
skulle ju till gamla hederliga reguljärpiren i terminal 5.
Väl, det var bara att snirkla sig genom en taxfreeshop och ut i en gång
och sedan vänster och till utgång 12 i reguljärpiren, trodde jag.
När jag hade rusat till slutet av piren så var det ju bara utgång 10 på
slutet.

Visst utgång  ligger ju i charterpiren. Bara att rusa dit och hinna sätta
sig och kolla att jag kunde ha gått igeom säkerhetskontrollen som
fortfarande finns utanför ingången till charterpiren!

På Gardermoen är det lite mer översiktligt och riktigt enkelt att
hämta ut boardingkortet ur automaten.

Gick och la mig i vetskapen om att jag skulle upp 0530.
Skulle kolla rutinerna på OP och då gäller det att vara
där vid skiftbytet 0630.
Hade svårt att somna som vanligt och när Kasper hade svårt
att ligga still utan vandrade över hallgolvet flåsande som en
galning, blev det ännu svårare.
Trodde ett tag han skulle dö av någon av alla sina sjukdomar,
men förstod efter ett tag att han ville ut och bajsa. Så 0130
i lång T-shirt, vinterkappa, med bara ben i ett  par Crooks flipflop
vandrade jag ut på Runslingan. Jodå skiten rann och några
kissningar blev det också. In igen och ba honom GÅ OCH LÄGGA
SIG! Det blev lugnt och jag somnade några timmar för att vakna 0500
av hans trampande igen. Ingen ide att sova till 0530. Gick upp och
duschade, jodå, han hade skitit på vardagsrumsgolvet så det var
bara att ta fram moppen och torka upp eländet och sedan ut med
jycken, lite mer påklädd den här gången. Jodå, skiten rann längs
Runslingan, sedan in igen och snabbt göra frukostmacka,
lägga på lite make up och så i väg i den annars så vackra morgonen.

Rapport från Marline nu i eftermiddag var att han även levde rövare
när hon gick upp så hon fick ta ytterligare en runda (har inte frågat
hur hon var klädd).

Nu vid 1730 är han lugn och god igen. Puss Kasper.

Sola på terassen en lördag förmiddag är ett måste. Sedan fotboll på
Vikingavallen, Erikslund - Bollstanäs. Synd för Marre som fick vara mittback
hela matchen.  De förlorade stort och jag är inte förvånad. Denna gång
var många Erikslunds spelare borta. Som tur var så fungerar bytet av tjejer
med IFK som lånade ut några. Inget kul med den matchen inte.

Söndag förmiddag blev det träning i V-tuna och sedan IK Frejs damer som
mötte Reimersholm, även det på Vikingavallen. Där blev det vinst som tur var.
Sedan sopsortering i Arninge och hem för lugn söndagskväll. 

Inga demonstrationer i år heller för min del, utan en sväng til IKEA
Barkarby med Marline. Inköp till vårt nya allrum. Kul att shoppa med
Marline, i bland vill vi olika och så blir vi överens ändå.
Röd matta, ett svart och ett vitt bord, svarta draperier till sovhörnan.
Trevlig fika blev det också.
Sedan middag på kvällen med Ann (stackarn hade varit nästan hela
varma dagen inomhus och jobbat på en innebandycup) även Johan
och Hanna var med + Hannas pojkvän Freddy.
Här blev det en flaska rött för Ann och mig.

Dessa långhelger i maj är verkligen något man ser fram emot
under kyliga vintrar. Jobbade faktisk halvdag på valborgsmässoafton.
Sedan drog jag till Uppsala medan Marline hade jobb med Erikslund
på firandet i Visinge.
Hos Sanna blev det gott att äta med räkor och tillbehör. Inget vin, skulle
ju köra hem på kvällen.
Efter maten blev det 45 minuters promenad till valborgselden som låg
så vackert vid Fyrisån. Vi vandrade på i rask takt eftersom vi efter ett tag
insåg att det var längre bort än vi hadde trott från början.
Halva Uppsala cyklade förbi oss och sedan gled bilarna förbi på rad.
Det var hur mycket folk som helst. Det visade sig vara Frälsis som
arrangerade valborg så det blev både 'O Store Gud' 'och  'Pärleporten'
innan 'Vintern rasat ut'. Lite Knutby varning över det hela, men mycket
stämningsfullt. Elden var magnifik. Sedan blev det 35 minuters promenad
tillbaka och te och glass innan jag körde hem till kära Kyrkbyn.