Julen är över.
Efter vår Oslo resa blev det full fart. Dottern och jag började dagen före julafton med
adventsfrukost hos vännerna på Gläntastigen. Körde därifrån i deras BMW som jag
fick låna över julen. Det blev handla det sista, lägga skinkan i ugnen och hämta sonen
i Danderyd. Så fick vi några timmar tillsammans, min dotter och son, mina två härliga
barn. Fick så fina julklappar av dem. Dottern blev hämtat av sin pappa och bror och
sonen och jag åkte till Lindholmen till goda vänner och det blev en mycket trevlig kväll.
Julafton blev lugn, lite mat och TV tills jag körde sonen till hans jobb. Sedan blev det
en tur till exet som firade jul med sin son och vår gemensamma dotter. Det blev fint
men ändå konstigt. Jag kände mig inte riktig bekväm med det.
Juldagen, i riktigt dåligt väder körde jag och dottern till Söder för att tillbringa dagen
med att hjälpa till på ett öppet hus för ensamma ovh hemlösa. Det ger perspektiv
på det vanliga liv man lever. Trevligt att träffa andra människor och få göra nytta.
I går fotboll i Upplands Väsby, inomhuscup. Idag, äntligen få bogsera bilen till sin
rätta verkstad. Vad skulel jag gjort utan kära vännerna på Gläntastigen, jag är så
evig tacksam. Vi fick bilen på plats efter lite ansträngning.
Så i morgon, då blir det Las Palmas.
Lördag natt och köttbullar.
Känner en liten stress inför morgondagen som ändå kommer att bli härlig.
Sen blir jag lite rädd för att förvänta mig att inget skall hända, är vidskepelig
just nu. Dottern är redan ute ur huset hos nära väninna och jag har börjat
steka köttbullar rullade i gorgonzola så jag inte behöver göra det i morgon.
Då skall skinkan i ugnen men först blir det fjärde advent frukost hos familjen
Ring. Jag med min lilla familj, son och dotter skall ha julafton i morgen någon
gång på eftermiddagen när sonen har slutat sitt jobb. Jag måste handla för
jag har fått låna bil i tre dagar. Igen familjen Ring, mina fina snälla vänner.
Sedan skall dottern till sin pappa och andra bror och jag och sonen skall
till Lindholmen på kvällen. Låter som en trevlig dag att se fram emot, men
nu först köttbullarna.
Hämta hem dottern
Hemma igen efter en snabbtur till Oslo för att hämta hem dottern till jul.
Nu får vi rå on henne i nästan fyra veckor innan Spanien väntar med stukdier.
Blev mycket tacksam att exet åkte med och körde med sin bil. Superbra
med tanke på att jag är utan bil.
Det blev en trevlig kväll på restaurang Venner med syrran. Som vanligt blev
det lite snack om allt och alla innan jag kunde lägga mig och sova. Var rätt trött
på resan hem och glad för att slippa köra.
Nu är dottern redan iväg till bästa kompisen och jag vilar framöfr tvn. Förberedelser
för julen med mat är igång. I morgon blir det full fart och så fortsätter det till och med
annandagen. Jag skall dock försöka få sova ut på morgnarna.
Så var det begravning - igen
Då blev det färd till Bromma Kyrka och en otroligt fin begravning av tidigare kollega
och vän. Jag vet inte vad jag skall skriva. Hennes nära flygvärdinneväninnor var där, hennes
man höll ett fint tal, prästen likaså. Stämningsfull sång. Det skall inte vara så ändå,
hon hade inte levd färdigt. Barn i tonåren . Livet går vidare för oss andra, måtte vi
stanna upp i vardagen och prioritera det viktiga i livet.
Meningen "dagarna som kom och gick, inte visste jag att det var livet," säger allt, det
är nu vi lever, inte sen.
Härlig förjulsvecka
Trots vinter som blev slask och sedan snö igen och inte att förglömma
livet utan bil så blev veckan bra. Tarotkvällen som blev inställd blev tjejkväl
med grannen och Anne. Lite blandat (tapas) till mat och mycket rödvin.
Vi satt uppe till ca två på natten. Dagen efter i lördags blev det julkoncert i
Stadshuset med Anne. Barbara Hendricks med kör sjöng. Så vackert och
mycket julstämning blev det. Vädret var urruselt med blåst och snö så det
ble extra skönt att komma inomhus.
I måndags var det italiensk julbord med jobbet, mycket god mat och trevliga
kollegor. Åkte dock hem tidigt. Så i går kväll, basta vännen Anne kom
och hämtadet mig och vi for till Arninge så jag kunde julhandla det mesta.
Egentligen saknar jag bara bilen när jag skall handla.
I dag ledig från jobbet, min nya spis och fläkt kom, det blev verkligen bra.
Sedan blev det promenad till tåget och till verkstan för att göra upp om
bilen. Sedan fick jag gräva fram den ur snömassorna för att flytta den
utanför stänglset på verkstan så jag kan bogsera den till nästa verksta
i mellandagarna.
Ingen bil.
Nu i juletider skulle jag verkligen behöva en bil, men min Toyota sjunger
på sista versen. Får se i morgon om jag kan hitta en billigare verkstad,
sedan får jag se om jag ska behålla den eller köpa en ny. Jag har alltid haft bil
och man är beroende när man bor lite långt från tåg. Jag gillar inte bussar.
Nu pulsar jag i snön ner till tåget på morgonen och hem på kvällen. Bra med motion
men det är så kallt. Jag får ty till grannen när jag skall storhandla fast det gör
jag sällan numera då jag bor själv. Dock står julen för dörren och då måste
jag ha bil för att handla lite mer.
Mina föräldrars historia.
När jag växte upp var jag inte speciellt intresserad av att veta om mina
föräldrars förflutna, innan de träffade varandra och bildade familj. I
vuxen ålder har jag ångrat detta många gånger, för det finns luckor och
jag undrar hur de hade det i unga år. Min far älskade att berätta historier,
både påhittade men även från sin barndom. Dock skulle jag vilja veta
så mycket mera. Därför kommer jag då och då berätta lite om min
uppväxt här på bloggen så att mina barn så småningom när intresset
kommer kan gå in här och läsa min historia.
Min mamma blev född i Nordvågen i Väst-FInnamark. Hennes mor som
det sägs att jag liknar, dog när jag var mycket liten men min morfar träffade
jag vid två tillfällen som jag kommer ihåg. Han hade invandrat från Finland.
Hon hade sex syskon, två brödre och fyra systrar. I dag är alla sju syskon
döda. Alla bosatte sig i Finnmark fylke, Norges största. De var utspridda
över hela fylket så det var inte så ofta vi träffades. Lite umgänge blev det
på somrarna med mostrar och morbröder samt kusiner. Dock finns det
kusiner jag knappt har träffat.
Min pappa föddes i Tana där jag och mina syskon är uppväxta.Hans mor
var same och kom från norra Finland, hans, pappa invandrade från
Rovaniemi i norra Finland. Han hade fyra syskon där en syster och bror
dog i unga år. De var tre brödre kvar och alla bodde kvar i Tana. De är nu
alla döda. På min pappas sida har jag tio kusiner och de som bor kvar
i Tana umgås jag med när jag är där på sommaren.
I Tana har jag mina rötter som jag aldrig kommer ifrån och det vill jag heller
inte. För mig är ursprunget viktigt, uppväxten, miljöet, traditioner. Jag
kommer fortsätta skriva då och då, som jag kommer i håg hur det var.
Vinterhelg
Utan bil blev det varken tur till någon julmarknad eller shopping. Bra det då blev pengarna kvar på kontot. I lördags blev det först kaffe och sedan en långpromenad i det vackra vintervädret. Sedan blev det promenad till Ica för inköp inför kvällen. Ytterligare en kvällspromenad med grannen och hundarna.
I dag blev det adventsfrukost hemma hos mig. Gun och Hans kom över och det blev mycket trevligt. Sedan promenad till Ann oh Thomas där vi tillsammans gick på glöggträff hos några vänner i Kyrkbyn. Jag börjar förstå att jag skall stanna kvar här i mitt hus där jag har så nära till många av mina vänner. Att bara få ha dem på gångavstånd är rena lyxen.
Det har varit några telefonsamtal med syrrorna i Norge, storasyster gick inte att nå på telefon några dagar vilket gjorde att vi andra blev oroliga men tillslut fick vi kontakt och allt är bra.
Snö, väder och T-bana
Bilen står tryggt i garaget. Fel på bromsarna och tid på verkstan först om
en vecka. Promenaden till stationen och hem häromdagen gick bra men kallt
som sjutton var det. Att komma in genom dörren hemma var underbart.
Men så kom snön. Att pulsa i hög snö till stationen skulle ta för lång tid så bättre
att gå till busshållplatsen. väntan var lång men vädret var ok trots
mycket snö, dock snöade det inte. Ca en halvtimme innan bussen kom, sedan blev
det T-banan till Östra stationen. VIlken överraskning när jag kom upp och skulle
ta bussen till Norrtull! Snön yrde runt om och plötsligt var jag glad över min fastsydde
luva på vinterjackan. Tog evigheter innan bussen kom.
Hemresan blev en promenad till Odenplan, inga bussar kom och sedan T-banan
till Mörby. Jag har aldrig behövt så länge jag har bodd i Stockholmsområdet behövd
ta T-banan till jobbet och varit glad över det. Den hämska trängseln på morgon och
eftermiddag har varit outhärdlig de få gånger jag har varit tvingad att åka T-bana.
Fattar inte folk som friv illigt gör detta var dag.
I dag dock, var det en lättnad att komma ner under jord och slippa snöyran som låg
som en vit filt över hela stan. Väl i Mörby gjorde jag faktisk en liten shoppingrunda
innan jag ställde mig i busskön till Kyrkbyn. Bussen kom efter 10 min. Hem igen,
så skönt men sen ut att skotta uppfarten til huset och även framför garaget. Bilen
skall ju ut om en vecka och då vill jag inte ha två meter snö framför garageporten.
Kvällsrunda med doggen
Var ute med schäfrarna ikväll. Ozzie är galen helt enkelt. Vid varje hörn måste vi kolla om det är möte med andra hundar. Vi kan inte gå åt det håll vi vill för de hundarna som är på väg mot oss gillar inte schäfrarna. Men hundarna måste ju lära sig att möta andra hundar.
Jag vill inte säga att jag har tröttnat, jag behöver komma ut på dessa promenader och vi kan mellan alla tillsägeölser till Ozzie föra ett någorlunda samtal. fast det blir avbrutet rätt så ofta. Min Kasper, vilka underbara fina promenader du och jag hade. Saknar dig.
Jag vill inte säga att jag har tröttnat, jag behöver komma ut på dessa promenader och vi kan mellan alla tillsägeölser till Ozzie föra ett någorlunda samtal. fast det blir avbrutet rätt så ofta. Min Kasper, vilka underbara fina promenader du och jag hade. Saknar dig.
Spårlöst
Jag måste sluta titta på spårlöst på TV. Jag gråter floder när det bortadopterade vuxna "barnet" efter
ett massivt letande tillslut hittar sin mamma. Ja ibland är det även någon pappa som hittas och förstås
syskon.. Då har det gått mer än tjugo år sen adoptionen, ja ibland mycket mer.
Det är så rörande att se när de träffas efter alla år, glädjen är obeskrivbar.Det är svårt att sätta sig in
i situationen eftersom jag själv har haft förmånen att ha mina barn omkring mig under hela deras uppväxt.
Jag tror jag skulle blivit tokig om jag hade behövt lämna bort någon.
Ibland känner jag att jag föddes helt rätt i tiden i det lugnaste hörnet av världen och där kvinnor sedan
sextio/sjuttio talet har haft möjligheten att självständigt forma sitt liv. Det är jag mycket tacksam över.
Dock är det bra att barn från oroliga och fattiga länder får en chans att växa upp i bl. a. Skandinavien.
De som åker tillbaka till sina ursprungsländer verkar ju även nöjda med sin uppväxt men vill förstås
hitta sina rötter. Det har jag full förståelse för, för det där med rötter, var man kommer i från, tycker
jag är mycket viktig.
1.advendt
Väcktes av et SMS, dags för första advendt frukost på Gläntastigen. Blev mycket trevlig frukost med familjen Ring. Jag är glad jag har dem så nära.
Spontan besök på kvarterskrogen.
I går var det planerat att besöka kvarterskrogen för att lyssna på jazz. Då det var fullbokat sedan
lång tid tillbaka, åkte jag hem i tron att nu blir det hemmakväll. Men vännen Anne tyckte att vi
kunde väl åka dit och kolla hur det såg ut i baren. Så gjorde vi och i baren hängde vi i flera timmar
och hela fyra glas vin blev det. En mycket trevlig kväll blev det med glada snack med gamla bekanta.
Gamla bekanta i Kyrkbyn är som oftast föräldrar till mina barns klasskompisar eller fotbolls-
kompisar. I en period i livet ses man då och då och sen tar det slut när barnen blir stora, men
bekanskapen är ju kvar och kan lätta tas upp vid tillfälle. Nu väntar många av oss bara på att
fotbollsäsongen skall komma igång men det dröjer ju.
Det har snöat mycket senaste dagarna så jag gick hem i vinternatten. RIktigt vackert var det.
På Söder i torsdags.
På Söder i torsdags.
I år igen skall min dotter och jag hjälpa till på julen med att ta hand om hemlösa och ensamma, denna gång på Söder.
Det är på min dotters initiativ och jag hänger så gärna med. För tre år sen var vi i Immanuelkyrkan en kväll och det ger en ett annat perspektiv på livet och att alla männiksor i detta fine land inte har det lika bra. Jag åkte till söder för att vara med på en träff och det var en salig blanding av unga och äldre, mest kvinnor men även män.
Man beundrar verkligen dessa som håller på med detta dagligen, det är ett enormt engagemang. Det hör till historien att jag hatar att åka T-bana i rusningen. Så länge jag har bott i Stockholmsområdet har jag aldrig varit beroende av att åka T-bana i rusningen men några gånger har jag fått göra detta och denna eftermiddag avr som vanligt med trängsel
och mobiltelefoner i gång.
Mitt ute i träffen öppnades dörren och en ung tjej klev in, hon skullle vara med i volontärgruppen. Det förmiligen lyste om henne. Så engagerad, så nyfiken, vetgirig. När vi skulle gå råkade hon passera mig. Jag kunde inte låta bli, jag sa till henne: Du är en fantastisk person, det formligen lyser om dig.. Hon blev jätteglad och sa att hon tyckte även jag var en glad person. Tyvärr skall vi inte jobba samma dag.
Jag skyndade mig till T-banan, nu lite senare på kvällen var det lugnt och fint och jag kom till Östra stationen två minuter innan tåget till Kyrkbyn skulle gå. Jag sprang med ett leende på läpparna för att hinna. Tyvärr var de första tre vagnarna mörklagda så det var bara att kuta längre fram till de vagnar som skulle gå. Väl framme stängde konduktören dörren rakt fram för näsan på mig och de som kom efter mig. Snacka om att komma snabbt ner på jorden igen. Den stressiga storstads pulsen kallade. Ja, ja men jag ser fram emot juldagen på Rörstrandsgatan och att få jobba med entusiastiska människor.
