Skilda världar
Sitter och kollar på ett program på TV2. Det handlar om utbyggnaden av
Altälven, en vacker älv som flyter genom en canyon i Norges nordligaste län,
Finnmark, det län jag kommer ifrån. Alta ligger i västra delen av Finnmark, jag
kommer från den östra delen, där ännu en vacker älv, Tana flyter genom dalen.
I slutet av 70, början av 80-talet bestämde den norska regeringen att Altaälven skulle
byggas ut och det blev stora protester, dels på grund av miljöhänsyn men även att
detta var samernas land. Samerna som hade känt sig åsidosatt i det norska samhället
hade här sin chans att visa att de fanns.
Jag hade förlängst flyttat till Sverige och fick följa demonstrationenar på håll via TV och
tidningar. Därför är detta programmet jätteintressant att titta på för nu får jag hele bilden.
Idéen att bygga ut älven skulle aldrig att tagits. Regeringar gör fel ibland, då som nu.
Älven ble utbyggd.
Några samiska personer i min ålder berättade om hur de under skoltiden hade svårt att
som endast samisktalande lära sig något i skolan då lärarna endast kunde norska.
Kom man från ställen med samiska som huvudspråk blev det svårt att växa upp i ett för-
norskat Finnmark.
Det är här skilda världar uppstår i det nordligaste av Norge. Jag lärde mig aldrig samisk,
då min mor endast pratade norska. Min far var trespråkig. Han talade norska, finska och
samiska. Många i bygden kunde samiska så det hörde jag varje dag. Nu i efterhand kan
jag bli förvånad att jag aldrig snappade upp så många ord.
Jag blev väldig duktig i norsk däremot, jag hade alltid högsta betyg. Jag upplevde min
uppväxt som norsk, jag har aldrig dold mitt samiska, finska och norska ursprung. Dock
har jag aldrig upplevd längtan att hitta det samiska i mig det måtte gälla språk, kultur
eller annat samisk. Jag kan mer relatera till mitt finska ursprung, men det är norsk jag är
och känner mig som trots mina många år i Sverige.
Programmet i kväll var mycket bra. Jag såg en gammal klasskompis bli intervjuad. Han
var med i aktionen. Jag tänkte aldrig på honom som same fast vi gick i samma klass i
många år. Vi pratade norska i klassen och visst hörde jag säkert att han pratade samiska men
det var inget jag tänkte speciellt mycket på. Man hörde inte mycket samiska i skolan.
Programmet gav mig insyn i vad som hände under aktionen och även hur samerna har
fått framsteg i det norska samhället. Det är bra. Jag märker när jag reser till mina hemtrakter
att det samiska har utvecklats och brett ut sig. Jag kan bli lite irriterat över vissa saker ibland,
då mitt Tana var för mig ett norskt samhälle jag växte upp i. Det är som om de inte respekterar
min uppväxt utan vill pådyvla mig sin.
Jag är stolt över att komma från Finnmark, samtidigt har mina resor runt i världen har lärt mig
att se längre bort om horisonten. Vad är ca 80.000 samer och norrmän från Finnmark det kalla
nord mot en hel värld av olika människor. Kulturer korsar gränsar, vi lär av varandra.
Så skall det vara, då kommer människorna närmare varndra..
17. Maj firades i Kungsträdgården
När norska statsministern är på besök i Stockholm på sjuttonde maj blir det extra trevligt. Sonen och jag fick en skön lunch på Fridays i det fina vädret. Sedan var det tillbaka till jobbet.
Fotboll på gamla marker
Åkte och kollade på match mellan IFK Täby och Bollstanäs. På Bollstanäs IP
härjade flickor 92 IK Frej för några år sen. Bollstanäs flickor hade inte en chans.
Så många år man följde dessa duktiga flickor i spännande matcher i St.Eriks-
cupen och i andra cuper. Fast i stort sätt alla har slutat så är det kul att se
några av IK Frejs tjejer spela för IFK Täby. Tyvärr förlorade de, Bollstanäs tjejer
i div. 1 är mycket duktiga.
Systrar från helvete
Jag fattar inte varför det har blivit så här, att vi fem syskon är så olika och vad
värre är inte kan umgås på ett normalt sätt, inte värdesätta vår uppväxt och att
vi är en familj. Det är minst femton år sedan vi alla var i samma rum, som jag minns
det fungerade det bra. Numera skulle det vara omjöligt att träffas allihopa. Vi är
så mycket äldre, våra föräldrar är borta sen länge vi borde ta vare på varandra.
Jag har sätt mig mig själv som den som har kunnat umgås med alla, okey min
storasyster har i flera år upplyst mig om att hon aldrig har gillat mig men vi kan
vara i samma rum. Min fd svägerska, som jag gillar mycket, brukar säga att jag
är diplomaten i familjen som försöker vara alla till lags och vill att alla skall tycka
om varandra och umgås. Det fungerar tyvärr inte så bra. Jag har definitivt gett
upp med det uppdraget. Vi har så olika bakgrund genom livet så några av oss
har svårt att nåt fram till varandra.
Min yngsta syster som jag verkligen kämpade för att få med till Marbella visade
igen sitt rätta ansikte när hon efter en middag där hon surade för att det var
fel restaurang, hoppade på mig och verkligen berättade vilken dum och stöddig
person jag var. Hon hade förstås druckit en del och argumentationan till varför
jag trodde jag var något blev lite otydlig men hon meddelade att jag gick runt
och meddelade att " I can, I can" vilket jag tolkade som att jag är en stöddig
typ som tydligen går runt och förmedlar hur duktig och mycket bättre jag är.
Det är hemskt när man själv inte uppfattar sig själv så och då funderar man ju
på om man har en så dålig självbild.
Hon meddelade ändå att hon kunde tänkas umgås med mig, och det förstår
jag att hon vill för hon sitter ensam i Oslo det mesta av tiden, hon är lite
beorende av att jag flyger över till henne då och då. Hon har nu fått bättre kontakt
med den andra syrran som var med och det passar mig för jag har ingen lust
att åka över och umgås med henne.
Det förbryllar mig lite att den andra systern som var med inte grep in och för-
svarade mig när hon kastade så mycket skit över mig, eller bara bad henne sluta.
Jag skulle har gjort det om det var hon som blev smutskastad. Jag vet ju själv hur
vår yngste syster har snackat skit om min syster och hennes familj och de har
inte umgåtts på säkert tjugo år förrän jag förde dem sammans för några år sedan
i Oslo. Lite konstigt då att yngsta systern hellre valde att slänga skit på henne i stället.
Hon har hatat henne i alla år föratt hon har blivit utesluten från hennes familj och inte
fått träffa barnbarnen och inte blivit hembjuden. Så är det jag som får skiten som har
umgåtts me henne på vänskaplig basis i alla år. Som inte har hängt med i övriga
syskons avståndstagande.
Gamla stan Marbella
Utanför Les Roches Marbella
Marbella
En härlig resa med sonen började på Arlanda med ett glas vin på Famous bar.
Vi kom fra mitt i natten och dottern kom en snabbis från skolan så vi hann luncha på dagen.
På kvällen kom syrrorna och Matheus från Oslo och den första middagen blev i Gamla stan.
Vädret var fantastisk, runt 27-28 grader alla dagar förutom första dagen då det regnade lite.
Överlag blev det en fin resa och Marbella är en mycket mysig stad. Vi hälsade på i
dotterns skola och käkade middag där sista kvällen. Vi var i Puerto Banus som ligger
en bit från Marbella och blev vädligt förtjusta. Hamnen med alla stora båtar, mysiga barer
och så förstås alla italienska sportbilar som imponerade på killarna. Kanske det blir
en lägenhet där om ett år för tillbaka vill jag så länge dottern befinner sig där.
