Kom hem från Sunne i går. Blev en fin helg som vanligt trots gråmulet hela fredag och lördag men inget regn som det var lovat. Regnet kom natten mot fredag och då vräkte det ner ordentligt. Det blev nya bekantskaper på denna resa. Vi var fem "något äldre" damer och det blev mycket trevligt. Mycket gemensamt att prata om och att skratta åt.

Herrgården är perfekt att stanna i under mörka höstkväller med god mat och vin.

Det blev tur och vandring till Tossebergklättan även denna gång och även nu hittade vi kantareller. 

 

Hemfärden med mina två finlandssvenska vänner gick bra men vi chockades över den enorma biltrafiken när vi närmade oss Stockholm. Verkade som mer än halva stan hade varit ute med bilen.

 

Så är det att planera veckan, promenader och spinning står på programmet men det börjar bli enehanda. I kväll möte i samfälligheten och det kan ju bli trevligt att träffa grannarna. Det gäller att vistas ute så mycket som möjligt för innelivet verkar vara på gång.

För den här gången ja. Man hoppas ju att solen skiner varmt även några dagar i oktober men just nu är det regn på väg. I varje fall i Sunne där jag ska vara några dagar. Man får helt enkelt gilla läget, Herrgården är så mysig att vistas inne i och med gott sällskap, god mat och vin så fixar man det. Hoppas ändå att få komma ut i naturen 

 

Coronan härjar vidare, inget konstigt med det. Redan i våras sa experterna att andra vågen skulle komma till hösten och det verkar ju stämma. Vi har bara sett början. Frågan är hur länge  man kan hålla sig undan. Jag sitter ju inte hemma hela tiden precis men vistas inte bland så många människor på samma gång.

 

Bortsett från gymmet då, jag är ju så lycklig att jag är på spinning igen. Det är gott om avstånd och redskapen torkas och spritas men jag blev förvånad när tuffa fitnessgänget gled in och pratade och skrattade nära varandra och bytte vattenflaskor  och hade allmänt roligt innan vi drog igång. Jag fundereda på om de tänkte var de hade varit under dagen, vem de hade träffat ja helt enkelt hur hade deras coronadag varit. Eller så hade de inte hört om pandemin utan levt i sin egen bubbla senaste halvåret. Det verkar finnas sådana personer lite här och var.

Ja det är ju en ny beskrivning och talesätt nu i coronatiden. Jag själv räknas väl än så länge som "bara" äldre eftersom jag nyss fyllt 70 år. Man vet inte om man ska skratta eller gråta om denna åldersfixering. Enligt många så är man döden när vid 80+ och till en del är man väl det men den kommer inte samtidigt till alla. Man är olika som individer och alla får inte en allvarlig sjukdom eller blir krassliga samtidigt.

Jag mötte min granne igår. Hon är runt 85 år och för första gång såg jag henne med rullator. Förra året var hon med på höststädningen och körde bil. Nu ska hon flytta från radhuset till en mindre lägenhet. Hennes man finns redan på ett äldreboende sen något år. Förutom rullatorn var hon lika pigg som vanligt och hade klarat sig undan coronan. Hon kommer klara sig själv i sin nya bostadsrätt och med hjälp av sina tre döttrar.

Är detta jag om ca 15 år, när lämnar jag mitt radhus för en lättskött lägenhet? Jag funderar på det när jag fortsätter min promenad. Vem vet och jag börjar tänka på min goda vän och hennes man som nu vid 69 års ålder kanske börjar se slutet  på grund av sjukdom.  Ja vad vet vi.

    

 

Det kanske är bra så förmodligen närmar vi oss slutet på coronan och vi kommer närmare vaccinet. Det är ju faktisk bra tankar det nu när hösten är här. Jodå vi har haft fina dagar sen spöregnet i lördags men man märker att det inte är sommarvärme kvar. 

Jag var på spinning i går, andra gången sen i mars. Det är något av det bästa som hänt i denna coronatid att få komma tillbaka till gymmet. Coronahänsyn är taget så jag är inte så orolig. Inga fläktar gör att man är mycket svettig när man sätter sig i bilen och kör hem. Det är inte tal om att stanna kvar och duscha så visst det är inte lika bekvämt att besöka gymmet men det får gå.

 

 

 

Man tänker på tiden ibland, tiden som kommer, tiden som gått och tiden just nu.

Här sitter jag måndag morgon och försöker vara i nutiden. Är det slut med att sitta ute med morgonkaffet? Jag konstaterar att jag fortfarande kan ta mitt eftermiddagskaffe utomhus än så länge. Tristessen kommer över mig och kanske specielt för att långhelgen med dottern och hennes pojkvän är över. Jag körde dem till  Arlanda i går. De är redan på jobbet i München och deras vecka har börjat.

 

Det blev en fin helg som jag hade förväntat. Vi ordnade ett litet party för pojkvännen som fyllde 30 år.. Dagen efter blev det en härlig båttur från Rosersberg till Stockholm via vackra Mälaren i hennes fars båt. Sonen följde också med. Att komma in till Stockholm via Hammarby Sjöstad var riktigt vackert. Det blev middag på Ulla Winbladh och sen hem. Lördagen gick åt till bröllopet för dottern och pojkvännen. Hennes väninna sen första klass gifte sig. Dottern och jag hann med ett långt samtal undeer tiden hon var här  mer räckte inte tiden till.

 

Jag är så glad över denna helg, jag hade väntat länge och så var den plötsligt här och sen var den över. Tiden går.

Efter flera rundor i blåbärskogen kände jag det i ryggen för några dagar sen. Verkade som ryggskott och det hade jag ju i minnet sen förra sommaren i Norge. Hur som helst så blev det vandring med kompis och denna gången i Täby och Rösjön runt. Vi hade passerat sjön när vi gick en bit av Roslagsleden tidigare i sommar men nu upptäckte vi att sjön är längre än vi hade förstått. Sen ligger sjön i en sänka så det är stora höjdskillnader. Leden runt sjön går oftast lite längre bort från sjön så man ser den på håll. Vi tog stigen nära vattnet och det visade sig vid flera tilfällen vara rena hinderbanan. Vi gick och klättrade bokstavligen över stock och sten.Vi tog paus och satte oss med vår medhavda matsäck och njöt av sjön. Två ungdomar hade spänt en lina över hela sjön och gick över! Helt sjukt galet men de var duktiga. De hade säkerhetslina och när de ramlande av linan så klättrade de upp på linan igen. Så imponerande.

Vilken fantastisk dag med strålande sol och det kändes bra i kroppen när jag kom hem och kunde få vila. Man är verkligen nöjd efter en sådan dag.

Hösten är här den 1. december. Hoppas fortfarande jag kan ta min eftermiddagsfika utomhus. Verkar ändå bli bättre till helgen och det hoppas jag verkligen för då kommer dottern hem och stora planer finns. Väderrapporten säger både regn och sol och så länge det kommer någon skur ska vi väl klara oss. Upptäckte dock att det börjar bli mörkt tidigt och på torsdag blir det ett mindre party här hemma som jag kommer planera både ute och inne. Vi får se hur det blir.