Kollar på Sverige direkt. Det har länge varit en åldersdiskriminering i Sverige och det märks ännu mer nu i coronatider. Tur man inte har barnbarn i dessa tider. Det lydiga svenska folket. äldre förstås, har inte fått träffa eller krama sina barnbarn på månader. Barn smittar inte eller kan mycket sällan bli smittade läser man ofta. Den frågan kommer inte upp. Intressant med pappan som ser sina barn vara traumatiserat vid 20 års ålder då de blir programmerad att inte träffa eller vara nära farmor, sen släpper han lite på restriktionerna och då är barnen blyga för farmor.

 

Amelia Adamo är en tuff dam som håller på sin rätt att krama sina barnbarn. Hon vet om många som inte har träffat sina barnbarn på mer än ett halvår. Även jag känner någon och det är tragisk. En kvinna 70 + vågar gå på promenader, men hon får inget sällskap  för hennes nära vänner vågar inte fast de har bra hälsa.

 

Jag förstår att jag inte har lika bra lungor som en 20-30 åring men ut och vandra kan jag likafullt. Som en läkare sa i programmet. Det viktiga är att hålla avstånd och hålla händerna rena. Övriga rekommendationer om att stänga in 70 +, alla över en kam, är inte vetenskapligt fastställt. 1,5 miljoner människor över 70 + bor i Sverige. 250000 av dem bor på äldrebolig eller har hemtjänst och det är de som i första hand är drabbade.

Det är de som är de sköraste. Jag påstår inte att övriga är helt friska men de lever ett normalt liv i sina hem. Många har säkert någon sjukdom och får den vård de behöver. De kan säkert själv bestämma hur de vill ha det under pandemin. 

Vi är inte omyndigförklarade, inte än.

 

 

 

I går blev det äntligen en långtur.Temperaturen har ju sjunkit en hel del så det var behagligt. Vandrade till Gullsjön, min nya favoritplats i Kyrkbyn. Mina barn gick dit med skolan och hade naturtimme. De kollade på småkryp i vattnet. Det tog flera år tills jag kom dit men nu är jag fast. Jag hade med mig en vattenflaska och den kom väl till pass när jag hamnade bland blåbär och plockade flaskan full. Jag har hamnat i en blåbärdilla, kan inte se blåbär utan att plocka.

 

Mycket snack nu med dottern och pojkvännens resa hit. Lite diskussioner om hur deras schema ska se ut de fyra dagar de är här. De ska hinna med ett bröllop, hennes väninna gifter sig. Sen ska det hinnas med andra vänner och vi i familjen. Sen fyller hennes pojkvän 30 år så det blir att planera ett lite party. Kanske 15 personer sa hon. Herregud i dessa coronatider. Måtte det vara fint väder så folk kan röra sig både ute och inne.

 

 

 

 

Och efter regn kommer sol, det är riktigt skönt ute.

Pratade med barnen i går kväll, dottern i München och sonen på Öland. Som vanligt är det jättetrevligt. Vi skrattar, pratar i munnen på varandra, ja det bara rullar på. Coronan är huvudämnet men även mycket annat, bland annat min tomatodling och att jag är ute i skogen och plockar blåbär.  Det är inget de tidigare har förknippat med sin mor. Nu blev det mycket snack om att  dottern och pojkvän ska komma hem en vecka i september. De ska på bröllop och pojkvännen fyller 30 år medan han är här så det blir häktisk. Så hur ska vi klara att undvika viruset. Både hon och pojkvännen jobbar men i München är det obligatorisk med munskydd både i kollektivtrafiken och i affärer. Jag sa att jag går i karantän nu och försöker undvika både kollektivtrafik och affärer. Ska ta tillfället i akt och handla klockan 0800 på ICA i Kyrkbyn. Sonen som har varit orolig för att smitta mig tycker det har vändt nu. Han skojar med att jag har varit ute för mycket senaste tiden. Det har jag ju med både resor och utflykter men tvi tvi, än så länge känner jag mig ok. Jäklar vad det mesta är komplicerat just nu.

Så man försöker ju undvika att få det så gott det går. Det tyckte nog även alla de som dog i det. Speciellt de med underliggande sjukdomar på äldreboenden. Dit skulle inte smittan komma men det gjorde den och många dog eftersom de hade andra sjukdomar.

 

Nu är den stora nyheten i media att endast 15 procent dog direkt av viruset, De andra 85 procenten dog på grund av de andra sjukdomarna de hade. Viruset  var bara en del. Just det, det där pratade vi om, även Folkhälsomyndigheten att det var fara för det och då skulle inte smittan komma in. Hade de inte fått smittan kanske de hade fått leva ett tag till med sina andra sjukdomar. Det verkar inte många bry sig om. Så nu är det ute i media att viruset var ju egentligen inte orsaken att de dog och dett köper folk rakt av. 

 

Hur lätt är det inte att manipulera fok  Och de som sprider  denna information har en agenda att få det att se bättre ut.. Media har makten. Sen de där 15 procenten, det blir en hel del människor av det. Många av dem hade åtminstone levt om smittan hade undvikits på dessa boenden. Det kan inte vara lätt att höra detta för de anhöriga. Tragiskt är det.

Gårdagen blev lugn efter kräftskivan i lördags. Det är så varmt att man är mera utomhus än inne. Sonen ringde och ville jag skulle vara kattvakt denna vecka och det var ju ok eftersom jag inte har några stora planer. Körde till Arninge i morse för att handla inför veckan och i bilen fick jag en känsla av depp. Inget händer just nu. Visst jag är pensionär men jag vill göra saker. Jag kan inte vara med i Stadsmissionen tills vidare och jag vet inte om det blir några kurser i stan jag kan anmäla mig till. Förra hösten hade jag två kurser i veckan och några volontärjobb.Jag vill inte ha några kurser på distans. Har redan svårt att följa med i min Duolingo App och träna spanska.

Inga resor är planerade och jsut nu är det för varmt för att vandra. Ska i varje fall försöka plocka lite blåbär. Ser fram emot mitt  WhatsApp samtsl med barnen i kväll  och gosa med katten.

Vi blev fyra damer   i femtio/sextioårs åldern och jag då 70+.alltid äldst men känner mig ändå i deras ålder. Herregud de är några år yngre, vad betyder det. Men de är viktiga för mig. Anne har jag känt längst  sen slutet av 90 talet när våra döttrar började spela fotboll i 92 års lag i IK Frej. Lena blev min nya granne 2009 där vi efter hand og pga hundar fick kontakt. Min kära Kasper skällde på hennes Dexter som var valp men det tog några år innan vi lärde känna varandra. Agneta blev min kompis när våra döttrar blev vänner på gymnasiet 2010. Så man kan visst få vänner sent i livet.

I dessa coronatider är det viktigt för mig att träffas då och då så länge man kan sitta ute och äta, dricka och ha alla dessa samtalsämnen som dyker upp under en kväll.I kväll var det magisk,, varmt och mörkret dök upp tidigt vilket gjorde utomhusvistelsen speciell, Tände ljus, mycket vin, mycket snack, glada skratt. Hur många sådana kvällar har vi kvar innan hösten  kommer med regn oxh blåst och vi sitter inne själva och coronan håller oss isolerade i ett järngrepp. Jag bävar.

Efter fina varma dagar senaste veckan behövde jag verkligen ut och gå. En hel vecka sen jag var och gick vid Domarudden i Åkersberga och att jag hoppade över stock och sten i sandaler på Ingarö räknas inte. Jag hade knappt börjat min vandring på morgonen då jag började hosta några gånger och  efter ett tag tyckte jag att jag hade svårt att andas. Huvudet snurrade, minst fem dagar ska det gå från man är smittat tills det bryter ut har jag hört och läst. Vad gjorde jag för fem dagar sen?  Tankarna flög, tisdag i dag, vad gjorde jag i fredags? Just det, då var jag på Ingarö och åkte buss med hur många människor som helst. Men jag hade munskydd och vi satt  på två säter mot varandra.  På klipporna var det gott om plats och i fina restaurnangen där vi åt lunch var det heller inte många människor. Var det på bryggbaren i Gustavsberg? Nej där var det också långt mellan sällskapen. Jag funderade vidare och kom till värsta uppförsbacken. Då kunde jag konstatera att konditionen var den samma. Det var inga problem att forcera den, så jag gick hem efter fika hos kompis utomhus och skrev in i min Covid App att jag mår som vanligt. Coronaspöket försvann för ett tag.

Vilar ut efter en långhelg i Sunne Värmland med två väninnor. VI hade fått hyra herrgården till mycket bra pris av en exkollega till mig. Hon bor i Norge så huset har stått tomt hela sommaren. Normalt är det bed and breakfast på somrarna men coronautbrottet har gjort det svårt för henne att driva verksamheten. Hon bor i Norge och skulle få gå i karantene varje gång hon åkte tillbaka dit.

VI fick en fantastisk fin helg med vandring till Tossebergklätten, tur till Rottnerosparken och promenader runt i Sunne. Fast vi hann njuta mycket av Herrgården Elfkullen som är helt fantastisk.

Vädret var perfekt hela tiden med mycket sol. Vi avslutade vår resa med att stanna till i Karlstad och titta på Lars Lerins utställning. Det var magiskt.