En tur till stuga i Telemark

Skriv inläggstext 

Från en runda runt Rönningesjön

Skriv inläggstext 

Gamla vänner blir som nya

Tänk vad Facebook är bra, inte i första hand för att skriva statusar på vad som händer och vad man gör, fast det kan ju även vara lite roligt. Har någon vän gjort något trevligt så blir man glad och om någon skriver något tråkigt har hänt så försöker man stötta. Men fördelen är ju att oftare ha kontakt med vänner och släkt långt borta. Det är något jag verkligen uppskattar. Det finaste är dock att hitta gamla vänner som av någon anledning har varit borta från ens liv i flera decennier. Så träffas man igen som här om veckan när jag var hemma hos en kollega som jag jobbade med för över 30 år sen. Nu har vi umgåtts sen ett år tillbaka och det känns som förr faktisk. Det roliga är att nu jobbar min och hennes son på samma företag. Sen att få träffa min exsvägerska från Skåne och hennes man som jag inte har haft kontakt med sen jag flyttade därifrån 1978 och nu via Facebook träffas igen i Stockholm. SÅ trevligt och så mycket att prata om. Visst man fyller igen de långa luckorna på alla år som gått, förstås hinner man inte med allt på ett möte men det ger ju anledning att fortsätta träffas. Sen övergår ju den nya vänskapen att bli här och nu och vad som händer just nu. Jag måste uppsöka, vänner jag vet kommer bli kul att ta upp bekantskapen med. Fast ikväll blir det middag hos en god väninna jag har känt nu i ca 17 år. Det roliga är att hemma hos henne finns två amerikanska vänner till henne där hon och den ena har varit vänner i över 30 år. Vänskap är viktigt.

Norr Finland från resan hem

Skriv inläggstext 

FIn bil

Fick bara provsitta

A Ford

A Ford från 1930, bilen tillhör en vän

Hemma bäst eller?

Har varit hemma en vecka nu och visst det känns jättebra. Så trevligt när jag parkerade bilen efter att ha kört 180 mil på två dagar och jag hör några prata utanför mitt hus och jag ser tre av mina vänner sitta klara med ett glas vin. Då känner man sig välkommen hem. Men jag har så mycket kvar i Tana och nu måste jag fundera på hur jag ska ordna boende nästa sommar. Ska jag hyra eller ska jag bygga en typ av norsk Atterfalstuga. Har inte lust egentligen att ta lån på ca 250 000 men hyra kan ju även det bli dyr om jag ska hyra varje sommar. Att bo hos brorsan fungerar tyvärr inte längre. Jag tycker själv det går bra men han vill ha sitt hus för sig själv och att jag stannar sex veckor blir lite väl länge. Jag förstår det för även jag behöver vara själv mellan varven men jag tyckte inte vi gick på varandra utan levde var våra liv men nu är det så. Jag har redan hunnit träffa vänner och toppen blev i går att jag på stan lunchade med min svägerska och hennes barnbarn. De tog en Stockholmshelg och kom från Oslo där de bor. Trevlig att vi håller kontakten och ses ibland fast det inte blir så ofta. Ska träffa sonen i morgon, ska bli så trevligt eftersom vi inte har sätts på hela sommaren. Sen blir det att planera in några volontärjobb för Stadsmissionen.

1957 första klass

Vi tre tjejer från första klass och nya ägarna

Vår gamla skola från 1957, nu helt renoverat

<

Skolvägen vi gick 1957

När jag började skolan sju år gammal gick jag förstaklass i en byskola ca en kilometer från hemmet. Klassrummet var inhyst i en villa där ett äldre par bodde. Vi var först bara fyra barn i klassen men efter nyår kom det några till. Under min vistelse häruppe i Tana har jag återknutit vänskapen med de två tjejerna som gick i klassen. Från andra klass hade vägen till stora skolan två mil längre bort blivit en hyfsat grusväg så då fick vi åka skolbuss och börja i klasser med många andra barn. Häromdagen gick vi tre tjejer vägen till skolan, nu på fin asfalterat väg (nåja) och till huset där skolan låg. Nu var det äldre paret borta för länge sen och nya ägare hade övertagit huset och renoverat det så vi knappt kände igen något. Skolsalen hade blivit mindre och taket sänkt. De var snälla och lät oss få komma in och kolla och det var så stora förändringar. Det gav ändå en del minnen från vårt första skolår för sexti år sen.

Vacker himmel över Tana

Jag är en fena på att vandra

Det sade min dotter när vi brukade vandra här uppe och hon langade ut långt före mig och sonen och kusinen. Så hade hon settern Delko i släptåg. Jag har vandrat mycket denna sommar både i trakten där jag bor och sen långa fjällvandringar. Turerna till insjön Harrevann blir ca 8 km tur/retur. Då är det kul att ha med jyckarna Delko och Sarek, båda engelska sätter. De spårar ripor nu så det är kul när de stannar upp, försvinner in i skogen och plötsligt dyker upp som projektiler. Hemma blir det att gå turer i skogen runt om Kyrkbyn och i spåren på idrottsplatsen på 5 och 10 km. Jag kommer sakna turerna över vidder och lagom höga berg.

Jaga hjortron

Från hjortrontur, mycket vandring, lite hjortron

Äntligen hjortron

Har varit några turer på en myr i närheten och hitta lite men nu var det dags att gå till de stora myrarna. Det blev kusinträff då vi var fyra som gick tillsammans. Det blev mycket vandring innan vi hittade hjortron och resultatet blev ingen höjdare. Min manliga kusin var ju så säker på att myror han var på för 15 år sen fortfarande skulle ha hjortron men naturen ändrar sig och hjortronen inte finns längre så det blev mycket vandring, och lite hjortron ca två mil totalt. Vi skilde lag efter ett tag och kusin Inga och jag gick mot bilen och hittade då lite mer men fortfarande var det så mycket kart. Vi fick i varje fall trevliga stunder med bålkaffe, mackor och frukt. Mina kusiner har humor så många glada skratt och lite gliringar till den manliga kusinen. Idag gick Inga och jag direkt på en myr dit vi hade kört bilen. Det blev mera hjortron än i går men det var tungt i benen efter gårdagens vandring. Jag åkte direkt hem och tog en middagslur. Nu har jag ungefär vad jag vill ha av hjortron så jag kan bjuda mina vänner under vintern.

Dags att ta kontakt med kusiner

Genom åren har jag såklart träffat och umgåtts med mina kusiner, mer med några och mindre med andra. Alla bor ju förstås inte i Tana utan kommer även som jag på semester. Nu med all tid som pensionär har jag verkligen försökt att träffa även de som jag har sätt mindre av genom åren. Alla dessa kusiner är ju på min pappas sida. Alla bodde och växte upp här. De kusiner jag har på min mammas sida har ju bott på olika ställen i Finnmark län som ju är som stort och brett. Jag har träffat alla för sällan och några har jag aldrig haft kontakt med. Några av dem är yngre än jag och eftersom vi sällan besökte varandra som barn så hade man ingen kontakt. En flicka i Kirkenes var lika gammal som jag och vi träffades några somrar och hade trevligt tillsammans. Tyvärr dog hon för några år sen på Kreta helt plötsligt. På somrarna brukade min moster och morbror och deras två barn komma och hälsa på, hjälpa till med slåttern, gå på fisketurer och bara umgås. Tjejen bor inte långt härifrån, i staden Vadsö. Nu äntligen tog jag mig tid att ringa upp henne och bestämma träff hemma hos henne och hennes man. Jag hade inte sätt henne sen min mors begravning för 20 år sen. Det blev ett fantastisk underbart möte och påminde mig direkt att åren går och några av oss blir sjuka och har det svårt med hälsan. Min kusin var verkligen sjuk, inopererad pacemaker, nu nyligen diabetiker och även andra åkommor. Hon är tre år äldre än jag, fyller 70 år om några veckor. Jag blev också ledsen över att höra att hennes några år yngre bror fick en stroke för flera år sen och har helt tappat talförmågan. Jag minns honom som en charmig tuff kille och träffade honom i vuxen ålder när han bodde på Gol i södra Norge. Jag är så glad jag äntligen tog kontakt och vi pratade gamla minnen och om våra barn och hennes alla barnbarn. Två barnbarn har hon förlorad i cancer och bilolycka. Mitt mål är att försöka ta kontakt med flera kusiner på min mors sida nu när jag är här uppe så många veckor på sommaren. Åren går för oss alla, vi måste ta till vara vår tid.
RSS 2.0