Begravning av sonens far var i fredags.   

Begravningen var fin och lugn, en borgerlig begravning. Glädjen att få träffa hans nu fullvuxna döttrar efter alla år var helt underbart. Senast jag träffade dem var de i tjugoårsåldern. De har barn som är tonåringar och lever bra liv. Sonen var inte med, förklarlig nog. Han har inte haft kontakt med sin far de senaste 15 åren. Jag fick även träffa kusinen Christina som jag inte sett på över trettio år och även prata med gamla vänner till honom.

Det fina var ändå långa samtal med döttrarna, min sons systrar som påpekade att de ville återta kontakten med sin bror då även deras kontakt blev bruten. 

Jag var tillsammans med min sons far i 8-9 år och jag umgicks en hel del med hans döttrar och det var så skönt att se att de var glada över att träffa mig igen.

Det har varit en trist månad  för mig men begravningen ble ett fint avslut.

Blev en glad helg ändå då dotter med pojkvän kom hit och stannande torsdag till söndag. Vi fick en härlig grillkväll på lördag hemma hos mig med hennes far och sambo. Även sonen kom över på en middag samma kväll de kom. Sen blir det ju även träff med hennes vänner och det kan jag förstå men ändå att det blir för mycket. Jag kände jag inte fick en chans att prata med henne bara mor och dotter. En helg går så fort och den blir så klart fullspäckad.

Nu kommer hon själv hit en långhelg i oktober och jag vet det blir lika fullspäckad men jag hoppas jag får lite bättre tid med henne den här gången.

Dagarna bara går och hösten är här. Fast fortfarande underbara fina dagar att njuta av. Blev en långpromenad i går och fika på Kardemumma med väninna. Jag behöver mina vänner just nu. Det är fortfarande jobbigt med sonens pappas borgång. Jag ska på begravningen på fredag och det kommer bli jobbigt. Lite positivt kommer ändå ut av detta. Sonen har pratat med sin storasyster efter att det varit tyst i hur många år som helst. Det har ju i ca 20 år varit komplicerat mellan far och son så även kontakten med hans systrar blev bruten. Nu tror och hoppas  jag det börjar bli ny kontakt igen. 

Känner att jag inte hinner så mycket. Det är så mycket att tänka och fundera på, så många frågor som rör förlusten av sonens far. Jag har varit ledsen i flera veckor nu så det är tur jag har vänenr att prata med.

 

 

 

En vecka sen precis och då kom beskedet. Min sons far hade gått bort efter vistelse på sjukhus senaste månaderna.  Det var väntat. Han hade slitit med olika sjukdomar senaste åren. Jag är så glad att jag fick träffa honom då jag var i Visby sista helgen i maj. Vi fick en bra stund tillsammans. Vi var aldrig gifta eller sambos men hade ett ca åttaårigt förhållande som gjorde att vi fick en son. Det är ca 30 år sedan vi skildes åt men kontakten har funnits där hela tiden. Vi har även jobbat i hop i ett flygbolag.

Det är både bra och svårt att tänka på vårt förhållande men när åren går blir inte det svåra så svårt längre. Jag är så tacksam för att vi fick vår fine son tillsammans. Det är det viktigaste.

När vi skildes åt i maj sa jag att vi ses näst gång jag kommer till Visby. Han tittade på mig och sa stt det kanske blir på andra sidan. Han visste nog redan då vad som komma skulle.