Tur att jag fixade nya däck för en vecka sen. Bilen är kört in i garaget och tas inte ut för det slutat snöa. Har därför pulsat i snön ner till centrum två dagar i rad och  det har varit skönt fast det snöade..

Vi har ju bästa bageriet/kafeet i centrum och i går var det lunch med en väninna och idag fika med en annan. Så trevliga sammankomster där många ämnen ventileras. Det är så mycket som händer i våra liv fast i mitt rullar det på hyfsat bra. Dottern är tillbaka i München och jobbar och sonen pluggar för fullt. Sen har det skottats två gånger från gränden till dörren och det blir nog mera i morgon så lite motion blir det. Har inte varit på gymmet på fyra veckor då jag varit sjuk men nästa vecka hoppas jag hostan är borta.. 

Ska fixa mina julslingor ute. Brukar vänta till advent men nu behöver jag allt ljus som finns.

Var på begravningen till min väninnas svärson. Så sorligt men ändå ett vackert farväl. Livet går vidare säger man men nya tankar följer på vägen vidare. Jag är så tacksam att jag lever, har människor runt mig som jag älskar och förmodligen alskar eller gillar mig. Nu kommer dottern hem en kort sväng denna helgen och julen närmar sig. Det blir mycket föväntan. December är en så mycket bättre månad. 

Jag är bjuden till begravningen och ska gå dit fast jag har varit tveksam. Dottern och hennes sambo hinner inte komma då de är bortrest men dottern kommer och tröstar sin väninna några dagar senare. Det är jag så glad över.

Själv har jag haft värsta förkylningen i flera veckor men i söndags var jag och sonen med på en namngivning av en snart ettårig söt pojke. Skönt att få träffa så många trevliga människor.

Sen blev det smyckevisning i Gamla stan i onsdags med goda vänner.

Så livet fortgår ändå, trots sorg och hemska krig. Jag kollar på nyheterna och konstaterar att antingen är man på den ena sidan eller den andra som om det var en het fotbollsmatch. Att man inte kan vara lite objektiv och se saker från båda håll. Vårt samhälle, vår värld har blivit tokig de senaste åren. Kollade på programmet om bronsålderkollapsen. Är vi på väg mot en kollaps och vi är bara i början av den. 

En väninnas dotters fästman dog hastigt i hemmet förra veckan. En shock som har förlamad hennes lilla familj. Hur hanterar man sånt? Dottern är bästa väninna med min dotter så banden mellan våra familjer er stort. Jag kastades tillbaka nio år i tiden då min dotters bror och min fd bonusson dog utomlands. Åren har gått och sorgen bleknar men nu kom allt tillbaka. Tiden när det just hänt, kaoset speciellt för hans pappa och mamma och att det skedde utomlands. När beskedet kom bodde även dottern utomlands och pluggade så vi kunde inte samlas. Veckan efter åkte jag och hennes pappa till henne och umgicks några dagar. Det var värdefullt. Själv såg jag ju detta vid sidan om men sorgen var där, även för min son som hade växt upp med honom som en bror. Min dotter pratar sällan om sin bror men hon nämnde att minnen kom upp nu.

Vad kan man göra mer än att vara stöttande och tillgänglig om det behövs hjälp.  Fast jag gråter emellanåt. Han var en så snäll och trevlig person och de hade precis planerat sin framtid tillsammans. Livet är oberäknelig.