Sommaren har hållit i sig men senaste dagarna är hösten på väg trots fortfarande ljuvliga varma dagar. Dock blir kvällarna kalla. Dagarna går med gymbesök, läkarbesök och tandläkare fast nu börjar det ta slut med läkarna. Jag försöker gå till gymmet minst tre gånger i veckan. Mycket kontakt och träffar har det varit med mina vänner, både fika och middagar. Men snart är det dags att börja jobba lite. Jag har anmält mig som lärarvikarie för mest lågstadiet och det ska bli intressant att få komma in i skolans värld. Det blir bra nu när hösten och kylan kommer, jag kan inte vara ute längre och jag får dagarna att gå. Tre dagar i veckan skulle passa fint, fast det beror ju på om behovet finns. Jag umgås mycket med min son och det är mycket givande. Min dotter i München ska vi hälsa på i oktober och det ser jag fram emot. Jag saknar Tana men det är kallt där och mörkret kommer snabbare så mycket bättre att åka upp på våren och sommaren förstås. Denna vecka är det begravning av min goda väninna. Har haft kontakt med hennes dotter som jag inte har sett på många år men vi kommer ses där. På kvällen har goda vänner bjudit med mig på en föreställning så det blir skönt att avsluta dagen med dem.

För två år sedan restes ett minnesmärke över krigets slut i Finnmark. Ryska trupper från röda arm'en jagade tyskarna på flykt söderöver i Norge. Tyskarna brände ner allt av bostadshus och ladugårdar och tvingade människorna att evakueras till södra Norge. Många rymde till fjälls. Minnesmärket är mycket vackert och minnesstenar på flera olika språk är uppsatta. Det är viktigt att minnes de människor som bodde där och drabbades.

Under min semester var jag kyrkvakt en dag. Kyrkan var öppen för turister och under min dag kom det besökande från Norge, Finland, Frankrike och Schweiz. En mycket trevlig dag blev det.

Värmen har hållit i sig sen jag kom hem, har bara haft några enstaka regniga dagar. Jag sitter ute och läser. Jag fick med mig två intressanta böcker från min semester i Norge. Det är böcker som beskriver historen hur det var i länet jag kommer i från, Finnmark; under andra världskriget och hur ryssarna befriade Finnmark från tyskarna men turlig nog drog sig tillbaka och lämnade över det till fria norska styrker. Den andra boken beskriver hur norrmän flyttade östover till Ryssland på 1800 talet och tidigt 1900 tal. På den tiden flyttade ju skandinaver västöver till Amerika men uppe i norr valde ett fåtall att flytta österut då under tsartiden. De fick det inte lätt under revolutionen 1917 och många flyttade tillbaka till Finnmark. För mig som kommer därifrån är detta intressant historia. Kommer nog att gräva mig ner i fker böcker framöver som handlar om historia.

Det sägs att goda vänner har man alltid fast det kan dröja mellan gångarna man ses. Ja det kan gå år emellan, många år. Det kan skilja många mil, det kan skilja länder och så kan det bara vara tiden som gick och att man skjuter kontakten på framtiden. Det har hänt mig förr när min svärmor dog. Min bil hade blivit bestulen, jag hade en skraltig Volvo som ersättare och jag vågade aldrig köra den långa sträckor. Så dog hon hastigt och jag träffade henne inte under en längre tid innan hon dog. . Så nu,en dag där jag har återknutit kontakten med en annan väninna så får jag besked att en annan väninna har avlidit i en allergichock efter ett getingbett! Vilken chock och ofattbart. Vi umgicks mycket på 80 och 90 talet då även hon och hennes familj bodde i Täby. Sedan flyttade hon och det blev telefonkontakt. Jag ser nu på mitt liv med mycket jobb och ensam långa tider med barnen. Det har mest blivit umgänge med vänner i närheten. Jag hade aldrig tid men så ska man inte tänka. När jag gick i pension i våras så planerade jag att äntligen ta mig ut till Ekerö och träffa henne så snart jag hade kommit hem från min semester i Norge. Så hann jag inte, jag hann inte.