Tears in heaven

I natt lämnade en tidigare kollega detta liv efter flera års sjukdom.
En glad och positiv person som förgyllde livet på kontoret och i
tidigare bolag vi har jobbat tillsammans i. Har många glada minnen.
Hon gick bort alltför tidigt. Vila i frid.

Har aldrig trodd på EU

 I december får EU fredspriset. För att för många år sen samlat i hop de flesta av Europas länder som från början var en ekonomisk gemenskap där man slopade tullar mellan ländern, blev man en union och stärkte banden mellan länderna som valde att ingå i unionen. Försöker komma på vad EU har gjort för freden. Alla länder i EU var i fred med varandra när EU skapades som en fortsättning av EG. Norska Nobel komitéen har sina skäl tydligen men märkligt är det. De ekonomiska problem som har kommit de senare åren med länderna i syd är inte förvånande.  Europa består av väldigt många länder med olika kulturer och värderingar och sånt kommer fram så småningom och speciellt när ekonomin skall synas.

Eftersom jag jobbar inom flygbranschen har jag haft möjligheten att jobba med andra länder i Europa. På nittiotalet var det väldigt nära samarbete med England och Holland, två länder  man tycker är "som vi". Det är en stor skillnad  både i byråkrati och tankesätt. Jag har samarbetat med portugiser och spanjorer, en enorm skillnad mot hur vi jobbar i Sverige. "Superlandet Schweiz" som äger det bolag jag jobbar i är mycket konservativt och byråkratisk. Vi är olika på många sätt men visst är det även många likheter. Det som är bra är ju att vi har så olik  kultur och levnadsätt. Vi kan lära av varandra om vi vill.  

För Sveriges del vore det bästa att hålla sig utanför. Jag röstade inte för att jag fortfarande har mitt norska medborgarskap och fick inte rösta. Sverige är så långt framme jämfört med de flesta länder i unionen och problemet är att många länder fattar inte eller vill inte fatta det. Nu i kristider inom  unionen då skall Sverige som ett  i stort sätt välskött ekonomiskt land vara den tillsammans med några andra liknande länder som skall rädda de som inte har skött sig ur sin kris.

Jag är orolig för att den norska Nobelkomitéen har valt fel tidpunkt för att utdela ett i mina ögon oklart fredspris. Som situationen ser ut nu med oenigheter mellan de länder som har skött  sin ekonomi och de som definitivt inte har gjort det och som fortfarande kräver hjälp kan det uppstå stora problem. Det kan i bästa fall bli unionens fall, det kan i värsta fall bli krig.

 

It´s complicated.

It´s complicated, ja det brukar man skriva på sin Facebook sida när man har ett
struligt förhållande. Något jag inte har, tack och lov. Jjag är en harmonisk och nöjd
singel. Med singellivet växer skaran av vänner mer och jag har både gamla och
nya vänner att umgås med och även vänners bekanta kommer in iumgängeskretsen.
Problemet uppstår när jag tycker vänners bekanta är helt ok men jag känner
att det är en distans ändå. Jag är inte helt på våglängd och vill ha en  distans.
Det blir komplicerat när dessa bekanta tycker att vi är vänner och tycker att bara vi
skall t ex åka på kryssning och jag inte får fråga mina vänner att följa med.
Så fungerar det inte för mig, mina vänner som vill hänga med skall få hänga med.
Kan eller vill de inte, ja då kan jag och min bekant åka. Jag vill inte ha tjuriga
människor omkring mig. Människor som i första hand ser det negativa runt sig
och pratar om det och tror sig vara en postiv människa, har en dålig självkännedom.
 
Igår när jag började planera kryssning för mig och Pia så SMSade jag med min ena
väninna i Uppsala och med en bekant om att åka med. Som jag sa, ju flera vi är,
ju roligare blir det. SMS konversationen med den bekanta går inte av för hackor i
tjurighet.
 

Man får inte glömma sina gamla vänner.

I våras satt jag och pratade i telefonen med min kompis Pia sen ca 25 år tillbaka.
Under samtalets gång blev hon avbruten av sin dotter och jag fick fikabesök.
Vi hörs i morgon sa vi och lade på. I går ett halvår senare hördes vi!  Det är alltid så
kul att prata med henne, nostalgi, gemensamma bekanta och undran vart de har tagit
vägen, ja allt mellan himmel och jord. Och äntligen har vi tid att ses, det blir kryssning
till Åland i december. Ser så fram emot det. Ofta glömmer man bort sina gamla
vänner för att man får nya. Det får inte hända, man måste ta kontakt och träffas.
Vi hade så kul tillsammans när vi jobbade ihop på Transwede. Vi umgicks i min
härliga stora tvåa där jag och min son bodde. Vi festade ute på vischan hos Bosse
en tekniker som bodde i en villa med sin son. Ett minne kommer upp, vi är hos Bosse
denna gång på fika och de ringer från OP och vi har problem. Vad gör vi, ju susar i
var sin bil mot Arlanda för att reda ut och rodda med crew och flygplan. Så fick vi göra
ofta och vi gillade det.
Nu skall det bli mycket nostalgisnack, musik, vin och god mat på Viking. Och mycket dans.

Fredagkväll Runborg runt med Dexter och Ozzie.

Efter några sena dagar på jobbet där jag bara har kommit hem och slängt
mig i soffan var det dags att lufta Ozzie och Dexter tillsammans med grannen.
Det är grannens hundar, två stora schäfrar som aboslut  borde ha haft en heldag
med "mannen som talar med hundar".  De är inte att leka med, stora, skällande
och hoppande monster. Dexter som jag brukar ta hand om är något, bara något
lugnare än Ozzie.
I kväll fick vi sällskap av vännen Gun och hennes lugna Rosie, en irländsk setter.
Vi tog en runda tillsammans tidigare i veckan och meningen är att schäfrarna skall
vänja sig vid andra hunder och inte gallskälla så fort de ser en annan hund.
Det har gått så där, de har skällt som galningar på Rosie och hon har mopsat
tillbaka som tur är. Fast det har blilvit bättre på slutet av  promenaden.
Skönt att komma in i värmen och slappa resten av kvällen.

Gått på tur hela dagen.

Idag blev det 6 km på förmiddagen med väninnan Ann. Vad vi hinner prata
på denna runda. Jobb, barn, resor, ja hela spektret. Sedan var det grannen och hundarnas tur, det blev en Runborg runt runda. Nu ska min stackars häl få vila resten av kvällen.

Plötsligt var jag 15 år tillbaka i tiden.

Vaknade till en mulen höstdag med inga planer alls. Så skönt med en sådan
helg ibland. Ringde en kompis i Lindholmen som skulle jobba i eftermiddag om
att ta en fika innan i V-tuna. Inne på favoritfiket var det fullt i sofforna så det
fick bli vid vanligt bord. Fiket är jättetrevligt men många "nyttiga" kakor man
kan välja  till kaffet. På tal om kaffe så har jag mer eller mindre gått tillbaka
att dricka vanligt svensk bryggkaffe istället för latte och cappucino.
Trevligt prat blev det. När vi reste oss för att gå gjorde damen vid grannbordet
det också och frågade mig: " Är inte du Marlines mamma?" Jag kände henne
igen direkt, Amelie, en av de trevliga förskolelärarna på Marlines dagis
Kyrkbacken.  Det var bara att  bekräfta att,  jo jag är Marlines mamma och
hon har precis fyllt 20 år! Åh, hur är hon vill hon veta och vad gör hon. Jag fick
berätta att hon bor i  Oslo och skall flytta till Spanien i januari. "Hur är det med
Louise då, hennes kompis från dagis. De var så tighta, när det var vila så
ville de alltid sova bredvid varandra med sina gosedjur". Jodå, sa jag de är
fortfarande tighta kompisar. De är två mogna och glada  tjejer.
"Det var de redan när de var så små." sa Amelie. 
 
Hon tog hand om min dotter på dagarna för 15 år siden, hon var med och formade
min dotter. Det var så trevligt att prata med henne och det skall bli kul att  lämnade
över en hälsning från henne till Marline och Louise.
 
 

Guldkant i Oslo en måndagkväll.

Snabbresa till Oslo för möte med jobbet. Det blev mycket trevligt.
Bra att komma överens. Och även  kvällen  blev trevlig med middag på
Kafékontoret med syrran och dottern. Sedan blev det vin på Ivars bar.
Mycket snack och skratt och familjen blev analyserat på djupet.
Vi är ett konstigt gäng syskon, dottern börjar lära sig vår historia och det
är bra.
 

Halloween

För tre år sen 2009 som jag har skrivit i min blogg, hade jag efter 13 timmars jobb
ingen tanke på halloween och ungar som bankade på dörren och ville ha godis. Jag
hade knappt mat till mig själv den kvällen.  Så mottagandet blev inte så bra från min
sida.
I kväll har det bankat på två gånger hittills och nu var jag förberedd med godispåsar.
Kändes rätt bra att kunna bjuda.
Men nu blir det dock avfärd för middag hos Veronica tillsammans med Anne. Ska
bli så trevligt.

Pretty much ok.

Första vecka i november är snart slut. Vad händer på mina veckor numera?
Jobbet först så klart. Snart ett nytt jobb, egentligen mitt gamla jobb och jag
ser fram emot att börja. Kvällarna blir lugna men jag har ju grannen och hennes
två schäfrar som jag hjälper till att promenera med några kvällar i veckan.
Hon är överlycklig för hon behöver verkligen hjälp med två stora hundar som
behöver motion. Vi går ljusspåret på IP. Det är faktisk riktigt mysigt och gå där
med mörkret trängande på vid spåret. Rädd är man inte, dessa två hundar kan
skrämma vem som helst.
 
Sonen kom över i söndags och var med på en längre promenad. Vad duktig han
var att handskas med den ena hunden som verkligen inte är uppfostrad. Vi blev
jätteimponerad både grannen och jag. Sonen och jag käkade middag sen och
då blev jag riktig nostagisk. Jag gjorde lasagne och det har jag inte gjort sen jag,
dottern och sonen brukade ha söndagsmiddag tillsammans. Vad jag saknar det.
 
Mina två fantasktisk mina barn, vuxna och utflugna. Jag är så stolt över dem och
älskar dem så mycket.  
 
Promenaderna är väl det enda sociala jag har på vardagkvällarna, känner att jag får ta
kontakt med mina vänner som faktisk bor på gångavständ från mig. Nu är det helg
och då händer det saker, fast idag blev det riktig sovmorgon. Så får jag se vad
det blir för socialt umgänge i helgen. De sista två helgerna har varit bra med
besök hos väninna i Uppsala och utgång och förra helgen på pubafton i Lindholmen.
 
Vecka nummer två i november börjar med en resa till Oslo i jobbet men skall förstås
hälsa på dotter och syster.
RSS 2.0