Jag har haft en fin påsk här hemma. Grannen och jag åkte till IKEA i torsdag och shoppade lite grejer. Långfredag blev det stavgång med grannen, hela 2,5 km. Så långt har jag inte gått sen olyckan för ett halvår sen och visst var jag slut när jag väl kom hem. Påskafton hade jag bestämt en sväng  ner till Vallentunasjön med en annan kompis.

Hon har hund och gillar att vara ute och gå så vi pinnande på och det blev hela 7,5 km. Då var jag verkligen slut när jag kom hem så det blev soffan en halvtimme innan jag for iväg för att handla till kvällen. Det blev en liten tjejmiddag och mycket trevligt. Så igår utefika hos grannen, födelsdagsfika hos kompis med hunden och det bästa, sonen kom på middag. Jag gjorde chili con carne, något jag brukade göra ibland när ungarna bodde hemma. 

Idag blev det nya 2.5 km med grannen. Vi ska försöka gå tre gånger i veckan. Ikväll grillade vi och tog några glas vin, så nu är det slut på påskledigheten.

Gick som vanligt till OP centret i morse för att få en kopp kaffe. Promenaden från Stadsbiblioteket blev kall och sur. TVn var på och varför reagerade jag knappt när nyheterna kom med sprängningarna i Brussel, jo därför att inget sånt förvånar mig längre. Jag förväntar mig detta och snart är andra storstäder eller andra viktiga ställen föremål för attentat. Det finns krafter, IS förstås men även andra grupper från Midt-ôsten som hatar vårt västliga sätt att leva och därför vill visa oss sitt hat. Vi är fortfarande så snälla och förstående här i väst. Vi har levt så länge i vårt öppna och fria samhälle till skilnad från våra vänner i öst Europa som levde så länge i ofrihet bak  järnridån.  Vi tror gott om alla men i öst är de skeptiska och mistänksamma. Vi tar emot människor utan urskilnad, placerar dem i egna bostadsområden att leva sitt liv som de alltid har gjort, fast de har fått chansen att leva ett fritt och självständigt liv. Vi är många som inte är förvånad, som förväntar att attentat ska ske och kommer att ske, medan våra politiker verkar tro att det är engångshändelser varje gång. Nu ska vi ta tag i detta. säger de, med samarbete. Men sätt igång då, det är  Europa, det är EU för Guds skull. Vi måste kriga tillbaka tillsammans. Alla måste förstå detta.

Nu ska våren vara här men det snöade i går kväll och kallt och surt i går och idag. Jag hade behövt gå en promenad men orkade inte, Dottern är tillbaka i München och jag har börjat jobba heltid efter att rehaben tog slut. Jag saknar den mycket, dels for  den organiserade träningen men även alla trevliga människor, både patienter och personal.

Ska försöka hålla kontakt med några damer från rehaben. Var på jazzkväll på kvarterskrogen förr en vecka sen med vänner. Det blev en trevlig kväll med vänner och jag träffade på föräldrar till en skolkompis till sonen. Vi hade ju mycket kontakt när våra söner gick i högstadiet. Kul att få möta dem igen. Har hunnit luncha med sonen som har lovat komma hem på påskmiddag. Det ser jag fram emot. I går blev det shopping i TC och  fika med grannen. Jättemysigt tyckte vi båda två, lite bättre än i Arninge. Så är det tre dagars jobb innan påsk. Det är bra att det är ljust på morgonen.

I måndags blev det middag med dotter och son på stan. Vi hittade en mysig "vinterbar" nära Norrmalmstorg och sen blev det mat på Tapas retaurang. Vi åt gott och länge och sonen och jag delade på notan fast han betalade det mesta. Vad jag älskar dessa middagar på stan som vi nu har hållt på sen dottern flyttade utomlands.

Så blev det näsoperation i tisdags och nu har jag kirurgtejp och storknad blod på övre delen av näsan. Nästa vecka ska stygnen tas så förhoppentligvis ser det bättre ut då. Idag var dottern och jag på Mall of Scandinavia och hon shoppade en hel del och jag betalade och det gör jag så gärna. Fast på söndag åker hon till München och ska plugga tyska och hitta jobb så snart har hon förmodligen en egen ekonomi. Vi passade på att ha lite rådgivning på hennes bank innan vi åkte hem. I morgon är det sista dagen på rehab och det känns lite tråkigt.