Man tänker på tiden ibland, tiden som kommer, tiden som gått och tiden just nu.

Här sitter jag måndag morgon och försöker vara i nutiden. Är det slut med att sitta ute med morgonkaffet? Jag konstaterar att jag fortfarande kan ta mitt eftermiddagskaffe utomhus än så länge. Tristessen kommer över mig och kanske specielt för att långhelgen med dottern och hennes pojkvän är över. Jag körde dem till  Arlanda i går. De är redan på jobbet i München och deras vecka har börjat.

 

Det blev en fin helg som jag hade förväntat. Vi ordnade ett litet party för pojkvännen som fyllde 30 år.. Dagen efter blev det en härlig båttur från Rosersberg till Stockholm via vackra Mälaren i hennes fars båt. Sonen följde också med. Att komma in till Stockholm via Hammarby Sjöstad var riktigt vackert. Det blev middag på Ulla Winbladh och sen hem. Lördagen gick åt till bröllopet för dottern och pojkvännen. Hennes väninna sen första klass gifte sig. Dottern och jag hann med ett långt samtal undeer tiden hon var här  mer räckte inte tiden till.

 

Jag är så glad över denna helg, jag hade väntat länge och så var den plötsligt här och sen var den över. Tiden går.