Har gjort det mesta av min läxa till skrivarkursen och borde ta fatt på spanskan. Sitter och kollar ut genom fönstret en stund och tittar pår snöflingorna som faller ner på terassen. Nu är det höst och novembervått. Regn för det mesta och snön som faller smälter bort nästan på engång.

Som vanligt en söndagmorgon när jag tar min kaffekopp och ska kolla på nyheterna så har det igen hänt både skjutningar och sprängningar, denna gång mest i Malmö. En 25  årig kvinna nerslagen på en busshållplats, en 15 årig kille skjuten till döds och en annan svårt skadad.

Man får inte bli avtrubbad men risken finns. Jag sitter tryggt i mitt radhus och än har inga 13-14 åringar börjat kasta ägg eller ha sönder fönster på mitt hus. Det drabbar tydligen pensionärer i ett litet samhälle i Norrland.  Får man skriva om sånt här, att våldet verkar öka fast många säger att det har minskat. Det skrivs en del i tidningarna men jag funderar på allt som inte kommer fram. Jag tänker på offren, de som har blivit våldtagna, de som har blivit rånade och förnedrad, nerslagna.>Som mamma blir man orolig över att något ska hända mina barn. Det händer mysko saker även här jag bor men det är nog mest bostadsinbrott och cykelstölder i stor skala.  Hoppas det stannar med det.