Annandag påsk blev det äntligen videosamtal med mina barn. Sonen i Solna och dottern i München. Jag har ju  pratat enskild med dem båda senaste månaden men nu blev ett gemensamt samtal äntligen av. Tror vi pratade mer än en timme och det var som om när vi sitter på restaurang tillsammans fast nu blev det ju bara ett ämne som diskuterades. Dottern har det ju tuffast av oss eftersom Tyskland mer eller mindre har lockdown fast hon och pojkvännen får som tur är vara ute så mycket de vill bra det är de två tillsammans. De har inte träffat sina vänner sen i början av mars. Jag beundrar henne för sitt tålamod. Det hon saknade mest var att få träna med fotbollslaget. Sonen har varit förkyld så honom har jag inte sett på fyra veckor ungefär. Vi bestämde oss för att träffas om ca en vecka och det längtar jag till. Vi tyckte alla tre att detta var kul så vi kör väl några fler samtal framöver.

 

Bilden är från i julas när dottern var hemma. Min resa till München blir ju inte av och jag undrar när jag får träffa dottern.