Äntligen träff med sonen. Vi hade inte setts på en månad och det är för lång tid med tanke på att vi bor endast några mil från varandra. Blev som vanligt mycket trevligt där vi åt på en persisk restaurang, han bjöd. Sen tog vi kaffet hemma hos honom efteråt. Så då fick jag klappa om katten. Min son håller på att göra ändringar i sitt liv och det tycker jag är bra men som mor är man ju lite orolig då han ju inte helt är klar över hur framtiden ska bli. Men jag har stor tro på honom så jag får bara vara med och ge stöd och även råd. Det visar sig ju att med ett långt yrkesliv bak mig så kan jag ju en hel del mer än honom.  Så morsans råd kan vara bra att ha när man själv inte har tänkt på vissa saker eller kanske inte har vetat om det. Ska bli kul att följa honom nu.