Panikslagen

Ja inte jag, jag är lugn som en filbunke. Men vissa personer i min närhet, stressar upp sig jämnt så fort man frågar eller föreslår något. Ska vi fira vår kompis fredag kväll, frågar jag. Ok men jag kan inte ta mer än ett glas vin för jag ska ju i väg lördag morgon. Jaha, när då frågar jag. Kl 11 så där! Men herregud, två glas vin ska väl gå bra eller man väljer ju själv hur många glas man vil dricka. 
 
Ett annat secnario: Ska vi ta en shoppingrunda frågar jag via tio en lördag morgon. Ja men jag hinner inte nu, jag måste göra det och det får jag till svar. Ja men jag menar inte just nu, vi har hela lördagen på oss. Så där går det på varje gång det är något, stress och stress.Vår väninna kunde inte fredag kväll så vi bestämde lördag så jag kontaktar personen och säger det blir lördag. kväll hemma hos mig. Ja men du vet jag är ju borta hela dagen, säger hon. Jaha, säger jag men vadå du skulle till skönhetssalongen kl 11. När är du hemma då? Ja men jag kommer hem sent och jag måste landa hemma och måste ut med hunden, får jag till svar. Ok men detta är ju på kvällen, säger jag, när är du hemma ungefär, 2300 på kvällen eller? Hon börjar förstå min ironi till slut och svarar: Ja men jag kommer över når jag kommer.
 
Ja men gör så, säger jag och faktum är att jag har redan firat vår väninna i söndags så det är denna personens förslag att fira och vi har försökt hela veckan. Så jag föreslår hemma hos mig, handlar in  lite gott att äta och bjuder på vin. Det gör jag så gärna för vår väninna men  förslaget till detta firande är jinte mitt utan vore trevligt om jag fick lite support.. Troligtvis kommer hon i vettig tid på kvällen men det är det  där stressandet som blir så överdrivet. Chilla människa som min dotter skulle ha sagt.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0