Känns som jag har satt mig själv i karantän efter senaste dagarnas utveckling av vårt gemensamma virus. Jg går inte till gymmet längre utan ger mig ut på långa promenader, ensam. Jag handlar men hamstrar inte. Ändå gick jag igenom mitt skafferi, kyl och frys och konstaterade att jag ska nog klara mig någon vecka eller två. Jag känner lite mer efter hur min lätta förklylning som jag haft i över en månad utvecklar sig. Den utvecklas inte men den försvinner inte heller. Jag har faktisk fikat hos någon kompis och i onsdags var jag på middag hos en annan. Jag behöver inte isolera mig helt och vi tar hänsyn till varandra när vi ses. Men det blir färre sociala kontakter ute i verkligheten men desto mer på nätet. Så den utskällda nätkontakten är verkligen bra i dessa tider.

Idag blev det biltur till Solna och lunch med sonen och det var så bra att träffa honom. Vi konstaterade att vi är lagom nojig över viruset för man kan inte bortse vad som händer och låtsas att det är som en vanlig förkylning eller influensa.  Det märktes att folk håller sig borta från gator och restauranger, vi var totalt fyra stycken som åt lunch. Det blev ingen kram idag utan slängpussar när vi skildes åt.

Den självvalda karantänen fortsätter nog nästa vecka men jag ger mig ut och vandrar i varje fall.