Här sitter jag, har överlevt vinterjanuari och nästan hela februari. Jag får minnesbilder på Facebook om mina vintrar i Las Palmasoch Palma för några år sen.. Det var ju mina planer att njuta av ljus och sol på vintrarna när jag gick i pension. Nu lever jag i en surrealistisk värld där folk gömmer sig i sina stugor om de tar denna pandemi allvarligt och resten verkar snurra runt i köpcenter eller i kollektivtrafik utan munskydd. Munskydd? När såg man det? Ju på TV från vissa länder i Asien där folk gick runt i storstäder med förurenad luft. Nu har jag ett paket liggande på hallbordet och ser till att alltid ha några med mig när jag lämnar huset. 

 

För ett år sen var jag i Playa Ingles och roade mig med en kompis, träffade släkt och vänner och gjorde nya bekantskaper. Fint väder, massor med folk runt om som njöt av sin semester. Jag skulle kunna åka även nu till samma ställe. Då skulle jag knappt se en människa på kafeer, på stranden, på pubar.Jag skulle behöva munskydd så fort jag gick utanför hotelrummet. Det där kan jag inte acceptera så därför håller jag mig hemma i kylan.

 

Hur ska livet bli vidare? Vaccineringen är i gång men viruset kommer inte att försvinna så risken för smittan finns ju kvar. Inget vaccin ger 100% skydd och hur länge håller vaccinet? Blir det en spruta varje år kanske.

 

Världen har förändrats och det blir inte som det var förut fast bättre än nu blir det.