Min dotter är en gott vuxen 30 årig kvinna. Hon flyttade från Sverige redan 2011 och har bara kommit hem på semester och korta besök. Jag besökte henne nyligen i München där hon bor sen ca åtta år tillbaka tillsammans med sin spanska sambo.

Det är alltid så trevligt att hälsa på. Vi hittar alltid på olika saker att göra som att vandra i Alperna eller runt någon vacker sjö. Sen spelar hon fotboll på fritiden så det blir även att kolla på matcher.

Om några år flyttar de till Spanien. Det är väntat så inget konstigt med det. Det blir att vistas där många månader per år och det ser jag fram emot.   

Jag själv stannar förstås i Stockholm där även sonen bor men ser alltid fram emot besök av dottern.

Jag har alltid stöttat henne i vad hon har planerat i sitt liv. Vi har mycket bra kontakt och hörs då och då på mobil och chatt men visst man saknar och längtar emellanåt. Sen tänker jag på mina föräldrar som hade oss syskon långt hemifrån och man åkte hem på semestern på sommren. Nu kan jag känna vad mina föräldrar kände. Att ha sina barn så långt borta.