Samma dag jag kom hem från begravningen hade en god vän till mig vän ordnat med sushi och vin hemma hos mig vilket var mycket uppskattat. Ytterligare en väninna som hämtade mig från flygplatsen var med. Jag var slut efter alla intryck från den dagen och såg fram emot kvällen. Jag tyckte det var märkligt att min väninna inte frågade mig hur dagen hade varit men nu gjorde hon inte det. Det hör till historien att hon har haft fullt upp det sista halvåret efter sin mors död och bråk med sina syskon angående arvet. Under dessa månader har jag och min andra väninna stöttat och lyssnat på henne och verkligen visat att vi tyckte synd om henne. Därför blev det chockartat när hon vid ett skämt från min andra väninna började anklaga oss för att vi pikade henne och sade elaka saker. Hon var så upprörd och ville gå hem.

För att rädda kvällen tog min andra väninna och lugnade ner henne så hon blev kvar och vi lät allt bero.                                                   

Dock ville inte jag bara acceptera påhoppen så en vecka senare kom hon över till mig och jag sa vad jag tyckte. Hon ba om ursäkt men sade hon hade blivit så påhoppad av sina syskon så det slog slint.

Så detta utbrott skulle hon haft inför sina syskon men vi två stöttande vänner fick ta emot detta.

Det är sånt här jag inte kan begripa att man inte tar sina strider med dem det berör. För trots hennes förklaring så känns ju inte allt bra ändå men vi drog ett streck över det för att behålla vänskapen.